• Iafia

    Det kommer aldrig att hålla för ni är så unga

    Jag och sambon träffades dagen efter jag hade fyllt 16, han var redan 16. Vi blev tillsammans och förlovade oss ett år senare (vi båda var då 17 år). Jag är så urless på att höra att vi aldrig kommer att vara tillsammans livet ut och att det aldrig kommer att hålla. Vi är nu båda 24 år och fortfarande tillsammans. VI har inte riktigt bestämt oss för när vi ska gifta oss, eller jo men de thänger en del på ekonomin. Vi har i alla fall börjat titta lite på ringar, klänning och annat vad gäller hur vi vill ha det. Jag var inne själv i en guldsmedsaffär och kolla lite på ringar bara för att se vad det skulle kunna kosta (lite för att kunna sätta uppe en budget). Vi vill båda ha varsinn ring fast min ska ha en sten i oxå. Jag trodde inte att jag skulle bli behandlad sämre bara för att jag är ung (är tyvärr även ganska kort så jag ser kanske yngre ut än vad jag är). Jag fick inte prova någon ring och hon var jätteointresserad av att hjälpa mig. Kunden före mig hade med sig et skrikande barn (jag har absolut inget emot barn) och de hade tydligen varit där inne jättelänge men hon fick jättemycket hjälp och de ringarna som de hade tittat på kryssade försäljaren för i en broschyr. Till mig gav hon bara broschyren och sa titta i den här och kolla priserna på internet. Är inte mina pengar lika mycket värda som äldres? Dessutom har vi köpt våra förlovningsringar i den butiken och då var de hur trevlig som helst. Fast idag fick jag veta att våra ringar tydligen är helt värdelösa. Vi har mönster på dem eftersom vi visste att det skulle dröja tills vi gifte oss ville vi ha något mer än en slät ring. Det var tydligen inte bra när man ska ha en vigselring till. Den är tydligen en tunn modell och det blir enligt dem jättesvårt att kombinera det med en vigselring till. Vi är lite besvikna på våra ringar för de ha vassa kanter och jag trodde att vi kunde slipa dem men det gick inte för att de var så tunna. Kunde de inte sagt det när vi köpte dem att de var tunna och att om vi vill gifta oss så blir det svårt med vigselring? Då hade vi själklart inte köpt dem. Men efter 7 år med samma ring känns det ju inte jättekul att köpa nya, de betyder ju ändå en viss sak.

    Jag gick senare till en annan guldsmedsaffär och fick ett jättepositivt bemötande. Hon tyckte det var jättekul att vi fortfarande var tillsammans och hjälpte mig visa olika alternativ och jag fick prova några ringar till min ring och det kändes inte alls konstigt att våran är tunn (mer än att jag väldigt gärna skulle vilja ha den lite mer rundad på kanterna men det går ju inte). Hittade en slät ring med samma form som de vi redan har. Så om vi ska ha dem ska min sambo ha en slät vigselring och jag slät med en sten i. Tror att det kommer att bli jättefint.

    Jo, jag vet att man brukar ha förlovningsringen slät och vigselringen med mer mönster/stenar/diamanter i men nu får vi gör det bästa av situationen.

    Varför ska många "äldre" vuxna säga hela tiden att det aldrig kommer att hålla? Nu sa ju inte butiksförsäljaren det rakt ut men det märktes så tydligt ändå. Jag trodde att man skulle få slippa det nu, vi är trots allt 24 år och varit tillsammans i 8 år och förlovade i 7 år. Det känns så nedvärderande att höra att vi är så unga så det kommer att ta slut.

    Oj det blev väldigt långt, kände bara för att gnälla av mig lite. Hoppas jag la det i rätt del av forumet.

  • Svar på tråden Det kommer aldrig att hålla för ni är så unga
  • Cltsp

    För mig vore det ingen katastrof om min mb2 skulle tappa bort den igen. Who cares liksom det är ju bara en ring. Äktenskapet sitter ju inte i ringen :P (Ursäkta ot)

  • WinterorSummer

    Jag förstår dig precis. Är själv 23 år och träffade min blivande i gymnasiet, flyttade ihop när vi var 17 år och alla tyckte vi var galna. Fick vår första son vid 21 år och vår andra nu i år. Ska nu gifta oss efter drygt 6 år tillsammans och så länge vi inte nämner vår ålder så är alla väldigt trevliga och tycker vi verkar vara ett så härligt par som varit tillsammans så länge. Men så fort åldersfrågan kommer upp ser man hur vissa fryser till och blir helt annorlunda. Tyvärr...men, det är ju deras förlust att de inte kan glädjas för andra oavsett ålder, eller så har de kanske glömt bort hur de själva var vid den åldern. Jag kan i efterhand tänka, men gud hur kunde vi flytta ihop vid 17 när jag ser andra par i den åldern, "de är ju bara barn" :) Jag tror man glömmer med åren..
    Oj, snacka om flummigt inlägg...ville bara få med båda parters eventuella perspektiv.

