Nu är det nära! Sommarbröllop 2008 är snart i mål.

Hej tjejer!
Ni kanske tycker jag är fjompig nu men är ledsen. Fick ett kuvert hem i brevlådan idag,så fort jag såg de förstod jag att mina funderingar var besannade,de var en bröllopsinbjudan.

Kan väl ta de från början: Vi fick reda på att Tommys bror skulle ha sin 30årsfest den 12april och att vi skulle boka in de. Vi tänkte båda två att bu är de något lurt,men vi skakade bort oss de. Idag kom då en inbjudan till deras bröllopsfest. De gifter sig tydligen på Koh Lanta´s strand ikväll. Kände mig jätte besviken och kunde inte hålla tårarna tillbaka. Ringde till tommy på jobbet och grät. De här skulle vara vårat år,och nu blir de deras också. Är jag knäpp som tänker och tycker såhär? Jag känner att jag vill skjuta upp de ett år och ha de nästa istället. Känner mig lite förd bakom ljuset tyvär.. För hade vi vetat de hade vi inte skickat ut våra inbjudningar så snabbt utan hade skjutit på de ett år. Vi/jag ville att dehär skulle vara vårat år..bara vårat.. och erat förstårs tjejer!

Ville bara skriva av mig lite.. Er kan man ju lita på!

Englali: Det kanske är så man måste göra - köpa grejerna åt honom! Hmm...

sommarbrud 080802: Jag förstår faktiskt att du känner dig besviken, kände likadant när vi fick reda på att ett par kompisar gifter sig 3 veckor innan oss! Men vad ska man göra liksom? Era vänner kommer väl inte gå på Tommys brorsas bröllop? Och ingen i er familj kommer tycka att ni apar efter varandra eller jämföra era bröllop, jag lovar! Klart ni inte ska skjuta på bröllopet, det ÄR ert år för att ni har bestämt det!

Pumpkin: Precis! Köp det åt honom, då finns det liksom ingen återvändo för dem

Sommarbrud: På ett sätt kan jag förstå dig... ni hade velat vara ensamma om denna stora händelse i år, jag förstår det. Men självklart ska ni inte skjuta upp det. Vem vet vad som händer nästa år... då kanske ett annat par ni känner ha bröllopsplaner. Nej, försök slå bort de tankarna och gläds åt hans bror i stället. Era bröllop blir ju inte alls lika dana heller eftersom de gifter sig utomlands. Hos er får de ju vigseln och hela paketet

Puh! Nu har jag suttit och betalat alla räkningar. Blä säger jag bara vad trist det är!
Men... positiva är att jag räknade efter och faktum är, vi har bara 7000 kr kvar till vårat mål (ekonomiskt sett till bröllopet). Så hoppsan, vi kommer nog få ihop en hel del mer än vi räknat med till våran dag! Bara bra... då kan vi lägga det till resan och annat vi behöver. Betyder ju att vi inte behöver spara som dårar i vår!

Englali: Vet du, det är ju helt rätt när jag tänker efter, för han brukar använda produkter som jag köpt till mig själv men som jag inte gillar Så då borde han använda produkter som jag köper till honom tycker jag

Det är alltid pest att betala räkningar, pengarna bara rinner iväg liksom. Men så skönt att ni inte har så långt kvar till målet! Vad är målet mer exakt?

Pumpkin: Precis... nu får du sätta igång projekt "Lasses bröllopshy" Haha *asg* Min sambo skulle bli galen om han läste allt det här

Ja till bröllopet behöver vi lägga 40´000 själva och resten betalar mina föräldrar. Det är ju lite därför vi inte har någon fast budget för vad det ska kosta, bara på ett ungefär. Mina föräldrar är rätt flexibla på den biten. Inte någon fast summa så utan mer vad som behövs!
Sen har vu ju andra sparkonton till resor och annat.

Härligt med bidrag från föräldrarna Vi får ju pengar från Lasses föräldrar, men mycket mindre än vad de fick oss att tro. Klart man är tacksam (självklart!) men jag kunde inte hjälpa att känna en litet styng av besvikelse.

Det konstiga är jag nog hade blivit mindre besviken om de sagt att de inte skulle bidra. Från början alltså.

Men som sagt, man är självklart tacksam för all hjälp!

Vi är väldigt tacksama. Hade inte tänkt att de skulle bidra men det tyckte de var en självklarthet!
Nu till vårat dilemma: Mina föräldrar erbjöd sig direkt när de fick reda på bröllopet. A:s föräldrar sa... nada! Kommenterade bara hur dyrt det faktiskt kommer bli, lite surt sådär... Nu till bekymret, hur ska vi göra för att de inte ska känna sig utanför? Säger vi inget om att mina föräldrar betalar en stor del så kanske de känner sig väldigt åsidosatta när de får reda på det. Om vi säger något, då känns det som att vi liksom propsar på att de ska betala också... och det vill jag inte att de ska känna sig tvingade till.
Åh, här är vi verkligen kluvna. (kan ju tilläggas att de har pengar att bidra med om de vill... men är sjukt ekonomiska)

Svår situation det där... Jag tog tjuren vid hornen direkt och frågade mina föräldrar om de hade tänkt bidra, bara så vi hade lite koll. De sa nej eftersom mamma är sjukskriven, helt OK! Lasse däremot tog ju ett halvår på sig att fråga och då svarade de alltså att de skulle hjälpa till...

sommarbrud: tycker inte du är löjlig. antar att de vetat om att ni ska gifta er i år..? personligen så tycker jag ju att de hade kunnat berätta det innan...
igentligen är det de som förlorar på att ha brölloppet samma år som er eftersom att ingen är närvarande vid deras vigsel och att de slårihop festen med hans 30 års kalas så kommer folk inte minnas det på samma sätt som erat. tror att det första folk tänker på med 2008 är erat bröllop eftersom ni har hela paketet och att de får sitta i kyrkan och snyfta lite det blir mer speciellt!

appropå bröllop samma år så är jag nästan övertygad om att en av mina äldsta vänner kommer gifta sig i sommar... vet att de planerar barn till nästa år och jag VET att hon vill vara gift först... ska träffa henne den 28 (dagen innan jag ska fria men vad gör man, ses inte jätte ofta och vill ta de öga mot öga) och då ska jag fråga och måste samtidigt berätta om våra (mina ) planer ju, vill ju inte att vi har bestämt samma dag om det nu skulle vara så...