Bråk med M2b om planering

Min sambo ar engagerad och vill hjalpa till men jag tror att manga inte forstar hur lang tid i forvag allt behover planeras och ibland sa behover man uppmarksamma honom pa att det och det behover goras. Jag vill definitivt inte planera vart brollop sjalv sa vi har suttit ner och pratat igenom saker och ting, men jag vet med mig att jag kommer att fa paminna honom om att ringa dit eller gora det flera ggr for annars glommer han, eller sa skjuter han upp det till tva veckor innan vilket sa klart ar en stressfaktor. Jag tror att man far vara beredd att kompromissa pa allt, men framforallt vissa detaljer, och inte hetsa upp sig i onodan over att vissa grejer gors 2 veckor senare an tankt (men gud ja!, jag blir ocksa sa javla irriterad for handligsforlamning!

sättdig ner och prata, hade liknande problem själv, kände att jag gjorde allt. Jag är en mer planeringsmänniska och vill gärna vara med och tycka i det mesta så det enklaste för oss var, jag planerar och diskuterar med honom, vi har gjort en lista och så kom vi överrens om vilka punkter han fick ta hand om. Typ ringa runt till de som behövdes och sådär...MEN jag erkänner att ajg har velat ha koll på om han har ringt, vad de kom fram till osv...så balansera det så att det kan funka för båda MEN båda ska vara inblandade tycker jag...

vi ahr haft turen att kunna delegera....dukning till mammorna, cateringaen tar allt som har med dricka och mat att göra..(inköpen gjorde vi) svärmor handlar snacks mm till festlokal...toastmaster/madame har hand om allt inför middagen, vi vet ingenting...osv...

lycka till det löser sig om ni snackar!

//T

Jaa min sambo börja "vakna" typ igår o sa själv: jaa jag måste vara mer aktiva o kolla lite.. jaa..
Det sa han när jag pratade om kläder o inbjudenkort om han hade tittat i katalog som vi fick hem från Calligraphen.

Men jag KÄNNER honom JÄTTEVÄL så jag vet att han kommer att "vakna" tusentals ggr under året...

Men jag hoppas bara att jag sipper påpeka/påminna honom.
Vi får se hur det blir...

Vi hade lite samma sak hos oss och jag vet att det är för att sambon litar på min åsikt och inte heller känner att vi måste lägga ned otroligt mycket tid & snack om vissa detaljer. Som blivande brud är det nog lätt att bli "carried away".

Kom ihåg att göra det hela roligt - ta bort alla detaljer som inte är måsten - delegera.

Min sambo är engagerad och intresserad. Men han har svårt att få saker att hända. Därför har vi delat upp ansvarsområden mellan oss, det fungerar inte att dela på alla sysslor, för då blir det jag som gör dem. Så nu sitter vi ned med jämna mellanrum och så får han skriva en lista med saker han ska fixa. Så har vi som liten regel att han måste göra en sak varje dag, dvs ringa ett samtal, eller titta på kortförslag eller liknande. Måste inte vara en sak som blir klar, men han måste göra något litet. På det sättet håller han uppe farten och glömmer inte av sig och det har gjort att han är inne och pillar i det mesta nu. Vi har jätteroligt tillsammans när vi planerar. Försök hitta ett sätt att göra det roligt för er båda!

2 v kvar nu och jag har fixat i princip allt och jag är ärligt talat inte mer intresserad av festfix än vad han är. Men någon måste ju göra det och uppenbarligen fick det bli jag. Jag är lättstressad och hatar ärligt talat hela planeringen. Varför tar alla för givet att tjejen är mer intresserad än killen, egentligen... Jag har aldrig drömt om bröllop. Vi ska ha ett litet trädgårdsbröllop men till och med ett sådant kräver planering.

Vi gifter oss av juridiska skäl (självklart älskar vi varandra också) om det är någon som undrar och jag önskar nu att vi stuckit iväg någonstans och bara struntat i släkt och vänner. Men nu är det försent. Alla tycker inte att ett bröllop är en dans på rosor, suck...

