Måste man bråka?!

Vad är egentligen ett bråk? Jag menar hur skiljer det sig från att vara osams eller oeninga?

Vi har precis som Troll 1 skriver hett temperament bägge två och ryker ihop titt som tätt; men det går lika fort över.
Jag var på en tjej middag en gång med folk jag inte kände så bra och ingen av dem bråkade med sina killar det vara bara jag som sa att jag gjorde det, men när vi diskuterade saken lite närmare så visade det sig att vi hade olika uppfattning om vad "bråka" egentligen är.

Jag tror inte att det spelar någon roll hur man löser problem så länge man har en bra kommunikation; i vårt fall så händer det att vi ryker ihop så tussarna ryker; men vi kan även sitta ner och lösa ett problem väldigt vuxet och sansat. Vi pratar alltid ut efter ett bråk och argumenterar för vår "sak" men en del saker kommer vi aldrig att enas om och så är det. Spelar ingen roll hur mkt vi diskuterar/ skriker/argumenterar eller kommunicerar; men det är ok för mig, det gör det till och med lite spännande.

Jag tror inte att det har något att göra med hur bra relation man har, om man bråkar eller inte bråkar. Alla människor är olika, och alla löser vi konflikter på olika sätt.

Både jag och sambon har otroligt hett temperament, och båda exploderar då och då. Däremot går det över superfort, och vi har inga jättegräl, utan är nog mer att vi exploderar över småsaker, när man är trött, osv. Jag tycker det är otroligt jobbight när han inte förstår vad jag menar, och kan då brinna av ordentligt. På nåt vis kan vi dirkutera och reda ut på bättre när vi fått skrika av oss lite...
Jobbar dock på att försöka tygla mitt humör lite bättre!

Tror dock inte att vårt sätt ät det som funkar bäst för alla. Lika lite som jag tror att någon lider av att inte bråka heller! Så länge man mår bra, så gör man som man vill!

Jag har otroligt hett humör, och med min förre sambo bråkade vi dagligdags.
Men det berodde på att han gjoprde saker som gjorde mig arg.

Jag blir aldrig arg på min sambo, därför bråkar vi aldrig! Han blir heller aldrig arg på mig, gör jag nåt irriterande så kan han peka lite på mig och säga; "duuu.."
Jag har liksom aldrig förstått vitsen med att skrika åt varandra och säga fula ord till den man älskar.

Allt är respekt.

Vi bråkar inte heller!
Det är knappt så vi tror att det är sant, för i våra tidigare förhållanden så bråkade vi jättemycket med dom vi var ihop med.

Vissa säger att det bara är sunt om man bråkar mycket, och att det annars är något som är fel.
Det tror absolut inte jag.
Ingen av oss är rädda för konflikter så det är inte det.
Vi är bara bra på att tillgodose varandras behov.
Vi respekterar varandras känslor och drömmar.
Vi brusar inte upp för minsta småsak, och pratar som vuxna människor.

SweetSun: Blir ni aldrig arga på varandra?

troll1; nej aldrig. Jag kan bli lite sur nån gång, men det beror på att jag ibland mår dåligt, men det är bara min ton som blir dålig, inget jag klagar på.

Ojoj, där ligger vi i lä eller är det ni som ligger i lä?

troll1; haha ja jag vet inte ? Otroiligt skönt är det iaf! med tanke på att mitt förra förhållande var tvärt om.

Min karl städar, tvättar, diskar, tar hand om mig och ger mig blommor vad mer kan jag önska?

Jag tror att man jämför lite, medvetet eller ej, med sina förra förhållanden. Eftersom det förra var så illa, så är jag nöjd med allt fint som är nu!

Vi har heller aldrig bråkat och vill inte göra det heller. Har varit tillsammans i fem år (ett år som gifta). Visst kan man vara oense om saker och ting, men det innebär ju inte att man automatiskt måste höja rösterna för det. Det värsta jag vet är när folk pratar i munnen på varandra och inte kan lyssna på någon annans åsikter (ja, jag är allergisk mot politiker...).

Det roliga är att vi båda två har rätt hetsigt temperament och bestämda åsikter, men eftersom vi är så lika och tycker lika i de flesta fall behöver vi inte ha dummma meningsskiljaktigheter som leder fram till fåniga bråk. Vi bråkar gärna med folk på våra respektive arbeten, men vi värnar och respekterar varandra och behöver således inte ödsla tid i livet på att tjafsa och vara otrevliga mot varandra.