Mars April-tråden forts

Min man ville byta - så då fick han det! Det tog kanske 1,5 vecka innan hans papper kom hem i brevlådan. Körkortspapper kom hem automatiskt ganska snart, resten trillar in allt eftersom bortsett från passet.

Nataluskan
Åh vad jag blir avundsjuk på era bilder - de är fantastiska!!!

Det var ju ett tag sedan men här kommer min berättelse om vår dag

Vi sov hemma natten innan och åt frukost tillsammans. Eller åt och åt, man tvingade i sig lite mat för sakens skulle.
Min tärna kom vid 9 och hämtade mig - gick bort till frisören som sitter några hundra meter bort. Jag var i fokus hela förmiddagen: det drogs, kammades, lockades, tärnan bjöd på champagne och kanelsnäckor, mamma kom med lunch, min kompis kom och hämtade nycklar till lägenheten, en tjej kom och gav mig make-up (lösögonfransar - hjälp vad snyggt det blev ).
Klänning, skor mm hade jag varit och lämnat dagen innan så när frisyr och make var klart fick jag gå in i det lilla köket och försöka få på mig fräscha underkläder, sexiga strumpor, stor klänning. Vid det här laget var jag lite småstressad eftersom 20 min är för lite för att ta på sig den här typen av kläder. Resultatet blev dock kalas - när pappa kom och hämtade oss såg han allt lite tårögd ut
Tärnan hade också fått håret satt och blivit omklädd, tillsammans med min far lyckades vi till slut få in hela klänningen i bilen... Nu började min blivande man bli lite stressad och undrade var vi höll hus, de stod och väntade för fotograferingen.

Vi hade faslig tur med vädret den 1 mars, de regnskurar som kom skedde när vi var inomhus. Fotograferingen var dock kall eftersom det blåste en hel del. Vi kunde inte sluta le hela tiden och det syns på bilderna - det är ytterst få bilder vi inte ler på.

Efter fotograferingen gick vi till hotellet. Min blivande man hade redan varit där och lämnat våra saker, marskalk och tärna följde också med. Vi hann precis nyttja toaletten och dricka lite bubbel! Härligt! Sedan kom en taxi och hämtade oss för att åka den korta biten till kyrkan. Medan vi väntade såg vi de som kom springande i sista minuten Nu var jag NERVÖS. Väl inne i kyrkan lyckades jag snäsa åt min stackars mor 3 ggr på en minut så illa var det. Klockorna ringde och det var dags!

Vi tog oss tid att gå in i kyrkan och nicka, le till alla vi kände. Gospelmusiken vi valt lättade upp stämningen. Fram till att vi var gifta fortsatte jag att vara nervös - sedan släppte spänningen och jag kunde njuta av prästens tal och den sista musiken.

PÅ trappen blev det kramar, fotografering och allmän glädjeyra. Det avslutades med att vi promenerade bort till festlokalen där vi firade till halv två.