Kan det vara så att han inte upplever att han är delaktig i beslutet att HA alla de där detaljerna? För har ni inte bestämt upplägget gemensamt så blir det ju svårare att kräva 50-50-insats om att genomföra dem...

Vad klok du är...och således är jag också det eftersom det var precis den "taktiken" jag använde mig av när jag och min man planerade vårat bröllop
han var lika delaktig som jag...vi hade helt olika ansvarsområden- funkade super!!
anne på grönkulla skrev 2008-05-22 16:41:56 följande:

Ja, känner man sig inte delaktig har man ju ingen anledning att ta ansvar...

Nu säger jag inte ATT det är så i TS fall, men jag undrar om det kan vara en del i situationen?

...nej, det säger ju inte jag heller

anne på grönkulla skrev 2008-05-22 16:56:50 följande:

För de flesta av oss härinne var det faktiskt vår "ointresserade" sambo som friade! Så var det iaf i mitt fall och jag brukar tänka på det när jag känner att han inte engagerar sig tillräckligt i planeringen; Det var han som ville gifta sig först
För vi måste verkligen tänka på det här tjejer; Vi gifter oss inte för festens skull utan faktiskt för att vi vill leva i ett äktenskap resten av våra liv med varandra!

...fast det ligger ingen automatik i att fria och därför behöva vara mest engagerad...tänk vad få av oss som då skulle bli friade till

Lady o Lufsen skrev 2008-05-22 18:00:16 följande:

Har inte läst igenom hela tråden men säger så här:

Föreslå att ni sätter er ner ordentligt för ett planeringssamtal och se till att ha gjort en ordentligt lista på allt som du anser måste göras. Gå i lugn och ro igenom den tillsammans och försök komma överrens om när olika saker måste vara gjorda. Var noga med att ni är överrens och om han tycker att det mesta kan vänta så säg helt enkelt att du kommer bli nervös och stressad om ni skjuter på allt och vill verkligen inte att det ska bli så. Då bör han ju kunna gå med på att det är bättre att göra lite mer nu. Sedan kan ni fördela arbetsuppgifterna.

Lättare sagt än gjort. Men jag vet att det fungerar åtminstone till en del!

Mycket kloka ord har sagts...
Jag har faktiskt försökt prata med honom och jag frågade om han t ex ville ha gästpresentationer (främst eftersom jag började känna en stress över dem), men det ville han. Däremot har han svårt att hjälpa till själv. Han säger att vi måste/borde ta tag i saker, t ex festprogrammet, men det händer liksom inget.
När jag frågar honom om saker, är det ibland som om han inte bryr sig. Det känns ju riktigt tråkigt.

Men, visst, allt är ju inte dåligt. Han har ju fixat en del saker. Men det tar ju bara så lång tid och jag känner själv att det är respektlöst att komma så sent till andra människor och be om saker (t ex fråga om de kan sjunga på bröllopet). Jag tycker att det gör man i god tid så att de kan öva på sångerna och känna på dem.

Vi ska ha brollopsfest hemma i Sverige och jag far ordna allt sjalv harifran (London) over internet och telefon. Och jag KAN inte be min man om hjalp, for han ar ju inte ens svensk och har ingen aning.
Men nar vi val kommer dit och det ska dukas och fixas, da jav...

Men vill han ha dem men ändå inte kan ta ansvar, ja, då får han ju leva med att det inte blir några. T ex. Han kan ju inte kräva av dig att du ska leverera saker som är viktiga för honom heller. Precis som du inte kan kräva att han ska engagera sig i saker som du bestämt att ni ska ha.

Vi har delat vårat på så sätt att jag vet vad han tycker är kul och då får han göra det. Sen börjar jag på dom andra sakerna och frågar honom om vad han tycker. Man får göra det intressant men han är delaktig i det mesta.

Låter det knepigt ?? Hoppas ni förstår. Det är som med barnen .. Lite om vänd psykologi :)

Det ska ju vara en rolig resa och det har vi haft hittills.