Börjar bli bitter över alla nära som tar steget...
Mina tankar har börjat snurra som ett ilsket bi på sista tiden... Min sambo anser att det är killens sak att fria, men vad sitter det då i när han säger att han vill att det ska vara vi resten av livet och är för äktenskap?
På sista tiden har flera par i vår närhet förlovat sig och jag känner mig mindre glad för varje par som tar steget. Hatar att ja känner mig missunsam, men egentligen är väl inte besvikelsen riktad mot dem, utan mot min pojkvän.
Vi har varit ett par i 4 år och i princip alla våra vänner som förlovat sig har färre år på nacken. Jag vet att det inte handlar om hur länge man varit tillsammans, men när det känns så rätt är det lätt att fundera på vad som är problemet. Han har märkt att jag blivit ledsen över att vi inte går vidare med vårt förhållande och säger att han förstår att jag känner så, men att det inte sitter i ringarna. Dumma tankar kommer då; att han inte är säker på att jag är den rätta. Men även det är en orättvis tanke. Helst håller jag dessa tankar för mig själv, för jag vill över allt annat inte att han ska känna sig tvingad till att fria, nåt slags sympati-frieri. Svårigheten är bara att han på en gång ser när jag grubblar eller mår dåligt.
De här känns som massa svamel, men det är skönt att skriva av sig.
Någon med tankar eller erfarenheter?
Jag är väl lite avundsjuk inåt helt enkelt, men är noga med att visa intresse och vara glad utåt, för det är klart att jag mest av allt känner att det verkligen är kul för dem, och jag skulle själv bli besviken om jag var i deras sits och det var nån som inte kunde glädjas åt ett sånt stort beslut. 
Har varit på flera bröllop de senaste veckorna vilket gör att man blir extra uppfylld av kärlek till sin egen partner! 
Han friade helt oväntat i februari!!!!!!!