Föräldrars reaktion på bröllop?

mina svärisar blev glada. Mina föräldrar visste inget, men nu när vi är gifta har syrran berättat för dom att vi har gift oss, så vi får se nu på torsdag va dom säger. Ska bli intressant å se

För min mamma berättade jag i tel och hon blev jätteglad och vi pratade bröllop i över en timme efter. Min sambos föräldrar berättade vi för när dom var här på middag o dom sa Va kul.... och sedan pratade vi inte mer om det på hela kvällen. Känns lite snopet, trodde dom också skulle bli glada. Hoppas det kommer när det sjunkit in lite.

Hmm... Minns inte hur de reagerade, men de blev väl glada, tror jag... I och för sig så visste de ju redan när vi förlovade oss att vi skulle gifta oss, men att vi just då inte bestämt datum. Så sedan var det ju mer att vi bara sa vilket datum vi bestämt...

Har dock inte förstått varför alla tycker det är så viktigt med "att berätta" och hur de vill att andra ska reagera. Jag förväntade mig inga grattis när vi talade om för folk vilket datum vi skulle gifta oss, direkt... Gratulationer fick vi när vi förlovade oss, men jag kommer inte ihåg exakt hur de formulerade sig eller så...

Mina föräldrar blev glada, min m2b friade och jag berättade om vår fölovning när vi var tillbaka i Sverige igen. Svärföräldrarna blev också glada men har inte riktigt fattat att det också innebär att vi kommer gifta oss. 2 gånger har min svärmor storögt tittat på mig och med förvånat uttryck sag "men! ska det bli bröllop!!?? Ska ni gifta er??!!" suck...ja, din son har friat till mig, vi är förlovade och du borde fatta att det liksom hänger ihop...

Dom blev överlyckliga!

mina föräldrar blev nog lite chockade...

deras reaktion var inte som jag hade tänkt mig i alla fall!

"jaha... vad kul" pappa sa ingenting mer än "ja det var roligt"

I början så undvek min mamma samtal om bröllopet, på middag när min moster och hennes familj var där så fick dom reda på det och dom blev överförtjusta kramades å hade sig! Frågade frågor m.m det ända min mamma kunde göra var att försöka överrösta alla om att dom skulle prova ett nytt knäckebröd hon hade köpt!!!

Men det har blivit bättre och bättre. Men hon är fortfarande inte så intresserad som jag hade hoppats på...

men men skit samma.. jag är lycklig för det! :)

Det var inte en oväntad nyhet när vi förlovade oss så det blev väl ingen chock direkt Det har varit naturligt för oss att vi ska gifta oss ända sen vi blev tillsammans, så när förlovningen kom var det ändå ett naturligt steg som alla väntade skulle komma så småningom Men givetvis blev alla glada ändå!

Efter fem år tillsammans och fyra år som förlovade så blev inte mina föräldrar på något sätt förvånade, men jag tyckte mig kunna avläsa att mamma ibörjan av all planering inte riktigt tog det "på riktigt". Nu så inser hon verkligheten och hjälper mig med det mesta i den teoretiska planeringen. Svärmor blev också glad för våran skull men hon var också i mammas sinnesstämning innan hon förankrade nyheten.

Däremot så fick vi ut ett ord från blivande svärfar "jaha" och sedan började han snabbt svamla om annat helt orelevant... Hans nya fru sa inte ett ord (hade iof inte förväntat mig annat från henne...)

Lagom intressant sådär, man ska nog inte måla upp en drömscen i huvudet för ibland går det inte som man tänkt sig och då blir man så besviken istället!!

Känner igen mig i många inlägg, är första barnet som gifter sig och min sambo är tredje men hade hoppats på lite mer "glädje" än det blev av mina föräldrar och de nämner det inte alls om inte jag säger något. Känns så tråkigt men mammam var iaf med och provade klänningar och då såg jag en tår i ögat...

inga speciella reaktioner från varken mina eller hans föräldrar..hans morfar sa dock: ni vet väl att det finns skiljsmässa och det är inte bra..