Måste allt vara en kamp???

Ta även upp dethär med att du känner att du måste tjata. Det är ganska bekvämt för honom att inte behöva ta ansvar för när/var/hur saker och ting ska bli gjorda utan att vänta på att du säger åt honom.

Jag skulle ha bestämt en tid med honom för att diskutera värderingar och framtiden. Det ger er båda en chans att tänka igenom vad som är viktigt. Det är bra om båda gör en lista över det som är viktigast för er och en över det som oroar er mest med förhållandet. Sedan är det "bara" att sätta sig ner och gå igenom allt tillsammans och kompromissa.
Javisst ja, glömde nästan, skriv varsin lista över vad som ni är nöjda med och inte vill ändra i förhållandet, det är viktigt, annars är det lätt att en av er eller båda känner sig påhoppad.

Japp, stor projektledarvarning. Läs boken om du inte gjort det redan. Är tack och lov befriad från detta men har väninnor som är fast i förhållanden där deras respektive mer verkar vara ett stort barn. Man ska t.ex. inte behöva ringa till mannens jobb för att påminna honom om att det är hans tur att hämta på dagis eller ringa hem på morgonen och påminna att han måste komma ihåg att ta husnycklarna med sig, som om han vore en tonåring.

Ni MÅSTE ta tag i detta NU. Det kommer inte att bli bättre när ni skaffar barn, tvärtom.

Jag var tidigare ihop med en kille som var för jämställdhet. Det sa han flera gånger. Visst det var han kanske, så länge han slapp vara med om det. Vi gjorde slut av andra anledningar och det är jag glad för nu. Han vägrade ta ut halva föräldraledigheten utan tog bara så mycket han var tvungen till. Han var ju så viktig på jobbet(!). När hans tjej klagade på att han inte tog ansvar för städningen blev hans svar att de skulle skaffa städhjälp. Hellre det än han själv gjorde nåt. Jag hoppas att han betalar städhjälpen. Han var väldigt fin på många andra sätt, men om vi hade varit ihop nu hade vi retat gallfeber på varandra inom en vecka.

Vill bara tillägga att nej, allt ska inte vara en kamp. Då är det något som är fel.

Jag känner igen delar av det du skriver. Det är inte alltid lätt det här med förhållanden. Fast vi pratar om det då och då och är i princip överens om hur vi vill ha det, problemet är att ord inte är handling...och det är handling som räknas! För jag ska inte hymla om att jag är den som gör mest i hemmet. Jag tycker att det fortfarande verkar vara så för många kvinnor. Jag vill leva jämställt, men ibland kan jag faktiskt känna att det nästan känns som ett krav att man ska leva jämställt idag, att förhållandet är misslyckat om man inte gör det fullt ut. Fast inget förhållande är ju perfekt på alla plan och det viktigaste är väl att det positiva överväger och man älskar varandra?

Har inte läst ingående vad de andra har skrivit, men det jag har läst håller jag med om! Och jag känner igen mig i din situation. Dock slutar jag aldrig prata om vad jag tycker om jämställdhet osv, det får han leva med att jag gör, och tillslut tar han det mesta faktiskt till sig.

Tips: läs Gunilla Bergendahls bok Familjens projektledare säger upp sig. Hur bra som helst! (Ev. heter hon något annat i efternamn men boken heter så iaf.) Och sluta sen att göra nåt i hemmet, nåt du vet han kommer märka. Kan vara ett sätt att synliggöra det som behövs diskuteras. Försök bara inte att tiga ihjäl det! Då kommer det aldrig lösas.

Och om du får sparken om du blir gravid har din arbetsgivare brutit mot lagen... Så då har du iaf lagen på din sida.

Lycka till! Kram!

Nej, inget förhållande är helt perfekt på alla plan. Men när jag läser det sista du skriver här så får jag konstiga vibbar. Det låter som om du vill försöka ursäkta din sambo för att han gör mindre än dig hemma, samtidigt som du inte vill bli fast med allt hushållsarbete?

Jag har löst problemet genom att säga upp mitt projektledarskap, precis som Sebastiana skrev om tidigare. Min man är inte på något vis underbegåvad. Han är fullt kompetent att själv se när vi behöver städa, att man måste boka flygbiljetter redan nu (eller för ett tag sedan) om man vill flyga och hälsa på sina föräldrar till jul, eller att rensa kattlådan innan den blir en sanitär olägenhet.

Tro mig - om du inte diskar så kommer din sambo att märka det, om inte förr när alla bestick är skitiga..

didis skrev 2008-10-14 19:51:09 följande:

Nej, jag måste bara skriva mer - herregud vilket självmål Didis! Årets groda! "Problemet för många kvinnor är att männen vägrar jobba deltid så de kan ta hand om hem och barn!"

Stackars, stackars kvinnor som inte har män som är villiga att ge upp jobbet för deras skull!

Tänk om JAG skulle föra samma resonemang med omvända kön, vilket liv hade det då inte blivit?

Jag måste banne mig gå och lägga mig en stund, hahaha!