    Ang. TS ringproblem...om ni vill kan ni ju smälta ned förlovningsringarna och göra om dem till vigselringar, det ska vi göra. Då får ni med det sentimentala med de gamla ifall de inte går att passa ihop med vigselringar.
    Hoppas det löser sig och stå på er alla! Age is just a number som de säger!

  • 090208

    Sa sant. Folket darhemma hade blivit mindre forvanade om jag kommit hem, utan karl, och varit pa tjocken. Helt sjukt!!


    Jungblom skrev 2008-10-16 11:31:15 följande:
    Vad ledsen jag blir när jag läser hur det är för er. Jag och min man träffades när vi var 16 år och förra året så gifte vi oss 22 år gamla. I juni i år fick vi barn och det folk reagerar över är inte att vi har barn i vår ålder utan att vi är gifta, som om det vore ett större beslut än att få barn tillsammans. Det jag vill säga med detta är att folk har en väldigt konstig inställning. Det som var normalt när våra föräldrar var i vår ålder är idag ungt och blir stämplat med att det kommer aldrig att hålla mellan er. Mina föräldrar träffades när min mamma var 16 år och min pappa 23 år (7 år äldre) och ingen sa något om att det inte skulle hålla mellan dem. De har i år varit gifta i 26 år och har 7 gemmensamma barn och två barnbarn. Så att det aldrig skulle hålla kan folk hålla för sig själva! Alla är olika.
  • socker86

    Usch va hemsk att bli bemött på det avisande viset bara för att man ser ung ut! Åh, jag blir så förbannad. Nu har väl både jag och min blivnade man den turen att många säger att han ser ut som 30 år gammal och jag 28...
    Det har vi fått höra i flrea år, saken är det att jag är 22 och han 24, hm.....
    Fy inte rättvis mot er!! Fast sen kan jag tänka mig att det beror lite på vart i vårt avlånga alnd man bor i. Jag som bor "mitt på en åker" i västergötland kan ju tänka mig att det förkommer mer såndanna här "översittaravisningar" i "fina Stockholm"? Vill inte döma, kan bara tänka mig...
    Sen beror det nog lite på normen där man bor, hur man klär sig, och hur man framstår som person...m.m.

    Ha ha, jag måste faktis ta tillfället i akt och berätta att jag förr alltid gick omkring i mjukiskläder och allmänt slappa och bekäma plagg. Inne i butikerna gick nästan folk över mig och jag fick vänta jättelänge på hjälp med ex kläder... Sedan började jag klä mig stilrent med kavaj, högklackat och superslickad hästsvans och POFF så fick jag hjälp direkt och folk flyttade på sig...Hmmm...inte rättvis men det var värt att testa för att se vilken enorm skillnad det kan göra med hur man framhäver sig som person...

  • socker86

    Det är inte alls ovanligt att det håller livet ut när man träffas som ung. Det är samhället och normen som styr detta (i de flesta fall). Alltså idag ser vi ju folk skilja sig på löpande band. och vad har vi "ýngre generationen" fått för lärdom av det? Jo, att det är okej att tröttna på varandra och leta vidare efter något som passar bättre. Det som INTE är så vanligt idag (vad jag upplever) är att folk idag inte lägger någon energi på att vårda sitt förhållande utan bara drar det åt sidan när det känns liiite jobbigt.
    Men visst jag kan ändå inte jämnföra med hur det var förr då man många gånger tvingades leva ihop för att kunna försörja sig och sin andra hälft. Men dessa människor gav också äktenskapet en chans för att man inte skulle lida i sitt förhållande.
    Vi skulle nog må bra av att ibland stängas in och och tvingas se sin partner i ögonen och skrika på varann bara för att få det funka..

