är jag onormal? (förhållanden)
Jag känner absolut igen mig i dig. Jag och min man bor ihop och är gifta, trots det så gör vi mycket saker ifrån varandra. Jag träffar vänner minst 2 ggr i veckan, ibland träffar jag min familj utan honom, jag åker på weekendresor med vänner etc. Sen har jag och min make grymt många gemensamma intressen, väldigt kul ihop och älskar att vara tillsammans. Vi har båda ett behov av frihet också. I denna relation har vi lyckats balansera det väldigt bra. Ibland, som t ex när min man skulle på firmafest för ett par veckor sedan, så njuter jag av att ha kvällen för mig själv. Lulla runt i tystnaden i lägenheten, pilla med mina foton, äta skräpmat, prata med hunden, lyssna på musik, läsa en bok etc. Och bara vara själv med mina tankar. Samtidigt njuter jag av att veta att min man har det kul med sina arbetskamrater.
Jag tror att detta bottnar i hur man är som person: vissa kan jobba på samma arbetsplats, vara tillsammans all fritid och aldrig göra något utan den andra och vara lyckliga med det.
Vissa behöver nya intryck, ny input, frihet och ensamtid. Det betyder inte att de älskar varandra mer eller mindre, bara att de har andra behov.
Det viktigaste är att ni har hittat det ni är nöjda med och att ni är lyckliga i er relation!
Stort lycka till!
