blev så lessen nu

carin Hur har det gått, hur har ni det nu?

Jag vill inte ens prata med mina föräldrar för tillfället. Undviker dom ganska ordentligt förutom när dom ringer för att berätta vilka som har osat. Annars orkar jag inte. Får väl ta tag i det när jag känner mig lite starkare.

Jag hade inte förstått förut att de ä rså involverade i planeringen - vad säger de när de ringer för att prata om OSA? o hur svara folk på OSA?

faktiskt är det förvånandsvärt många som tackat ja hittils. vissa som jag inte trodde skulle komma. Så det är kul. Men pratar med föräldrarna gör jag inte.

Där ser du, din pappa vet inte ett dugg om din släkt och vänner. Tänk dig hans snopna min när han får redan på hur fel han hade.

hi hi. Jo han verkade lite snopen när jag pratade med honom om det. Det är nästan som han var besviken över att han hade fel. Nu har vi i alla fall fixat fram pengar så vi kan få dom att hålla tyst om den biten åtminstonde. Men dom räknar med att få komma på bröllopet i alla fall. *suck* Jag orkar inte ta mer bråk nu så det får bli som det blir.

Jag förstår precis hur du känner det, MEN tänk att om din far nu inte kan ställa upp eller ens vara positiv så är han inte värd dig.
Du ska uppleva det lyckligaste i livet, och låt dom inte ha en sån makt över dig! kan låta kliche men, strunt samma hur många ni blir på "din sida", huvudsaken är att du har din man och dom du tycker om. bjud vänner du tycker om och kan dom inte ställa upp så är det deras förlust.
Jag har också en mamma, pappa och syster som tycker mitt bröllop är pesten, och att allt går ut på att tvinga dom vara bland mycket folk, få dem att känna sig nervösa, tvinga andra osv. jag pratar inte med dom överhuvudtaget just nu heller.

Aj då...då vet du lite hur jag känner det. Jag kan ju tyvärr inte utesluta min pappa. det hade påverkat relationen med min syster och den är jätte viktig för mig. Men jag har god lust att be honom fara åt.....
Han hade mage att bråka om 500 kr med mig igår. Till saken hör att mina föräldrar har god ekonomi och reser till thailand och massor med andra ställen. Det har dom råd till. Men när det gäller 500 kr som han anser att jag ska ge honom för att vi har beslutat om att vi ska betala deras del av bröllopet själv då blir det helt plötsligt för mycket.

Vi har betalat tillbaka allt till mina föräldrar som dom bidragit med sånär på 500 kr. Han ställde till med en jäkla scen om det. *suck*

du har uppenbarligen tänkt på det och kommit fram till att priset är för högt - men ja måste säga att jag tycker att dina föräldrar (din pappa?) för länge sen gått över gränsen som rättfärdigar att du säger upp kontakten med dem och låter dem ta konsekvenserna av sitt agerande. Just nu kan de/han ju göra vad som helst utan att det gör honom nåt...

Vilken monsterpappa! Stå på dig och bjud dem inte om du inte vill. Såhär hade jag gjort:

1. Inte gett honom ett öre. En gåva är en gåva och kan inte tas tillbaka. Sånt håller t o m i rätten.

2. Inte bjudit dom på bröllopet. Isåfall hade jag krävt att de bannemig skulle betala för sig.

GO´girl! pappor kan vara konstiga och behöva skällas ut ibland för sina höga hästar.

Bra att du sa vad du tyckte!!

Hej, du jag gifter mig i aug och de ENDA släktingar jag har är min mamma och pappa, och mina barn förståss ( har en bror med men vi har inte haft kontakt på 10 år av olika anledningar så jag bjuder inte honom).
20 är släkt till min man (stor släkt) och 20 blir kompisar, tot drygt 40 blir vi.
Även om du har en del släktingar så är det ju inte såna som ni träffat som typ kompisar eller så ! Du ska ju inte ta med såna du inte träffar, även om de är släkt !
Du vet, festen blir rolig och dagen underbar ändå !!!!
Det är som om du skulle ta med kompisar du inte sett på mååånga år, för det gör du väl inte ? Dom du gillar ska vara med på ditt bröllop, inga andra !
Så deppa inte för att du har liten släkt, det är ert äktenskap som är det viktiga !

Jag bjuder så klart inte folk jag inte träffat på länge. Men du vet det där bjuda tillbaks till andra som bjöd oss på deras bröllop, det e mer sånna som känns som måsten. och min pappa förståss. Jag har allvarligt funderat på att bryta kontakten med honom när bröllopet är över. Orkar inte ta den fajten nu innan, har tillräkligt mycket att tänka på känner jag.

Det är bara lite svårt, han är ju min pappa. Har ioförig alltid resonerat att pappa inte är något man blir, det är något man förtjänar. Jag är inte säker på att han förtjänar att bli kallad för min pappa längre. Man kan ju inte älska sitt barn om man gör såhär....eller??

Han säger att han älskar mig men jag är inte säker på att jag tror honom, eller någonsinn har gjort.
Har alltid undrat om det är jag som gör något fel.

carin1983 - lider verkligen med dig.

Jag tycker att du ska tänka över hur du ska kunna njuta av ditt bröllop på bästa sätt. Kommer du att kunna njuta om din pappa sitter där med det som har hänt nu? Det skulle kanske vara bra om ni pratade om det innan så du kan lägga detta tråkiga bakom dig innan den stora dagen. Om du tycker att det är jobbigt att prata med honom ansikte mot ansikte så kanske du kanske skriva ett brev om hur sårad du blir av hans sätt att behandla dig och situationen.

Styrkekramar till dig

tack för allt stöd tjejjer. Jag har beslutat mig för att helt enkelt lägga allt detta åt sidan. Får försöka glädja mig åt bröllopet så bra det bara går och helt utesluta honom i planeringen. Har i alla fall betalat tillbaka alla deras pengar nu. Han gnäller inte över det längre i alla fall. Sen att vi kommer vara skuldsatta i 5 år det är sin sak. Nu får vi bara hoppas att han inte kommer på nåt annat att djävlas med. Fattas bara att han ska ha betalt för att komma åxå... HA ha ha ha