    Alltså nu har jag nästan bara skrivit vad som ploppat upp i mitt huvud. Inget sammanhängande och särket en massa skitsnack alltemellanåt men ...kan ni ändå förstå vad jag vill få fram på ett ungefär?


    Ore skrev 2008-10-16 11:06:26 följande:
    Det ÄR ovanligt att ett förhållande håller om man är väldigt unga när man blir tillsammans. Men det gör ju er unika Vi var 17 när vi blev ihop, jag och maken. Gifte oss tio år senare. Vårt förhållande höll genom högskolestudier, och vi lyckades även få jobb som är relevanta för vår utbildning på samma ort. Totaldissa affärer med dålig service, och vänd er till ett ställe där ni får hjälp. Och förresten - 24 år. Visst finns det omogna 24-åringar, men många har vid den åldern bott från föräldrarna ett bra tag och lärt sig ta hand om sig själva. Då är man vuxen, sedan blir det ju mer ansvar med hus, barn osv. Men om man måste upplevt precis allt innan man anses vara vuxen så är det väl tveksamt om man kan hinna bli myndig innan sin pension..?
  • lingonskogen

    Usch! Ni skulle inte ha köpt ringarna där! När man jobbar som butiksbiträde så är det service det gäller och att göra kunden nöjd. Och det ska komma före personliga åsikter. Otroligt dålig stil att behandla dig sämre och så ska det inte gå till. Tyvärr så händer det ju lite titt som tätt att man blir lite orättvist behandlad när man är ung. Men du kan ju iallafall trösta dig med att hon hade fel och att det är deras förlust när dom behandlar kunder illa.

  • lingonskogen

    Och du skulle ha sagt till henne redan då när hon var ointresserad att "Nähä, då köper jag min ring på en annan affär då." Usch vad irriterad jag blev nu.. Men det blev ju i af bra tillsist och ni är ju faktiskt fortfarande tillsammans.

  • FruLjungberg

    har fått samma bemötande på annat ställe där vi kollade vart vi ikunde ha bröllopsfesten. han skulle maila uppgiofter os.. Fick aldrig något efter vi va där och titta. då skrev min sambo ett mail att ja där förlorade ni massa pengar synd om er.

  • Swing

    Iafia: Strunta i alla olyckskorpar!! Som jag skrivit så många gånger här var jag 16 och mannen hade just fyllt 17 när vi träffades. Vi är fortfarande ihop och har varit så i 30 år nu. Är verkligen inte tillsammans av gammal ohejdad vana, utan älskar och värdesätter varandra alldeles oerhört. Folk tycker faktiskt vi är konstiga som är så förälskade, eller vad man nu ska kalla det, efter så lång tid. Vi har kul tillsammans och försöker fokusera på det vi gillar och uppskattar med varandra, och inte på sånt som kanske irriterar oss lite. Är verkligen inte blinda för omvärlden och dess frestelser, men vi har nån slags pakt tillsammans och är jättestolta över att ha varit ihop så länge, ha fina barn och allt vi åstadkommit tillsammans.
    Det var absolut inte en människa på vårt bröllop som trodde att vi skulle vara ihop tills vi var ca 30. Inte vi själva heller, kanske, med hänsyn till all eländig statistik osv... Men vi ville i alla fall satsa och visa att det var allvar!
    Konstigt nog är det bara ett par i vår nära vänkrets som skilt sig, och de är nu lyckligt omgifta och vänner med sina ex.
    Det finns hopp, trots allt!
    Varmt lycka till!! från Swing med make

  • Swing

    Glömde nämna en liten kul grej. Vi har en hel del umgänge och träffar ständigt nya människor. Ofta undviker vi faktiskt att nämna hur länge vi varit ihop, för då ser man hur räknesnurran i dom börjar snurra. Sen ser dom jättekonstiga ut och säger nåt om att "det där går ju inte ihop"????
    Vi ser tydligen yngre ut. Samt att det anses väldigt "onormalt" att ha varit ihop så länge. (Är vi jättekonstiga, eller "är ni religiösa???" har vi fått höra, fniss! Inget ont om att vara religiösa, men det är vi inte direkt).
    Maken tränar, trots sin ålder, på (nästan) elitnivå och har i alla fall har en väldigt snygg kropp (mums!!!). Och jag gör mitt bästa, efter mina egna förutsättningar.
    Men, som sagt, vi gör ofta folk väldigt förvirrade.........

Svar på tråden Det kommer aldrig att hålla för ni är så unga