förvirrad och klump i magen

puff...

Viktigast är väl hur ni känner för varandra, är han beredd på att leva hela livet med dig så känner han nog inte att du är en käpp i hjulet, Vet att det kan kännas svårt när den andra kansek har kommit lite längre i livet, och det är ju han du lever med och inte hans fam eller vänner. Fråga han hur han ser på allt, ni kanske kan ta det lite lugnt nú, att du åker på en pausresa en helg och bara är lite själv utan massa måsten och tvång.
Tala om för han hur du mår just nu och tror säkert att han stöttar dig om han är mannen i ditt liv, alla känner att det är hopplöst ibland

Men har du inte hört? Bakom varje framgångsrik man står en kvinna.Och det är DU!

Hoppas du snart mår bättre/ Kramis

Tack för fina svar.
Ska försöka tänka mer positivt, men just känns alla positiva tankar naiva. Jag vet inte om jag mår dåligt pga förhållandet eller om förhållandet känns dåligt pga hur jag mår? Phu.

jag känner igen mig lite i det du skriver faktikst i mitt förhållande .* Han är en karriärkille, jätteduktig och framgångsrik, jobbar hårt, alla hans vänner och familjen är väldigt framgångsrika* den delen , sen att jag inte alls har samma fina utbildningar dom så helt klart känner jag mig utanför och har samma fundering som du , kommer jag att orka ?

Att du vill ha lungt just nu då du mår dåligt är inte så konstigt tycker jag.Jag tror att när du mår bättre så kommer viljan och lusten tillbaka oxå. Mitt råd är att du är lite för dig själv och grunnar hur du vill ha det.Ta promenader för det är bra då man mår dåligt och det rensar tankarna, försök även om du känner att du inte orkar, små steg du vet *L*

Lycka till och vill du prata mera så finns jag här.. släng in ett mess i gästboken bara *L*

Menar du att vi ska ta en paus, eller menar du att jag ska ta det lite lugnt och vara mer för mig själv ett tag helt enkelt? Tack för ditt svar!

Jag tycker inte att jag borde känna såhär - jag har utbildat mig till det jag vill, läst på universitet i drygt fem år och har ett intellektuellt stimulerande jobb osv. men jag är inte alls som han, chefstyp med ledaregenskaper och otroligt drivande och framåt. Det känns som att vad jag än gör kommer jag att ligga i underläge. Och han är så otroligt allmänbildad och samhällspolitiskt intresserad - skulle kunna sitta och diskutera sossarnas utveckling eller ozonskiktet en hel kväll. Jag spelar liksom i en annan liga...

Alla kan inte vara på toppen och ha samma intressen, du har utbildat dig till det du vill och du är säkert jätte bra på det. Försök bara pusta ut och landa lite i dig själv. Han måste ju förstå att du inte är chefstypen o att alla inte kan vaa det. hoppas du mår bättre snart o att dina tankar blir possitivare. Behöver du prata eller bara skriva av dig så finn jag här

Men varför måste du göra "karriär" du osså?
Det viktigaste är väl era känslor för varandra?!

Så länge som ni har samma mål med ert gemensamma liv, villa volvo vovve osv så spelar det väl inte någon större roll vad han jobbar med, att det är "bättre" status på hans jobb osv??

Vet du.....han hade säkert inte varit intresserad av dig om du också var "chefstypen" o otroligt drivande o frammåt.

Jag tycker att du ska tänka igenom vad det är som gör dig deppig...verkligen gå till grunden med det o sen ta upp det med din pojkvän. Han älskar dig säkert precis så som du är!!!

BAMSEKRAM!!!

Det är ju det också, att jag börjar undra hur himla sugen jag är på det där med volvo-villa-vovve osv. Och barn för den delen. Tycker att det är nog så svårt att ta hand om mig själv och orka med jobb och socialt liv och relationer... Jag känner lite diffust då och då att "visst vill man ha barn", men lika ofta "nej, jag vill inte!".

Behöver alla råd jag kan få...