Vad är en kyrka?

Trodde denna diskussion handlade om kyrkan. Och allt där till.

ja ja ja.. Det gäller väl mig me! Ja vi verkar vara ensamma. Så jag försvinner också nu!

Tjingeling!

Gud bor förstås inte i kyrkan. Det går alldeles utmärkt att fira gudstjänster på andra platser än i kyrkor. Men kyrkorummet är för mig ändå ett speciellt rum, där man inte gör vad som helst. Det är speciellt tack vare att där firas gudstjänster, där finns symboler som påminner om det heliga och där läses ur den heliga skriften. Man bör därför visa vördnad för kyrkorummet, man lägger inte kläder på altaret till exempel, eller har keps på sig i kyrkan. Jag tycker inte heller att svordomar passar in i kyrkorummet.
Är man i kyrkorummet respekterar man det heliga, och den betydelse rummet har för en troende människa.
Med detta sagt kan jag absolut inte se vad som skulle vara så förskräckligt med ett par bara axlar, exempelvis, eller en djup urringning. Respekt för kyrkorummet kan visas på andra sätt än genom klädseln.

Respekten för kykorummet visas lite olika i olika kulturer. I Sverige har vi vant oss vid mer avklätt, tex axlar och knän, men i Taize vänjer sig våra ungdomar snabbt vid att klä på sig när de går in i kyrkan.

I Sverige anser många fortfarande att man inte ska svära eller bära keps i kyrkan, medan en del konfirmander med extremt låg kyrkvana tycker att det är ofattbart hur man kan ställa såna krav på dem - mössan är ju en del av deras personlighet!

En till präst skrev 2008-11-14 16:06:37 följande:

Kjell Präst skrev 2008-11-14 16:09:23 följande:

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde förstå en religös människa! På riktigt! jag var ihop med en kille förut som var väldigt troende. Det funkade inte i längden kan jag lova!

Skulle var spännande att se vad/hur ni tänker om vissa saker.

Kyrkan tillhör alla och är öppen för alla för det ingår i den kristna tron tycker jag, men under vilkoret att man också respekterar de regler som sätts upp, både av praktisk art och de som är av mer religös art. I svenska kyrkans kyrkobyggnadet är det svenska kyrkan som styr. I pingstkyrkans kyrkor är det pingstkyrkan.

För mig är kyrkan ett heligt rum, men ett rum som rymmer alla olika sorters känslor. Det ska finnas plats för stillhet så väl som tjo och tjim, tårar som skratt. Allt får inte plats på samma gång, men det ryms ändå inom kyrkans väggar.

Jag vet mycket väl att det finns många som ser kyrkobyggnaden som just bara en byggnad. För de flesta är den också en vacker byggnad. Många vill gifta sig där utan att tro på gud och har inga problem med att delta i en sermoni som har en religös grund och utformning. Jag ser inget konstigt i det, men jag tycker rent av illa om de som håller på och konstrar och ska bryta/tänja på de regler som finns, som har attityden " det är mitt bröllop, jag gör som jag vill" med mera. Är man i kyrkan får man också vara så god och acceptera de regler och former som finns där.

Men sedan finns ju problematiken med saker som befinner sig i grå zonen. Bara axlar tex. I dag ser samhället väldigt annorlunda på det och kyrkan har kanske just ingen inställning i frågan (vet inte, är inte så insatt) men det finns många som anser att det ska vara påklätt. Där får man ett problem när en ska som kanske eg inte har med religionen eller är av praktis art har blivit en norm i kyrkan men som kanske inte är kyrkans egen utan mer en allmän uppfattning. Och då blir det ju svårt att säga vem som har rätt och fel.

Sedan är det aldrig fel att ställa en fråga och ha ett önskemål på utformning i sin vigsel, men man måste kunna ta ett nej och acceptera att kyrkan ser annorlunda på saken än man själv. Men det går ju för troende som icke-troende.