JustMeAndMyLove

Äldre 16 Nov 06:32

42 svar

Bjuda alla? Etik och moral vs. känslor

Jag är en tjej som ska ingå partnerskap med min fästmö. Vi tänker hålla ceremoni samt bjudning som ett bröllop med undantaget att vi har en partnerskapsförättare istället för vigselförrättare.

Hur som helst.
Nu ser vi över listan på inbjudna till ceremoni och middag och jag kan inte förmå mig att skriva in min lillasyster.

Min familj är väldigt mån om att det inte syns på ytan men min syster och hennes pojkvän är homofober så det bara blixtrar om det. Jag får inte träffa deras dotter då "hon kan få ideér för sig om vad som är acceptabelt" och förra julen blev en katastrof då jag hade med min färstmö med mig. Jag gav henne en kyss på kinden som tack för en present och då blev det ett ramaskri utan dess like.

Nu ska vi ha en dag för att fira VÅR kärlek. Men min familj proppsar på att vi ska bjuda min homofobiska syster. För det är "det rätta" att göra. Med andra ord: Min familj skulle tycka det var pinsamt om det kom fram hur det låg till.

DESSUTOM kommer inte min mamma om min pappa tar med sin väldigt, väldigt unga fru. *suck*

Hela saken drar en tråkig känsla över det som jag vill ska vara den bästa dagen i våra liv.

Någon mer som har en hopplös familj?

JustMeAndMyLove

Äldre 16 Nov 12:25

#11

Ja, jag börjar tro att det med mamma är något som ordnar sig *pustar ut* Det blir alltid känsligt när en familj ska samlas så här. I alla fall i min..

Problemet med min syster däremot. Jag har ställt henne mot väggen, jag tog till och med kontakt med rfsl för hjälp och fick broschyrer som jag gav henne. Jag har försökt förklara att jag tycker det är okej om hon tycker det är konstigt och genant eller annorlunda. Så länge hon förstår att jag inte är pervers och sjuk. För det är hennes synsätt. Och för ett år sedan gav jag helt enkelt upp då de förbjöd mig att träffa deras dotter. Det var liksom sista droppen i bägaren.
Efter det har vi träffats på jul och födelsedagar och det är väldigt kallt och obehagligt.
Speciellt när hennes dotter är med, jag älskar barn! Men henne vågar jag inte ens titta på för att jag är rädd att min syster ska "missuppfatta". Och jag kan säga att bara tanken på att någon tänker så om mig gör mig sjuk..

shakynose skrev 2008-11-16 12:20:32 följande:

Ja, det verkar onekligen ju vara en jobbig situation du sitter i just nu!När det kommer till din mamma kan du säkert tala henne till rätta om du bara lägger fram det fint och får henne att förstå hur viktigt det är att hon kommer. Då tror jag att hon kan få anledning att strunta i sin exman med (ursäkta uttrycket) lammkött och fokusera på sin kära dotter istället. Jag tror inte att du behöver oroa dig så mycket för henne faktiskt! Hon vill nog bara häva ur sig sin avsky till någon hon vet kommer förstå (du), men det kommer att lugna sig och kommer inte att spela någon roll för varken henne eller dig på den stora dagen. Det är jag övertygad om.Din syster måste du prata allvar med! Fråga henne vad som är hennes problem och försök att reda ut det mellan er en gång för alla. Vad är acceptabelt? Vad är inte acceptabelt? Jag tycker att du måste ställa henne mot väggen och be henne att definiera problemet både för dig och för sig själv. Som sagt, en gång för alla måste ni reda ut gammalt groll. Går det så går det. Om hon inte kan acceptera din kärlek så ska hon inte vara med och fira den.

passionsblomman

Äldre 16 Nov 13:04

#12

Alltså, det här sista med din systerdotter och hur de beter sig med det, det är så sorgligt att jag vill gråta!

Jag tro fortfarande att det hade varit väldigt nyttigt för dem båda att se er tilsammans den här speciella dagen. Det BORDE kunna bidra ganska starkt till att de kommer ett litet steg på vägen iallafall...
Jag förstår den "barnsliga" känslan du får också, den är inget konstig alls, bara det att du nog inte vinner i längden på att låta den styra.Det ultimata vore ju om ni kunde närma er varandra.

