Hur gör man för att bli lycklig eller iallafall glad?

Önskar jag bodde närmare, jag tycker det är jättekul att träffa nya vänner och jag har inte så jättemånga där jag bor heller. De flesta som bor i närheten är sambons kompisar från början, och visst kommer vi jättebra överens och de är "mina" nu också, men jag skulle gärna vilja ha fler som var mina från början.

Men du, det är okej att vara negativ ibland och gnälla av sig! Inte konstigt att du är i en svacka nu när det är många problem att hantera på en gång. Har du någon sysselsättning att gå vidare till nu när skolan är slut?

Försök att prata med dem du har omkring dig om hur det känns, ALLA har såna här perioder ibland och det är ingenting att skämmas för. Folk kanske inte förstår exakt hur du har det, men de har säkert erfarenheter av andra jobbiga tider i livet så att de kan relatera en smula ändå. Bara att känna lite extra värme och stöd från omgivningen kan göra livet mycket lättare.

Jag flyttade TILL Småland för min fästmans skull och har väl hittat en vän att umgås med här. Snart ska vi dock vidare till en annan stad eftersom fästmannen ska börja plugga där. :S Så jag förstår hur du känner dig! *kramas*

Jag har nog gått i fällan att isolera mig lite för mkt. Det är ju bra att söka sig utåt till aktiviteter som man är intresserad av och så försöka hitta likasinnade där. Ett gym eller nåt aerobics-ställe, en kör, en scrapbooking-kurs, hunddressyr, filmklubb...

Funkar det inte så tycker jag nästan att det låter bäst att ni faktiskt flyttar till Gbg för du mår verkligen inte bra av att vara så ensam som du är, och du tycks ha hamnat i en negativ spiral där du inte orkar hitta på grejer där du faktiskt skulle kunna lära känna folk. Visst blir det en omställning för din sambo, men har han sagt att det är ok så får du väl lita på honom. Han ser säkert att du mår dåligt också och vill göra det han kan för att du ska börja må bättre.

Stora kramar!!!

Jag pratade med en kompis häromdagen som funderar på att flytta till Sthlm någon gång i framtiden, och då pratade vi just om det där med att det kan vara svårt att hitta nya vänner, som du säger så kan man ju inte direkt bara gå fram till nån på t-banan... Men hon nämnde då att det finns ju så otroligt stort utbud där, det finns träffpunkter för alla möjliga typer av intressen. Har du inget speciellt som du gillar att göra? Du kanske ska försöka kolla upp om det finns någon träffpunkt för just sådana som har samma intressen som du? Hörde om (tror det var någon på BT som skrev det en gång) att det fanns ett café där stick-intresserade samlades en gång i veckan, en sån grej skulle ju vara jättebra för att lära känna nytt folk kan jag tänka mig! (om man gillar att sticka förstås ) Försök (om du har nån sån där grej som du tycker är roligt att göra) att hålla utkik på anslagstavlor (då kanske du t.om upptäcker något som du inte tänkt på innan ), googla eller försök på annat sätt att hitta träffpunkter. Det är mitt tips

Absolut, ska göra det när jag kommer hem! (sitter på jobbet o smygsurfar på bt)

Du är i en tuff sits och jag förstår att det känns jobbigt. Det jag tycker att du ska göra är att väga att fortsätta må dåligt i Sthlm mot att ta med pojkvännen ner till Gbg. Jag förstår dina tankar där, men om han är beredd att göra det så varför inte? han verkar vara en bra kille, och har säkert ditt välmående för ögonen!

Mitt tips är att du söker jobb och utbildningar nere i Gbg och att ni försöker hitta en lägenhet här. Hyr sedan ut er bostadsrätt i andra hand 6 mån-1 år så att ni känner att ni har någonstans att ta vägen om det inte skulle funka. Kanske kan din pojkvän få tjänstledigt från jobbet så han slipper säga upp sig direkt? Det är ju skönt att ha något att falla tillbaka på.

Flyttar du ner till vackra Göteborg så är det bara att höra av sig så tar vi en promenad i slottskogen eller en fika på Vasagatan.

Aleta: Du har väldigt rätt i det men för mig har det varit så svårt just med plugget för jag vet inte vad jag vill plugga och vill inte börja med något som känns halvrätt heller.

Veckopendla skulle nog inte fungera så bra för oss för jag är enormt mörkrädd och inte kan sova ensam :( Visst man vänjer sig men vi skulle inte klara att vara ifrån varann så mycket. Kanske i en övergångsperiod på sin höjd.

Fröken Larsson: Dina ord värmer verkligen, tror du förstår hur jag känner. Vart i småland bor du, blev lite nyfiken?

Jag har nog på samma sätt som du isolerat mig för mycket, när jag känner mig ensam och ledsen så tapapr jag helt enkelt lusten och förmågan att hitta på saker för det känns så deppigt att göra saker helt ensam. Men ska försöka ta tag i det och hitta saker som man kan göra och samtidigt lära känna nya vänner.

Kramar tillbaka!

Dankat: Ska börja leta efter nya aktiviteter och försöka peppa mig själv att våga slänga mig ut och prova trots att det känns läskigt att gå dit ensam

Tooticki: tack för dina kloka ord, tror det är precis så man får göra, ska fundera mer och prata med min sambo om det, kanske är det rätta att göra, har trots allt försökt i över 3 år här. Ska fortsätta få saker att fungera här med, kan inte hoppas att allt bara löser sig sen men det tar ju en bra stund att planera en flytt.

Hör absolut av mig om det blir så :)

Kram!

jag har inte flyttat men har ändå väldigt tunnsått med vänner så jag förstår ändå hur du känner..men kanske du har nåt intresse så att du kan börja nån kurs eller så? då träffar man ju människor med samma intressen eller så kikar du in på familjeliv.se eller alltförföräldrar.se där brukar folk ordna träffar och man kan även efterlysa någon själv det finns garanterat fler som känner sig ensam runt där du bor...