Måste man bråka?!

Man trenger ikke bråka, mest sansynerlig så klarer dere å komunisere så bra at dere slipper..
Men man skal ikke undervurdere "make up sex"....

Vi har varit tillsammans i 20 år och visst har vi varit osams och irriterade men aldrig grälat.

Det känns inte vidare konstruktivt för oss. Ett gräl löser ju inget, man bara avreagerar sig. Bättre då att argumentera för sin sak och om nödvändigt kompromissa.

Kan tillägga att barnen lätt pratar omkull många lärare eftersom de vant sig vid att diskutera och är riktigt bra på det (irriterande bra ibland).

Men makens bror o svägerska har varit tillsammans lite längre ändå och bråkar hela tiden så det funkar uppenbarligen för en del par. Och är man bara överens och trivs bra med sättet man löser konflikter på så är väl det bra.

Det är absolut inte så att alla bråkar. Dom flesta gör det säkert någon gång, men som sagt inte alla (känner t.ex. ett par som varit gifta i över 25 år som aldrig bråkat).
Jag och min m2b har hittills aldrig bråkat och vi får väl se om det fortsätter så eller om vi börjar bråka någon gång i framtiden... jag är inte rädd för det, gör vi det så är jag övertygad om att vi löser det. Alla par är olika och vissa bråkar dagligen medan andra aldrig gör det.

Vi har ännu inte "bråkat". eller ens varit osams. Jag kan vara lite kort i tonen ibland när jag mår dåligt, men aldrig så att vi höjt rösterna till varandra.

Har vi delad åsikt om något pratar vi om det och kompromissar, eller lägger det åt sidan.

I mitt förra förhållande bråkade vi varje dag. Men så höll inte det och jag ska gifta mig med denna man

Skönt att höra att man inte måste bråka för att kunna leva ihop! Hoppas att vårat sätt att prata om problemen istället för att bråka fortsätter även i framtiden.
Kommer ihåg hur jag kände som liten när mina föräldrar bråkade (det slutade i skillsmässa oxå...) och skulle gärna vilja att mina barn slapp uppleva det.

Jag känner igen mig själv i den beskrivning som gör av er. precis så har vi det. Man kan vara lite trött någon dag så att man blir lite kort i tonen, men aldrig ett regelrätt gräl. Vi har varit ihop i ca 5 år, och det har alltid funkat såhär. Så det är nog inte så ovanligt som man kan tro =)

Vi bråkar inte heller även om man kan väsa lite när man är trött..

Vi har varit tillsammans i nio år och har aldrig bråkat. Tycker olika är klart man gör men det är väl så det ska vara, inte behöver man tycka och tänka lika för att leva ihop. Sen är det så fint ordnat hos oss att min världsbäste m2b är lugnet själv och svalkar mitt ibland vääääldigt heta temperament
Tror nyckeln till att få ett harmoniskt liv ihop stava kommunikation.

Då är jag som måste erkänna att jag och min man bråkar när vi blir arga. Vi är för det mesta sams och trivs med varann, men när det blir en konflikt och vi inte kan prata oss igenom det, då har det hänt att vi bråkat istället.
Det är inget kul alls att bråka. Jag önskar att vi inte skulle behöva göra det. Jag försöker att gå den bättre vägen, och försöker att tänka på att bråk inte är någon lösning.
Men jag är glad för att vi inte svär och kränker varann med ord.
Vi brukar prata av oss efter ett bråk, och faktiskt säga förlåt, den av oss som har gjort fel.
Jag tänker fortsätta att försöka lösa det på ett fredligt sätt.

Om man inte bråkar för att man är konflikträdd och istället går och trycker undan saker och ting, då skulle jag väl säga att det inte är så bra. Men det betyder ju inte nödvändigtvis att man måste bråka för att få utlopp för det man känner. Troligen har ni en bra grundkommunikation och kan se förbi lite irritation som grundar sig i en dålig dag, trötthet eller graviditet.

Själv är jag gift med en mycket, mycket lugn man. Han är (nästan) omöjlig att bråka med. Riktigt bråk har vi bara haft en gång när jag var redigt onykter och oresonlig på en punkt och han tillslut tröttnade på en fyllegrälsjuk PennyJenny. Med all rätta. Så vi bråkar inte heller. Klart vi inte är överens om allt, men vi bråkar inte om det. Så nejdå, man måste inte bråka för att ha ett bra förhållande, det är skitsnack.