både ledsen& arg på syrran

Usch va tråkigt. Har du ingen aning om varför dom inte verkar gilla din man?

Ts jag känner igen det dära.. .

Fast jag fick höra av min syster att jag hela tiden skyller ifrån mig och att mina problem är större än alla andras (För jag inte berättat att vi skulle gifta oss.). Till saken hör den att min mamma har nite träffat min m2b. Nu menar jag ALDRIG ... Hon har haft tusen möjligheter men alltid kommit med någon dålig ursäkt.

så jag tycker inte du ska bry dig något nämnvärt (förstår att det är jobbigt). För det låter lite som om de inte klarar av att du hittat Mr Right..

många kramar till dig

GME76 080802 skrev 2008-04-23 15:26:45 följande:

Troligen för att tidigare fick dom styra oss precis som dom ville, men när jag började må dåligt utav att la sig i allt och rättade allt jag/vi sa och gjorde, bestämde vi oss för att ha vårat privatliv och slutar umgås med dom varje dag.
Då började hela cirkusen, dom sa att min man vill förstöra våra band som familj, och att jag skulle lämna honom...

Tror det beror mycket oxå på att då dom fick styra oss, betalade vi en massa (dvs vi handlade mat, köpte saker som mina syskon eller föräldrar ville ha, vi köpte video/dvd/dataskärm och lånade det t dom men enligt dom är det deras saker)
Då vi inte gjorde som dom sa/ville så blev dom elaka mot mig och pratade illa om min man, så jag gjorde allt för att slippa höra neg. saker om min make, som verkligen älskar mig.
Skulle han inte älska mig skulle han nog sprungit iväg redan, och inte skaffa familj med mig (vi firar 6år i år så...)

Men jag orkar bara inte såra honom, jag vill inte säga att dom igen är på krigszonen, och vi får se upp med vad dom nu hittar på.

ja just det, jag glömde skriva...

min graviditet har varit tuff, och sen började en läkare fråga att stressar du en massa....
Tja svara jag bara.
då sa han att du ska undvika att stressa upp dig och sluta bär på saker, du ska ha det lugn o ro runt om dig, för annars kommer inte det här funka.

Jag berättade det t min familj, men det var som att kasta ved i brasan. Veckan efter ringde dom (min mor hade 50års fest den dagen) göra det här o det här Nu, och åk o handla det här och det här osv.

Hon själv satte sig hela dagen på en salong och ringde mig minst 1gång i timmen o sa nya saker jag skulle göra (och hon visste att jag skulle vila och ta hand om en massa annat här hemma för vi skulle iväg på en resa på morgonen dagen efter festen).

Jag sa att nej det kan jag inte, jag får inte lyfta massa flaskor osv som är tungt o varför kan inte pappa göra det?!
nä han kunde inte för han skulle vara hemma med min lille bror.
Så min syster fick lyfta in sakerna i bilen o jag fick köra runt.
Efteråt fick jag höra hur lite jag ställt upp.

Men fy vad dåligt av dem att inte respektera att du måste ta det lugnt under graviditeten. Tycker de verkar ganska självupptagna och fortsätter köra med dig av gammal vana. Kanske måste du ryta ifrån ordentligt? Lättare sagt än gjort, jag vet...

Stå på dig! Kramar

Riktigt dålig stil av dem.

Tycker du gör rätt i att sätta gränser... Om de sätter en tid som inte går för er kan du bara säga att det inte passar, eftersom din man inte har slutat jobba. Föreslå en senare tid, då ni kan komma. Passar inte det din syster får du be henne att föreslå en annan tid. Vill inte du åka dit utan din man så behöver du inte, särskilt om du vet att de kommer prata illa om honom.

Och angående att du körde grejer... Du borde låtit bli! Eller rättare sagt, de borde inte ha bett dig... Om de ville ha hjälp av dig borde det varit något som du kunnat sitta ner och göra, kanske vika servetter eller liknande...

Mitt tips till dig är att stå på dig, och inte låta dem köra med dig. Men gör det på ett snällt och vänligt sätt, även om de blir sura och irriterade. Det är svårt att gnälla på någon som inte blir irriterad. Om du kan hålla dig lugn, och bara svara något i stil med "tråkigt att du känner så, eftersom *vilken orsak det nu kan vara* " så borde det vara svårare för dem att gnälla på dig.

I exemplet med hur litet du ställt upp vid födelsedagen kunde du sagt, när de sa att du ställt upp litet, att "tråkigt att du känner så, men det du bad mig göra kunde jag inte hjälpa till med eftersom det skulle äventyrat mitt barns hälsa enligt läkaren. Jag hade gärna hjälpt till med något annat, som inte innebar tunga lyft."

Era familjeband verkar ju gå ut på att övriga familjen utnyttjar dig. Det kan ju hända att de blir upprörda över att du satt stopp för detta, men stå på dig ändå. De har inte rätt att kräva ständig ekonomisk hjälp av dig...

Och att din syster blir arg för att du missade en fika med henne för att du var sjuk är bara löjligt...

