ålderskillnad

Alla är vi olika? Tyvärr har folk förutfattade meningar och lite förståelse för detta. Min pappa är 19 år äldre än mig så jag skulle förstå folks reaktioner om jag träffade någon i hans ålder...MEN åldern är ju bara en siffra..Skit i dem, du behöver väl inte förklara dig!!

Det är fortfarande mer accepterat för en man att ha en yngre kvinna än tvärtom!! Så länge du trivs med din relation så behöver du inget förklara=)

Min sambo är 8 år yngre än jag...Många har höjt på ögonbrynen och det är precis som tobecomemrsstrrauss skriver att det är mer accepterat tvärtom. Det viktigaste är att kärleken finns!Bry dig inte om vad alla andra tycker och tänker...Det är ert liv och ni väljer hur ni vill leva det. Det kommer alltid att finnas inskränkta människor som varken kan acceptera ålderskillnad, homosexualitet eller andra sätt att leva som inte är inom deras "norms" ramar. Lycka ill med er relation och ta hand om varandra=) Kram

jag är 21 år, min kille 41 år, vi har varit tillsammans i 6 år, folk blev väldigt upprörda i början, men nu är de vana och vet att vi verkligen älskar varandra och har en jämställd relation. tro mej ge folk en chans så lovar jag att det förstår! det kan ta ett tag men....

Jag är i nästan samma sits, min m2b är 17 år äldre än mej. En del har liksom "oj, är han 40 år?" men de närmsta vänner & hela släkten har accepterat det, de gillar honom som f-n

Det jag tycker är jobbigast med åldersskillnaden är dels att ens vänner är i så olika åldrar. När vi hade inflyttningsfest blev det genast uppdelat i 20-åringar och 40-åringar. Man är ju på olika stadier helt enkelt, alla hans vänner har ju fru och barn medan mina vänner fortfarande lever loppan haha

Det andra jobbiga är att saker man vill göra i livet också anpassas efter ålder. Som att gifta sig; antingen är jag lite för ung (som nu) eller han lite för gammal (om vi skulle väntat). Eller skaffa barn där är det samma sak.

Jag är barn till mina föräldrar (så klart...) och det skiljde 24 år mellan dem. Mamma var 28 år när jag föddes och pappa 52 år. De hade en underbar relation fram tills pappa skulle fylla 70 år,då skiljde de sig men förblev bästa vänner fram till pappa dog för 2 år sedan då var han 81 år) . De som gjorde att de gick skilda vägar var att han var nöjd - men inte hon. T ex var deras sexliv obefintligt pga av mediciner han fick äta (många pga ålder). Han jobbade varje dag fram till han fyllde 77 år så "en trött gammal gubbe" var han inte. Bara nöjd.
Mamma har aldrig ångar sitt val av äldre man, och jag ångrar givetvis inte min pappa. MEN - jag hade verkligen velat ha en yngre pappa. Sedan jag var gammal nog att förstå döden hade jag "ångest" för att pappa skulle dö. Så det är nog mest för de framtida barnens skull jag inte "gillar" stor åldersskillnad.

och jag tyckte folk kolla snett på oss. hon é snart 22 och jag snart 30.
Jag tror att det första folk tänker är:
"vafan, é han gubbsjuk" och "stackars lila tjej som inte förstår bättre"
fast ingen vågar säga det rakt ut.
Skit i de. Du vet vad ni har och det é det som räknas.

Det är egentligen inte så stor åldersskillnad mellan mig och min m2b, 3 år bara. Men när vi träffades (och jag blev gravid) gick han i tvåan på gymnasiet (hade gått om ett år) och jag hade flyttat hemifrån och jobbade som högstadielärare (tog ett sabbatsår i utb.) Så det snackades och tittades snett en hel del.

Och det är klart, det var ju kanske inte den bästa tiden i livet att skaffa barn. Min m2b gick ut med ofullständiga betyg efter alla vaknätter och det var ju svårt för honom att få lugn och ro att göra läxorna. Men i efterhand ångrar vi det ju inte så klart, vi har ju världens underbaraste son och han är helt klart värd alla missade gymnasiebetyg i världen.

Vi har 8 år mellan oss. För mig så har jag inga som helst problem med att någon i paret är äldre. Så länge man älskar varandra och respekten finns där. Och det viktigaste av allt Tilliten och att man känner sig trygg så spelar det ingen roll

Stardusty: Visst är det så att vissa saker som att gifta sig och skaffa barn måste ske med en viss "kompromiss" för att det ska bli "bra" för båda, inte helt enkelt.. att få det att gå ihop.. Men samtidigt får man vända på det och se fördelar med att ett barn kommer att ha både en äldre erfaren föräldrar och en mer ung..

Önskar att alla kunde tycka att kärleken är det viktigaste och inte några siffror