Scenskräck någon???

Min stackars m2b lider också av scenskräck. Ordentligt. Och det var ändå han som propsade på att vi skulle ha ett stort bröllop i kyrkan. Men jag tror faktiskt inte han hade tänkt på hur mycket scenskräck han har när vi började planera.

Jag mottar också gärna tips på hur jag kan hjälpa honom eller hur han kan hjälpa sig själv. Jag har absolut ingen scenskräck, ju fler som tittar på mig desto nöjdare är jag (jag kanske är lite egocentrerad eller nåt ) så jag har lite svårt att hjälpa, jag vet inte hur det känns.

Jag tycker också att det ska bli jättesvårt att alla tittar på en. jag kommer att dö. Men jag vill ju visa upp min klänning och allt givetvis. Men inte för många samtidigt. Jobbigt det här. Vet inte vad som kan hjälpa

ta djuuuupa andetag, och tänka på att vad som än händer, så blir vi iallafall gifta

Lillsnufflan: Min sambo är precis som du, ju fler som tittar ju mer sträcker han på sig och ler *ha ha*
Så han kommer ju inte vara till så stor hjälp för mig när dagen väl faller in, han säger ju typ bara "det går bra ska du se".
Vilket då, undrar jag? Slipper jag slå i huvudet när jag svimmar eller kommer du lyckas sätta på ringen på mitt skakiga finger? Vad är det som kommer gå bra liksom?

Oj oj. Får ta det med en nypa salt men kan ju inte hindra mina känslor. :)

Boomtown: Tack det lättar lite iaf att jag inte är helt ensam med mitt eko :)

Jag blir nervös bara av att tänka på att vi snart kommer stå och vänta på att få gå in i kyrkan och alla gäster är där bara för att se oss och varje steg och rörelse vi tar så tittar alla 100 gäster på oss, detta får mig nästan att ångra mig, jag som väntat så på denna dag tycker nu helt plötsligt att dagen börjar vara för nära. Ja detta inlägg hjälpte ju inte dig TS det minsta men du vet iaf att du inte är ensam om din scenskräck.

påskharen: Tack för att du sa ordet ångra, för det är nästan det jag gör ibland bara för att dagarna tycks gå liiiiiite för fort nu tycker jag. Känns väldigt larvigt men jag har ju samtidigt längtat till denna dag så länge.

Jag kände precis så, hade världens scenskräck innan bröllopet. Men sen var det så annorlunda mot vad jag trott att jag inte alls var nervös när vi väl gick in i kyrkan. Fjärilar i magen? Yes, tusen! Men samtidigt konstigt nog ett lugn inuti. Det är som magi. Man står där och är så inne i stunden att ingenting annat spelar någon roll. Under vår vigsel togs det en massa bilder, folk snyftade, någon nös, en av brudnäbbarna kröp omkring i gången och strödde ut sina sista rosblad... Allt detta fick jag reda på senare, själv märkte jag absolut NOLL av det som pågick i "publiken" (utom när alla började fnissa när prästen tog fel ring, hihi). Man visste att de fanns där och man kände liksom värmen som strömmade från dem... men de var ändå så långt borta.

Jag vet egentligen inte om jag kan ge något bra tips för att man ska slippa rädslan innan, för det är nog naturligt att det känns stort och nervöst... det ÄR ju en stor grej! Men jag kan lova er att det kommer att gå jättebra, när det väl har börjat så går det liksom av sig självt och det är så otroligt häftigt och underbart!

misstrixie: Oj så vackert det var att läsa om ditt bröllop. Har redan lugnat mig några hekto och vågar se fram emot dagen och inte försöka gräva ner mig. Tack så hemskt mycket för ditt lugnande inlägg! Känns så mycket bättre nu.

Har ni pratat med prästen om det? så att han/hon vet om att du tycker att det är jobbigt. Kan säga saker lite tydligare, lite långsammare etc. som kan ge dig en lugnande blick och känna av hur det går?

varken jag eller m2b tycker om att stå i rampljuset, även om vi nog inte har scenskräck. Men vi har valt att utforma allt så att det passar oss, från vigsel till brudvalsen. Att vara nervös eller spänd under hela bröllopet för att man "måste" göra på ett visst sätt har vi verkligen ingen lust med.

annars, se till att ha möjlighet att vifta med tårna i skorna, be din tärna ha gömt en flaska vatten framme någonstans så att du kan ta om det behövs. se till att hon kramar din hand lite extra när du lämnar över buketten så att du blir lite lugn.

lycka till, det kommer gå bra! och du kommer klara av att säga rätt och lugnt. och kom ihåg om någon av gästerna har "tid" att fokusera på felsägningar, misstag eller skakande händer så är det gästens problem att han/hon inte njuter av att få vara på vänners bröllop