förvirrad och klump i magen

Varför jämför du dig med din partner? En partner, en livskamrat är en människa man ska älska, uppskatta, beundra, känna sig trygg med, ha förtroende för, känna sig älskad och lycklig och mer än fantastisk med!

Hur känner du för honom? Får han dig att skratta? Längtar du efter honom när ni är ifrån varandra? Är du attraherad av honom? Är du kär?

Jag får en känsla av att du i teorin tycker att han är den perfekta killen men att du inte har de känslorna som krävs och därför försöker hitta saker som kommer krascha ert förhållande så du slipper ha dåligt samvete. Förstår du hur jag menar?

Hur ser din kille på allt det här? Får han dig att känna dig som du gör nu eller kommer det från dig själv? Om du känner efter så vet du nog om dessa känslor kommer inifrån. Då är det nog du som får förhållandet att kännas lite vingligt. Du vet nog också om det är så att han får dig att känna dig dum för att han är mer allmänbildad och karriärsinriktad än du är. Känns det som att han älskar och uppskattar dig för den du är?

Tack för de senaste svaren också. Jag är så trött... det går åt så mycket energi till att grubbla såhär, när allt borde kännas enkelt (i a f enklare). Ska ta en promenad och rensa tankarna lite. Känns som att livet står på stand-by.

Grubbla inte så mycket! Det är livsfarligt.. jag vet! Det enda du behöver fundera på är om du älskar honom och han älskar dig.. det är det enda som är viktigt ju! Resten går att arbeta med..

Jag är en arbetslös odåga (känner mig så i många fall iaf) och min m2b är en akademiker på hög nivå, med allt vad det innebär av frackmiddagar och utlandskonferanser..(vi har varken samma umgänge eller karriärsmål men det gör ju inget..jag menar det är ju ovesäntligt??)

Jag passar inte riktigt in i hans arbetsmiljö, men jag passar in i hans liv! Han har valt mig ju.. jag har inte tvingat honom - jag har heller inte dolt något (han har hela tiden varit medveten om mina skavanker och problem.. och min bristande/obetydliga ekonomiska situation - redan innan vi faktiskt blev ihop..).

Och angående vänner, familj osv.. vad de tycker och tänker.. så bryr jag mig faktiskt inte så mycket (visst kan det vara kul att ha en bra och nära relation till svärföräldrarna, men det är inge måste.. relationen kan baseras på ömsesidig repskt enbart). Jag ska inte leva med dom - så det är ju ovesäntligt vad de tycker och tänker egentligen.. min m2b är smart nog att tänka för sig själv..oavsett vad de gäller!

Lycka till! MVH Sandra

PS - De säger ju att motsatser dras till varandra :)

Fick just ett sms, helt apropå från honom: "Kom att tänka på idag att jag faktiskt är världens lyckligaste som har dig". Han är så gullig. Jag vill verkligen inte kasta bort det här för att jag ser allt i svart nu... tänk om jag bara kan få må lite bättre...

Är det så att du lider av en depression? Även i ett lyckligt förhållande med en underbar man kan man drabbas av depressioner. Du kanske borde prata med honom om detta och be honom stötta dig i att hitta en terapeut?

Har haft depression, och tankarna kommer tillbaka då och då. Därför är det så svårt att veta vad som beror på det och vad som beror på "verkliga", yttre faktorer.

Ibland behöver man hjälp med det. Kanske ska du vända på det: sök hjälp för detta nu istället för att låta det förstöra en (kanske) bra relation.

Klurigt detta. Får jag en känsla av att er vardag och er framtidsplaner styrs av hans förväntningar medan du är mer osäker?

Oavsett vad man i övrigt har gemensamt som par så tror jag att det där är en central grej att kunna prata ihop sig om hur den gemensamma framtiden och livet ska se ut. Sen blir det inte alltid så som man tänkt (och hur tråkigt vore inte det) men en gemensam vision är ändå viktigt.

Har ni detta så tror jag inte i sig det är ett problem att vara olika. Men ni ska ju båda få rum att vara i det gemensamma. Andras åsikter och förväntningar nehöver man inte bry sig så mycket om.

Inte vet jag om detta är nån hjälp, men en tanke på vägen genom grubblerierna var det iallafall.

Kram!

Missade helt den här sista funderingen om en depression. Jo så kan det vara.

Men underskatta inte din kille heller, han har valt dig. Sen för att leva ihop lyckligt länge ska man ju välja varandra, gång på gång.