Finns det någon som byter bort sitt ovanliga efternamn mot mannens son namn? Vi har funderat länge och min blivande har "gått med" på att heta mitt ovanliga namn men jag har nästan dåligt samvete för det. Det kanske inte är hela världen att byta till ett son namn??? Hur tänker ni andra?
Lite coolt...
Din stackare;) Fast lite häftigt är det. jag ska bli sååå glad att få slippa svensson:)
Nu har jag inte läst alla svaren men... jag fattar inte. Varför är det kategoriskt alltid kvinnan som får dåligt samvete för att mannen ska byta efternamn? Jag har aldrig hört det omvända.
Nu får jag säkert till svar att "just i VÅRT fall så..." men generaliseringen ovan består av precis en jäkla massa "just i VÅRT fall...".
Personligen ("just i MITT fall") skulle jag inte byta bort ett riktigt ovanligt namn mot Andersson, Pettersson eller Svensson. Det beror inte på att just jag måste behålla mitt namn utan framför allt för att jag kan nästan sätta min fot i pant på att mina barn hellre heter ett ovanligt namn istället för ett -ssonnamn.
Fundera själva; om era föräldrar hade hetat Svensson resp. Silversköld (nu hittar jag bara på två olika namn) som ogifta, vad hade ni då önskat att de hade valt för gemensamnt namn?
Tja, ska jag spinna vidare på mitt förra inlägg så fundera på vilket namn ni vill föra vidare till era barn
och ordna era egna namn efter detta på valfritt sätt. 
Jag byter till ett vanligt svenskt namn (men dock inte sson) från ett ovanligt tyskt.
Men då vi bor i Finalnd så kommer jag ändå att få stava mitt namn för finnar är urusla på svenska namn (likasom svenskar är hopplösa på finska namn ).
Men värst är ändå att min m2b heter Johan, vilket måste vara det vanligaste namnet i Sverige??? Men i finskan låter O som Å och U som O. Så t.o.m. det måste stavas...
Jag hatar mitt efternamn även om det är ganska ovanligt....Heter Kjell i efternamn *skäms*, min kille heter Hammar, så jag kan knappt vänta....en anledning till att jag vill gifta mig fort...hihihi
Nu heter redan våra barn Pettersson som är hans namn. Så jag kommer ta deras efternamn men behålla mitt som mellannamn som är betydligt ovanligare.
Mitt förnamn+efternamn är jag ensam i sverige förmodligen världen om att heta så jag gillar inte riktigt tanken om att byta bort det men jag vill heta som våra barn.
Kan säga att namnfrågan vållat endel disskutioner här hemma. Men att byta namn på barnen känns inte något vidare. Och om han byter till mitt efternamn så heter en nära kusin till mig exakt samma så det är ju inge vidare det heller........
Mitt namn är ovanligare men fulare så jag byter gärna
Jag kan kanske inte till fullo sætta mig in i det eftersom jag byter ett ovanligt mot ett ovanligare, men det ær så många som byter bort sina son-namn nu att de snart kommer att bli de ovanliga. Sonnamnen tycker jag verkligen att man ska vara mer stolt øver ,de ær ju genuint svenska och en stor del av den gamla fina folktraditionen då man tog sin fars namn till efternamn!
För att förstöra din generalisering så:
Min sambo skulle ha jättemycket samvetskval om jag bytte till hans namn...
Känns mer som att det var en praktisk lösning då. Och det finns ju inget som i framtiden hindrar mina barn från att ta mitt namn och lägga till dotter/son om de skulle tycka att det var tråkigt att ha gått miste om den traditionen. Kan säga att mitt efternamn är minst lika genuint svenskt som vilket -son namn som helst (det har dessutom en grymt rolig historia med sig)...