Jag ljuger för alla...

Jag har varit barnsjuk till och från i tio år. Ska gifta mig nästa sommar med min älskling och därefter har vi bestämt oss för att försöka. Han är dock livrädd för hela grejen, men vet hur viktigt det är för mig, så han håller för näsan, blundar och dyker i Han funkar bra med barn och är en ansvarsfull person, så jag är säker på att han skulle bli en bra far. Det där att han är rädd tror jag nog är bättre än att han varit mer "jajjamänsan!", för då hade jag undrat om han verkligen tänkt igenom det. Som det är nu, har ju jag tänkt i tio år och han i 1½, så jag har liiiite försprång.