JustMeAndMyLove skrev 2008-11-16 12:25:51 följande:

Ja, jag börjar tro att det med mamma är något som ordnar sig *pustar ut* Det blir alltid känsligt när en familj ska samlas så här. I alla fall i min..Problemet med min syster däremot. Jag har ställt henne mot väggen, jag tog till och med kontakt med rfsl för hjälp och fick broschyrer som jag gav henne. Jag har försökt förklara att jag tycker det är okej om hon tycker det är konstigt och genant eller annorlunda. Så länge hon förstår att jag inte är pervers och sjuk. För det är hennes synsätt. Och för ett år sedan gav jag helt enkelt upp då de förbjöd mig att träffa deras dotter. Det var liksom sista droppen i bägaren.Efter det har vi träffats på jul och födelsedagar och det är väldigt kallt och obehagligt. Speciellt när hennes dotter är med, jag älskar barn! Men henne vågar jag inte ens titta på för att jag är rädd att min syster ska "missuppfatta". Och jag kan säga att bara tanken på att någon tänker så om mig gör mig sjuk..

JustMeAndMyLove

Äldre 16 Nov 13:12

#13

Ja, jag vet att det är så. Att man inte alltid kan låta en spontan känsla styra. Och jag ska inte sitta här och skriva att det bara är hennes fel. Jag har sagt mitt också och en del av det är sånt jag ångrar.
Jag KAN bara inte greppa hennes syn på människor. Jag kan inte förstå hennes sätt att tänka.
Frågan är ju om man kan ändra på en människa. Eller ännu hellre. Vem är jag som anser mig ha rätten att göra det?

Bara filosoferar lite här..
:)

passionsblomman skrev 2008-11-16 13:04:21 följande:

Alltså, det här sista med din systerdotter och hur de beter sig med det, det är så sorgligt att jag vill gråta!Jag tro fortfarande att det hade varit väldigt nyttigt för dem båda att se er tilsammans den här speciella dagen. Det BORDE kunna bidra ganska starkt till att de kommer ett litet steg på vägen iallafall...Jag förstår den "barnsliga" känslan du får också, den är inget konstig alls, bara det att du nog inte vinner i längden på att låta den styra.Det ultimata vore ju om ni kunde närma er varandra.

Wiimii

Äldre 16 Nov 14:13

#14

Men om din syster är så emot ert förhållande, kommer hon verkligen om ni bjuder henne? Låter ju som om hon borde ta avstånd från ceremonin och allt som partnerskap innebär?
Det är så tragiskt att det finns så inskränkta människor 2008.

passionsblomman

Äldre 16 Nov 14:19

#15

Jag tycker du låter väldigt klok och tolerant.
Tycker inte heller att man ska ändra på människor, men det är en milsvid skillnad på att ändra åsikt och inställning och att ändra personlighet!

Dessutom är det väl nödvändigt med en ömsesidig respekt för varandras olikheter och att man just i respekt för den andre åtminstone uppför sig som folk vid högtider där även andra är närvarande.

Att jular ballar ur lite här och var tror jag fler har erfarenhet av. Då sitter man vintertrötta och julstressade i knät på varandra och allt ska vara så mysigt, men under uytan bubblar det av allt som funnits och tillkommit under åren. Det brukar kunna spåra ur ordentligt...

Förhoppningsvis är en bröllopsfest lite annorlunda?

JustMeAndMyLove skrev 2008-11-16 13:12:11 följande:

Ja, jag vet att det är så. Att man inte alltid kan låta en spontan känsla styra. Och jag ska inte sitta här och skriva att det bara är hennes fel. Jag har sagt mitt också och en del av det är sånt jag ångrar.Jag KAN bara inte greppa hennes syn på människor. Jag kan inte förstå hennes sätt att tänka.Frågan är ju om man kan ändra på en människa. Eller ännu hellre. Vem är jag som anser mig ha rätten att göra det?Bara filosoferar lite här..:)

JustMeAndMyLove

Äldre 16 Nov 14:45

#16

Haha det är sant. Finns väl inte någon dag på året som man är så stressad på som julafton. Speciellt när familjen är splittrad och man måste fira på flera ställen som vi.

Jag har faktiskt varit uppe hela natten inatt och tänkt och funderat (inte bara på det här men bland annat). Och jag börjar fundera på att bjuda henne och hennes pojkvän men prata med henne innan. Om jag kan få henne att förstå hur viktigt det här är för mig så borde hon kunna bedöma själv om de kommer eller inte. Nu är det ju lång tid kvar tills den stora dagen och som någon skrev hr ovan så kan saker ha förändrats. Hon är ung och hon har faktiskt inte det så lätt. Mamma vid 17 och en pojkvän som är väldigt konservativ på sitt eget sätt.

passionsblomman skrev 2008-11-16 14:19:15 följande:

Jag tycker du låter väldigt klok och tolerant.Tycker inte heller att man ska ändra på människor, men det är en milsvid skillnad på att ändra åsikt och inställning och att ändra personlighet!Dessutom är det väl nödvändigt med en ömsesidig respekt för varandras olikheter och att man just i respekt för den andre åtminstone uppför sig som folk vid högtider där även andra är närvarande.Att jular ballar ur lite här och var tror jag fler har erfarenhet av. Då sitter man vintertrötta och julstressade i knät på varandra och allt ska vara så mysigt, men under uytan bubblar det av allt som funnits och tillkommit under åren. Det brukar kunna spåra ur ordentligt...Förhoppningsvis är en bröllopsfest lite annorlunda?

passionsblomman

Äldre 16 Nov 15:00

#17

Med all klokskap jag hör i dina inlägg, vågar jag tro att det ska kunna bli något bra av det här!
jag önskar er verkligen lycka till och ska hålla tummarna! Berätta mera allteftersom!

