Mixade äktenskap

Intressant, diskuterar det gärna!
själv har jag fallit som en fura för en kille som är uppväxt i en familj och situation otroligt lik min egna bakgrund. Våra föräldrar har tom samma yrken! ;)Tycker det är ganska intressant att man klickar med någon redan från början. I vårt fall kanske för att vi förstår varandra i och med den lika bakgrunden? Men det kan ju lika väl vara så att man attraheras av varandras olika bakgrunder!

Jag tycker det är spännande med olikheter och diskuterar det gärna, kulturella som personlighets-skillnader. Coolt åxå om man pratar olika språk, vilka möjligheter man ger eventuella barn ;)
För mig så ser jag BARA fördelar med 2 olika kulturer, fan, allt blir ju mycket mer en utmaning på det viset! Att kunna förstå varandra på djupet och varandras synsätt på saker och ting. Och att kunna ge barnen möjligheter att visa att man kan leva sitt liv på olika vis? Att de kan gå sin egna väg....

Vill gärna resa mycket och lära mig olika språk och aldrig stå still, för mig är det viktigt att min kille åxå har och förstår de drömmarna.

Förvänta sig?

Vi har inte alltid haft samma uppfattningar om vart vår relation skall leda till och var vi ska bo etc, då får man ge och ta lite. Inte försaka sina drömmar men kanske ge varandra utrymme för de olika drömmarna (var sak har sin tid)

(blev lite långt och snurrigt)
Lycka till och se fördelarna!

Jag är gift med en fransman och vara familjer ar HELT olika... Det bästa är väl helt enkelt att vara uppmärksam pa att konflikter KAN komma ur kulturella skillnader, vara öppen och prata mycket med varandra.

Ofta är det ju sa att när man kommer fran kulturer nära varandra som i tex vart fall sa tror man inte det ska vara nagon skillnad, medans man om man kommer fran tex Sverige och Kina kanske tar det mer för givet.

Jag har precis gift mig med en man fran Pakistan. Vi pratade om brollop efter bara ca 4 manader... Fatta att folk blev helt: "Vaaa???".

Men tillaggas bor att han varken har turban, skagg eller kamel. Tyvarr inte flygande matta heller...

Det absolut basta med min alskade ar att han inte ar sa forbannat bortskamd och gnallig som vi svenskar ar. For det ar vi!! Nar kylen brakade ihop blev jag helt fortvivlad, men jag ska ju faktiskt vara glad att jag ens behover en kyl. Min man har inte sana dar sma mes-problem som vi har.

Valgorenhet och tanke pa manniskor som har det samre ar ju nagot han ar uppvuxen med. En av grunderna i hans religion, "allmosor". Och sa Ramadan saklart. Sjalvklart fattar han att ingen svalter mindre i Afrika for att han frivilligt svalter sig, men han kommer ALDRIG glomma hur jakla bra han har det. Det glommer vi europeer hela tiden...

Vara barn kommer forhoppningsvis bli 3-sprakiga. Jag vill att han ska prata sitt hemsprak med dom sa dom kan prata med familjen nar vi aker dit och halsar pa. Och sa kanske det blir sa att jag och min man kommer fortsatta att prata engelska (vi bor i London) och da far ungarna lara sig det med. Tror inte alls det blir for mycket for dom, min man vaxte upp med 4 sprak surrande runt honom daligen, och pratar 6 sprak flytande.

Sa, det finns alltsa valdigt manga bra saker att lara fran varandra. Men jag ar helt medveten om att det ibland, for vissa, gar kappratt at helv...

Och vissa darhemma ar ju oroliga. Han ar ju muslim, ve och fasa... Orka...

Ar ocksa nygift med en "utlanning" (forresten ar det jag som ar utlanningen - vi bor i Storbritannien). Mitt tips ar att bada parter ar beradda pa att bosatta sig i den andres land. Oavsett var man bor nu sa kan mycket handa - allt fran jobb till sjuka foraldrar - som gor att man maste flytta. Om nagon kanner att h*n "maste" bo hemma sa kan det leda till trubbel - sarskilt om man har barn.

Haha, jag bor oxa i UK, i London.

Jag har alltid vetat att jag minsann ska tillbax hem till Gotland. Sa aven om min man vill stanna har (till Pakistan vill han INTE), sa drar jag hem sjalv isf! Min man ar bara 1 karlek, har sa manga hemma som jag alskar sa mycket.
Vi har ju inga barn an. Och dom planerar vi inte att skaffa forran om 10 ar, och da ar vi stadiga i Sverige. Men jo, visst kan det handa saker. Och da skulle jag sjalvklart flytta med honom. Tillfalligt...

min man är född i Mexico. våra familjer e ganska olika men det beror ej på nationaliteter utan mer olika intressen och så

Ur mitt perspektiv som svenska som flyttade till Italien för att bo med sin blivande så är:
..en nackdel fördomarna många får höra innan alla nära och kära har träffat prinsen.
..det en stor fördel att under tiden man lär känna varandra och ens olikheter, så kan man välja ut det bästa ur de båda kulturerna.
..något som både kan vara en för- & nackdel att man i vissa fall måste våga tappa fotfästet och flytta till den andres land, med allt vad det innebär.

Jag är svensk och min blivande man är från Syrien. Klart att det finns olikheter i traditioner, kulturer, och tänkande ibland. Det kan jag inte sticka under stolen med,men å andra sidan så kan man ju vara otroligt olika varandra även om man kommer från samma land.

Fördelen med det hela är som nämns här ovanför, man har förmånen att få ta del av två kulturer, där man plockar ut det bästa av dessa två.

JAg tycker att det är roligt att läsa om era erfarenheter, eller vad man ska säga.
Själv var jag tillsammans med en man från somalia. Det funkade bra länge, men vi klarade tillslut inte av alla olikheter. Vår kärlek var inte så stark.

Nu ska jag gifta mig med en svensk man som har levt i samma samhälle som mig sen han gick i femman. Hans mamma och min mamma var arbetskamrater. Hans syster och jag gick i samma klass i 8 år.
Men jag hade ingen aning om att han fanns, men en dag på krogen så sa det klick.

Oj nu spårade jag ut. Förlåt.

Det jag ville säga är att det är roligt att se dom som lyckas.
Grattis.

ni som gifter er med en utländsk man, hur gör ni med namnbyte? är lite nyfiken