Nu är det nära! Sommarbröllop 2008 är snart i mål.

Morning!

Nu har jag varit på jobbet i 45 minuter och jag har fortfarande inte fått nånting gjort

bellanotte:
usch, låter som ni har haft ett fruktansvärt jobbigt år...
men även om det är jobbigt nu och vissa dagar verkligen inte ens känns värda att gå upp ur sängen för så kanske den här tiden på något vis gör ert liv bättre sedan.. ibland är det ju så att jobbiga saker blir till något positivt (även om man har svårt att se det just när man är i det)

för ca fem år sen gick jag också igenom en del jobbiga grejer under en kortare tid. (bland annat fick jag giftstruma, fick reda på att jag var adopterad, påväg hem från krogen en natt hände något jag aldrig kommer glömma, vi hade två extremt jobbiga och krävande fosterbarn, och mitt i allt detta ett nyköpt hus som skulle målas och fixas med och det var bara jag och mamma som kunde göra det för min pappa är sjuk i MS)
just då ville jag bara inte leva men på något sätt klarade jag det ändå och blev starkare och lyckligare av det, för jag uppskattar ju livet på ett helt annat sätt nu när jag vet hur skört det kan vara.

det kommer såklart att bli bra för er, kämpa på och håll ut!

God morgon tjejer!

Här är SNÖ... och jag verkligen avskyr det! Fy f-n för det!!
Blir ju inte direkt enklare att ta sig upp och iväg till jobbet

Bellanote: Usch då förstår jag att det känns tungt. Det är många stora svåra händelser och besked på ett & samma år. *kramar om* Håller med Anja... ert bröllop speglar ju en helt annan sida, en positivt sådan. Försök att fokusera på det och allt roligt som kommer hända, samtidigt som du inte får glömma all den där sorgen och bara förtränga den, för ngn gång kommer den upp till ytan och ska bearbetas.
Vore jag du så skulle jag först och främst prata med din mamma och förklara hur du känner med det här ang. din pappa. Prata med honom också och hör hur han tycker om den där bjudningen på långfredagen.

Alvaereva: Nej, när jag räknade efter så blev det inte så illa. Jag har också varit van att klara mig på MKT mindre... på noll faktiskt. Det året jag läste till frisör fick jag ju aboslut ingenting. Skolan är inte csn-berättigad (fick ju iofs pengar av pappa/mamma o Andreas betalade allt hemma) men iaf. Som lärling hade jag till en början "bara" ut 6000-7000 och då jobbade jag mer än heltid.
Så vi kommer klara oss finfint... man anpassar ju sig. Så är det bara! Sen får jag väl erkänna att vi har kanske ganska dyra vanor emellanåt. "Unnar" oss mkt och båda lägger gärna pengarna på märkeskläder och prylar, mkt inredning. Men sådant får man ju prioritera bort då.

Pumpkin: Shit vad du är uppe tidigt och iväg på jobbet. Ngt spec?

Nu ska jag iaf iväg o jobba. Blir en lååång dag, åker direkt efter jobbet på Wellas inspirtationsvisning... vi kan väl alltid hoppas att de har med en brud också??
Och ikväll kommer min älskade A hem... mys!!
Ha en bra dag tjejer!

bellanotte:
just det.. mitt i all den där röran fick jag mitt andra missfall också samma dag som min morfar dog.. konstaterades att jag har svag livmoder och troligtvis kommer ha mycket svårt att få barn.
jag var ju såklart helt förstörd för det. men du vet, att ibland händer mirakel. nu har jag min efterlängtade och älskade lilla dotter här.
ni kommer säkerligen också att få ett eller flera små ungar! det är som dom säger, plötsligt händer det!

Bellanote: Håller med om vad de övriga skrivit och jag förstår hur jobbigt du måste ha haft det under året.

Alva: Så du visste inte att du var adopterad?

Englali: Nja, försöker jobba över lite varje dag, dels för pengar och dels för att det behövs. Det minskar liksom inte på skrivbordet hur mkt jag än jobbar

pumpkin:
nä, hade ingen aning förrän jag fick reda på det av en slump när jag var 19 år.

Alva: Det måste ha varit tufft!

pumpkin:
tjaa. själva vetskapen att jag är adopterad och ingen sa nått är inte så farlig. värre då att få reda på vilka mina biologiska föräldrar är. en försupen gubbe och en föredetta försupen tant som när hon suttit i fängelse (där hon förövrigt födde mej) hittade jesus, och det något väldigt jätteextremt mycket. jag har kontakt med min biologiska mamma och hon är ingen lätt människa att ha att göra med... får se hur det går det här, hon är bjuden på bröllopet

Alva: Just det, kommer ihåg att du berättat om dem. Blir spännande på bröllopet då

pumpkin:
ja det blir nog händelserikt får de vad hon säger när dom inser att vi inte bjudit mina två halvbröder.. hehe..
kanske blir min biomamma sur och vill inte komma till bröllopet? kan man ha sån tur tro?