JustMeAndMyLove skrev 2008-11-16 14:45:11 följande:

Haha det är sant. Finns väl inte någon dag på året som man är så stressad på som julafton. Speciellt när familjen är splittrad och man måste fira på flera ställen som vi.Jag har faktiskt varit uppe hela natten inatt och tänkt och funderat (inte bara på det här men bland annat). Och jag börjar fundera på att bjuda henne och hennes pojkvän men prata med henne innan. Om jag kan få henne att förstå hur viktigt det här är för mig så borde hon kunna bedöma själv om de kommer eller inte. Nu är det ju lång tid kvar tills den stora dagen och som någon skrev hr ovan så kan saker ha förändrats. Hon är ung och hon har faktiskt inte det så lätt. Mamma vid 17 och en pojkvän som är väldigt konservativ på sitt eget sätt.

shakynose

Äldre 16 Nov 19:28

#18

JustMeAndMyLove skrev 2008-11-16 14:45:11 följande:

Haha det är sant. Finns väl inte någon dag på året som man är så stressad på som julafton. Speciellt när familjen är splittrad och man måste fira på flera ställen som vi.Jag har faktiskt varit uppe hela natten inatt och tänkt och funderat (inte bara på det här men bland annat). Och jag börjar fundera på att bjuda henne och hennes pojkvän men prata med henne innan. Om jag kan få henne att förstå hur viktigt det här är för mig så borde hon kunna bedöma själv om de kommer eller inte. Nu är det ju lång tid kvar tills den stora dagen och som någon skrev hr ovan så kan saker ha förändrats. Hon är ung och hon har faktiskt inte det så lätt. Mamma vid 17 och en pojkvän som är väldigt konservativ på sitt eget sätt.

Nej, det kan nog inte ha varit helt lätt för henne heller... Jag tänkte på en sak men hann inte skriva det innan:
Kanske är det känsligare för henne än för dig att du faktiskt var tillsammans med hennes karl tidigare?
Jag har varit tillsammans med en kille som sedan blev ihop med en kompis till mig, och fick faktiskt höra många år i efterhand att det var ett väldigt känsligt kapitel det här med att jag funnits där innan. Trots att jag gjort klart för dem båda att det var helt okej för mig. Kan det vara något som spökar här också?

Inte för att jag tycker att du ska gräva i det, men om vi nu ändå ska spekulera i hur du ska tackla det på ett bra sätt kan det ju vara en fördel att se på det ur alla möjliga synvinklar?

JustMeAndMyLove

Äldre 17 Nov 08:20

#19

Kan säkert vara att hon skäms över hur hon och han blev ihop.
Kan ju vara jobbigt för henne att jag var ihop med honom innan men.. Ja, man kan ju inte sitta och gissa heller. Hon måste berätta sånt själv.
Sen är det som du säger, man vill ju inte in och gräva upp massa gammalt också.

shakynose skrev 2008-11-16 19:28:37 följande:

Nej, det kan nog inte ha varit helt lätt för henne heller... Jag tänkte på en sak men hann inte skriva det innan:Kanske är det känsligare för henne än för dig att du faktiskt var tillsammans med hennes karl tidigare?Jag har varit tillsammans med en kille som sedan blev ihop med en kompis till mig, och fick faktiskt höra många år i efterhand att det var ett väldigt känsligt kapitel det här med att jag funnits där innan. Trots att jag gjort klart för dem båda att det var helt okej för mig. Kan det vara något som spökar här också?Inte för att jag tycker att du ska gräva i det, men om vi nu ändå ska spekulera i hur du ska tackla det på ett bra sätt kan det ju vara en fördel att se på det ur alla möjliga synvinklar?

rocketqueen

Äldre 17 Nov 09:05

#20

Jag tycker faktiskt inte att det spelar någon roll om man har blodsband eller inte. Varför skulle du bjuda en som uppför sig så illa mot dig? Tycker det är respektlöst mot dig själv och din blivande. Kan de inte uppföra sig bra så varför umgås mer än nödvändigt med dem? Nej till homofober på homobröllop säger jag!

Bjuda alla? Etik och moral vs. känslor

INNEHÅLL