Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

Tack för tipset och tanken, men vi bor i Göteborg och jag åker från GBG själv med fullpackad bil, hämtar min barndomskamrat i Eskilstuna (Han ska hjälpa mig med mässan som han gör varje gång) och åker sedan till Stockholm. Min fru kan inte följa med och det skulle inte bli något bra. Det skulle bara bli krystat, vi skulle inte få vara själva och arbeta på oss när jag arbetar.
Sen tror jag inte en enda natt räcker någonstans så länge Bernt finns med i bilden. Då kommer han alltid vara en tråd som drar henne i fel riktning - Precis som det är idag... Vi har varje natt tillsammans hemma nu och det tar oss ingenstans... Hennes ord "Tycker inte du om mig längre", "Kan inte du hålla om mig" eller "Får jag hålla om dig" i nattens mörker hjälper ingenstans ='( En natt på hotell skulle inte hjälpa om det inte var en natt och vistelse planerad för oss två!

Om det var upp till mig och så lätt... =')

I fem år har hon sagt det och det är först på sistone, på grund av problemen, som hon börjat tvivla. Om jag är det eller kan vara det idag enligt henne är svårt för mig att veta... Jag bara hoppas på att hon ska hitta "det där" igen och försöker hjälpa henne, men vet ju inte hur! Bernt ställer till det så jävligt!
Vi har ganska precis samma mål i livet. (Jag har ett barn i siktet och hon har två, men det kan ju ändra sig efter att man fått ett, så det spelar ju egentligen ingen roll) Jag har bara varit för jä**a dålig på att komunicera det till henne så att hon förstår och jag kan bara hoppas att hon inser det innan det är för sent, så att vi kan få fortsätta på livets stig tillsammans! ='(

Flodis Hjärtat skrev 2008-08-20 15:57:39 följande:

Jag är ju helt fel person att svara på detta, men jag kan försöka utifrån vad hon har sagt...
Hon verkar inte tro att det här med Bernt KOMMER leda någonstans, men att det KAN det. Det KAN ju vara meningen!? Hon verkar tveksam samtidigt som hon uppenbarligen inte är tillräckligt tveksam för att avfärda det.
Hur han vill vara med henne kan jag bara spekulera över och det vore nog dumt. Det enda jag vet är att hon sagt att "vi är villiga att göra precis samma sak för henne han och jag" och det kan jag inte annat än betvivla. Aldrig att han, som är och har varit singel de sista tre åren är villig att offra och satsa på samma sätt för henne som jag som är gift med henne och har haft drömmar om ett liv tillsammans med henne i flera år. ALDRIG att han ens kan komma i närheten av vad jag känner för henne. Jag känner henne bättre än de flesta om inte alla och hon har inte varit någon dans på rosor alla gånger, men det har jag lärt mig att leva med. Jag har lärt mig leva med henne och hennes later... Att en oerfaren 19-åring skulle fixa det betvivlar jag MYCKET starkt!!! (Nu spekulerade jag visst - Sorry!)
Jag vet inte om hon bara ser förälskelsen eller om hon någonstans ser att han kan vara mannen i hennes liv... Jag vet inte vad hon ser faktiskt ='(
Det är sällan bättre på andra sidan. Problem uppstår nästan alltid och allt min fru och jag har är två problem som ganska lätt går att lösa och ett i övrigt "perfekt" förhållande. Vad, det hon och Bernt kan få, är i förhållande till det vet jag inte.
Jag tror inte det handlar om om hon vill lämna ett långt förhållande och ett äktenskap och allt vi har för Bernt utan snarare om hon ska våga en gång till... Om det finns tillräckligt med känslor kvar för ett till försök...
Om han vill leva livet som hon vill? Det kan jag nästan svara på - Nej, jag tror faktiskt inte det. Han är på ett annat plan som sagt. Han festar så gott som varje helg, går på supafester och festivaler typ Hultsfred o.s.v. och det är ett liv som min fru inte gillar alls (Inte jag heller för den delen). Att Bernt skulle vilja ha barn och det snart har jag svårt att tänka mig. Han vill ju för Guds skulle inte ens flytta ihop med någon direkt och vem skaffar barn bara sådär. Det är ett extremt stort beslut som helst skall tänkas igenom först juh. Ofta blir det ju inte så, men, men...

Jo, kanske...
tragiskt nog har det varit min plan för våran 1-årsdag som vi har på måndag. En plan som helt förlorat sitt ursprungliga syfte nu ='(
Min plan var att bjuda på en ny bröllopsnatt då vår bröllopsnatt blev lite si sådär på grund av att jag hade fruktansvärd huvudvärk av allt planerande och allt stoj och stim.
Tyvärr måste det planeras lite för vi har två hundar som måste ses efter också och som jag skrivit tidigare, så känner vi inte så många här i stan.

Sen måste vi ju vara med på det båda två och jag känner som sagt att så länge Bernt finns med i bilden, så kan det bara leda till att vi är tillbaks till samma skit igen dagen efter ='(

Du har tyvärr säkert rätt... Även jag försöker komma på saker och tänka på saker som skyddar mig på något sätt... Det är dumt jag vet, men det känns ju så. Jag bara hoppas!!!! ='(

Instämmer... Det är en mycket mogen inställning och jag varken upplever honom som omogen eller som något sådant. Då skulle jag inte känna mig alls lika hotad!
Jag tror dock inte min fru vill samma sak. Hon vill så vitt jag vet ha samma som jag vill, ett mysigt hem fullt av kärlek där det finns en älskling att komma hem till. Någon som kramar om en efter en hård arbetsdag och säger "Jag älskar dig. Du är det bästa i mitt liv!", någon att somna och vakna bredvid varje dag!

Det kan alltid bli värre =') Men det är en bra idé fortfarande och något jag ska ha i åtanke, men det går inte så länge hon inte öppnar dörren för OSS det minsta lilla.

Jobbigt att höra, men jag glädjs för er skull. Verkligen kul att höra om folk det fungerar för =)
Du nämner en sak här som jag också har tänkt på... Velandet... Riktig kärlek eller vad jag ska kalla den brukar inte växa fram på det här sättet väl? Det ska väl kännas 100% från första stund?
Ja, jag vet f*n inte någonting känns det som...