här sitter man och planerar ens lyckligaste dag gubben har bruttit benet och det är mycket att planera och få i hopp då rasar allt min morbror (gudfar) kunde ej komma för han är så sjuk i canser och i går ringde min mamma och sa att han låg på akuten för han inte kunde andas ........Jag tycker det är så jobbigt blir så ledsen han bor så långt bort så jag kan inte resa ditt .......
JohannaTotte - Vad hämskt det låtter precis som för min morbror jag visste förut inte att man kunde få canser i magen . Hoppas hon får vara med på erat bröllop min morbror har ej skrivits ut från sjukhuset kommer kanske inte ens skrivas ut...Styrke krammar !!
esset50 - känner ni oxå någon som mår dåligt ? Jag trode jag var ensam om min udda sorgbearbetning.
Bättre med sorgbearbetning än ingen alls!!
Min mamma dog för 3 år sedan (gör fortfarande ont men inte på samma vis) och jag mår bäst av oss syskon, min lillsyster höll det inom sig å mår inte så bra! Inte vill hon prata om det heller! Inte med NÅGON!
Bearbeta på erat vis, bara ni gör det! Min storasyster gick till psykolog och tyckte därför att alla ska göra det, svärmor sa att det ända som hjälper är att jobba så så ska man göra... Finns inget som är mer rätt än något annat. som sagt gör på ERAT vis.
lunia : du har så rätt. Se till snälla att någon finns där för din syster en dag kommer hon att vilja prata om det jag vet......
skickar till alla er här en riktig styrkekram: det är svårt att bearbeta sorgen och vi alla gör det på olika sätt. Även om vi tror att vi har kommit över sorgen då kan det på något sätt bara "dyka upp" igen. För 4 år sedan förlorade jag min svärmor och sedan bara två månader senare min mamma. De både hade canser. Två månader efter min mammas begravning blev jag mamma till en liten flicka: allt det hände inom 6 månader för fyra år sedan. Har fått mycket stöd av mina kompisar och trodde att jag har fått tillräcklig styrka att gå vidare... men nu när jag planerar bröllopet känns det som att sorgen har kommit och på något sätt viljan att gå vidare, försvunnit:(
Men det finns dåliga dagar och det finns bra dagar: att bara tänka sig bakot hjälper inte, man måste plicka framot...
Kassandra: hoppas att allt kommer bli så bra det kan bli!
Känner också som du ibland, sorgen kan "dyka upp" så där riktigt starkt då och då, speciellt nu när vi planerar bröllop och förra veckan var jag med vid en förlossning och tänkte då på att min mamma kommer missa sitt första barnbarn. Sådana tillfällen kan det vara riiiktigt tungt!!
Kassandra: min lillasyster och jag har en nära kontakt och hon vet att jag finns där! Hon pratar gärna om mamma men inte så gärna om hennes sjukdom och död. Min storasyster var nojig för att hon inte hade sett henne gråta och det är ju jätte viktigt, men det har hon iaf gjort, det har jag sett. Kanske att hon ändå bearbetar det men inte så tydligt och synligt. Hon ringer om hon är ledsen, berättar varför hon e lessen men pratar sen om annat! Så hon gömmer det ju inte helt om man säger så! Så svårt att vet hur det eg står till!
Lunia : Men det är bra att hon har dig!Men jag tror nog du som känner henne märker om hon mår dåligt .
Min mamma ringde min morbror i går han är fortfarande på lassarettet han kunde inte pratta nu han bara lätt. Gud vad det här är jobbigt ........Nu ska jag gå och sova god natt på er sov gott.
Håll ut tjejen... Krammar till dig ...
TACK !!
hejsan nu har mor min talat med min morbror han blir utskriven från sjukhuset .Han ska få åka hem med ett läkar team dom ska bygga om så han kan ha sin rullstol och spec. stol.Undra varför dom skickar hem honom när han är så dålig...Jag tror mig veta svaret men orkar ej tänka på det så mycket..............
