"Den rätte"

Vi har ju levt ihop rätt länge redan och har barn tillsammans men om vi inte hade barn tillsammans så tror jag att vi inte skulle hålla ihopn för vi har haft många "problem" i vårt förhållande. Men vi vill ju inte släppa varandra heller. Vi älskar ju varandra och har haft "ett liv" tillsammans. Vi har haft pauser i vårt förhållande och då har vi varit lyckliga med andra men till slut har vi hittat tillbaks till varandra. Vi har väl inte så ofta varit lyckliga. Men ska vi släppa varandra nu eller ska vi satsa. Vi kan ju både vinna och förlora

Jag vill ju tro på oss me det känns sååå långt borta att vi ska kunna vara lyckliga med varandra. Nu jyst är vi inte det iallafall.......

Vi planerar att gifta oss för vi vill gifta oss med varandra men vi gifter oss inte bara för den dagen vi gifter oss för resten av vårat liv.
Jag vill gifta mej med honom för att jag älskar honom, jag har levt med honom länge och för att vi har barn ihop och alla andra har samma efternamn utom jag.
Min sambo vill inte "hitta" på saker tillsammans med mej, ex resa, ut på restaurang osv för han tycker att jag är så jobbig att vara "ute" med... så då tänker jag att vill han faktiskt gifta sej med mej?? Jag vill jobba på vårt förhållande men sambon vill inte det. Han hänger upp sej på allt gammal groll.

Kanske jag borde köpa kärleks böcker till honom

... kanske jag borde lyssna på magkänslan nu iallafall då...
Men vi har haft det såhär ganska lång tid och det verkar inte bli bättre, han vill att jag ändrar på mej och han skall få vara som han är. Han kan inte gå halvvägs och mötas på mitten och det är just sånt som jag sätter stort värde på. Men det känns inte heller bra att lämna varandra.

Vi har tidigare gått i terapi men vi har alltid fått mansdominerande terapeuter som de har alltid varit på "hans sida"

Usch nu låter det som han är världens dåligaste sambo men inte är det ju så illa heller.

Aleta, inte mår barnen bra nu heller.

kanske vi borde åka på resa ifrån varandra så vi får tänka för oss själv..

Många kanske

didis: Vi har försökt med terapi flera gånger men senaste gången så var det jag som avbröt pga att terapeuten var på min sambos sida och sa att han skulle skriva upp nåt på min näsa och då blev jag förbannad och stormade ut och då hade han sagt till min sambo att han var lite för "argsint" mot mej och han skickade ursäkta-hälsningar åt mej.

Jag vet också att det inte bara är han som skall ändra på sej.

Jag vill ju inte ge upp... Jag skall gå till bokhandeln och köpa mej lite böcker att läsa om kärlek så kanske jag får inspiration där

Nej, det känns som vi står på samma ställe. När jag pratar med mina vänner så är de också osäkra på om vi faktiskt håller ihop hela livet. Men på samma gång så tänker jag att det är väl bara att "lära" sig att leva med varandra. Men hur gör man då när vi har olika intressen och inga gemensamma intressen? Han vill ju aldri göra sånt som jag vill eller andra vägen. Tidigare så hade vi samma intressen men vi har växt ifrån varandra...

Jag vet varken ut eller in...

vilka välvalda ord ni ger mej! Tack!
Jag skall försöka tänka ut någon lösning. Nyss snackade vi igenom att vi skall gå på parterapi. Kanske vi får många svar då...