Du verkar veta vad som är rätt, så fortsätt bara att stå på dig, och gör det som sagt gärna trevligt. Så har de inget att anklaga dig för... Då har du gjort allt du kan och kan hålla huvudet högt och veta att du har gjort rätt...

jo jag har sagt till för några år sedan, men då blev det ett rent he-vete.
Då fick jag en rejäl utskälning att jag är dum i huvudet och blir idiotförklarad ifall jag inte tar ut skilsmässa. Slutade med att vi fick bo på hotell och hos kompisar resten utav semestern (vi bodde då utomlands så, vi kunde bara vänta på flyget hem).

Min "kära" mor har en tendens att lägga på xtra moms (dvs från en fjäder kan det bli en höna eller till o med en hel höns farm), dvs hon tycker en sak o gör man inte som hon vill börjar hon sura och får hon inte då som hon vill börjar hon gråta och säga att man inte bryr sig och tycker om henne.... låter man henne vara (och fixar det hon vill) springer hon iväg t min pappa och säger att jag sagt en massa saker eller gjort.

Men slutligen så kommer hon varje gång fram till att det var inte jag, utan min man (därför förstördes min mans o pappas relation, som var jätte bra tidigare).

Jag vet inte ens varifrån hon river sina saker, för numera träffas vi knappt och ändå så berättade min syster att jag hade sagt och gjort en massa...som upprört mamma, och min syster tycker det är taskigt.
Sist hon var sur var för något jag skulle tydligen ha åkt hem till dom och sagt saker om henne t mina föräldrar, men jag hade ju inte ens sett människorna på flera veckor. Och jag undrade varför min syster var så arg o otrevlig.

Enda jag vet nu varför dom skulle vara arga är:
- jag o min man behåller för oss själva vilket kön barnet har
- Jag har träffat svärmor i några timmar (som vi träffar bara ibland, eftersom hon i bor utomlands, men har nu jobb i sv i några veckor).

Jo då, min syster hörde av sig, hon tycker jag ska (i 7månaden) gå ut och parta med henne och hennes kompisar på lördag.
Öh, vi har aldrig partajat ihop, hon och hennes kompisar är bra mycket yngre, och jag dricker inte.

Ibland undrar jag vad det är för fel på dom, eller på mig som inte fattar mig på dom. Jag funkar ju nästan alltid med alla.

Ang. festen... jag fick höra det från andra, mig sa hon inte rakt ut till att jag inte ställde upp, Utan tackade så hemskt mycket för hjälpen.
Men hon var nog jätte arg för jag hade köpt blommor från svärföräldrarna t henne (50 rosor) som vi hade med oss t festen, för hon la dom inte ens i vatten, så en utav gästerna sa vi kanske ska lägga dom i vatten, så jag gjorde det. Syrran skulle sen ta en bild på dom två dagar senare, för vi skulle skicka en bild så dom såg hur buketten dom skickat såg ut, men då fanns inte ens blommorna kvar (mamma hade sagt att dom var så dåliga, var så dålig kvalite).

och mer ang. festen,
hon visade inte ens upp presenten t gästerna när hon öppnade den från oss utan gick vidare och visade upp allt annat....(jag såg på hennes ansiktsuttryck att bara det här) hon hade varit dagen efter på stan med syrran och där hade hon beklagat sig att vi inte kunde köpa något komplett smyckes sats till henne (hon fick en ring utav pappa med diamanter och örhängen från oss och syrran) så hon var inne i butiken o frågade vad det kostade och sen köpte hon ett halssmycke t det (lånade pengar utav syrran men har ännu inte efter 3månader betalt tillbax) men dock har hon sagt till henne att ni köpte så billig present så det kan du väl unna mig (bara vår present var ju värd några tusenlappar, men hon var väl sur för att vi jag & maken hade något ännu dyrare att ge). En sak är säkert, hon får inga presenter i framtiden.

Jaha, nä undra ifall man inte skulle be syrran förbi här istället, hon kan ju komma hit sen när hon firat med dom.
Gå dit ensam- Åh nej, det händer inte, inte en chans. antingen kommer min make med eller så får det vara. Han är min älskling och snart är vi en helt egen familj, så dom kan vara för sig själv om det inte passar....

Men man blir ju ändå ledsen.

Stå på dig, säg rätt ut:
"Tycker du att det är värt att jag för missfall för att du vill att jag ska göra det (vad det nu är de ber dig om)?"
Det kanske kan få dem att i alla fall lämna dig ifred under graviditeten.

Varför bakar du åt syrran? Har hon bett dig? Om hon inte kan ge en tid när du och din m2b kan komma så låt henne klara sig utan tårta!

jo hon ville ha en tårta, hon var så upprörd när hon sist inte fick smaka på den jag hade gjort t min man på alla hjärtans dag (innan han kom hem) så jag sa att jag kan göra en egen t henne på hennes födelsedag.

Nej men fy vilken xxxxx stil! Ring och säga att du inte kommer för att du blivt sjuk av stressen eller nåt.Strunta i dom och tänk på lillan/lillen i magen.Du måste spara på dina krafter tills förlossnigen och tiden efter.