Hur gör ni med efternamn?

gustafmatilda: skönt att det finns fler som tänker i dem banorna! Jag har hittills fått höra att jag är galen som ens funderar på det... "klart att man vill vara ovanlig"

Nåja, får se vad det blir!

Är det nån som vet nånstans man kan läsa om just det här med varför kvinnan "ska" ta mannens efternamn? Sökte på google men hittar inget.. Vore intressant att veta för fortsatt debatt här hemma ;)

Jag tar min sambos, då hans släkt är de enda som heter det och jag har urvanligt efternamn.

Min älsta son har mitt efternamn och den ugsta har min festmans efternamn. Jag vill heta som min man och son när vi är gifta.Kommer den älsta också att kunna få heta det namnet fasän han har en annan pappa? Gör jag fel som ändrar mitt efternamn om inte min son får det?

Jonna83: Före 1919 var svenska kvinnor inte myndiga, annat än som änkor, och fick i teorin inte fatta några egna beslut om sina liv. Kvinnor stod under förmyndarskap, först under pappan, och efter giftemålet under mannen. Därför var det naturligt att kvinnan tog mannens efternamn, eftersom hon efter vigsel lämnade sin egen familj och upptogs i mannens.
Som tur är lever vi i en annan tid nu, men så himla längesedan är det inte... för mig känns det enbart på grund av den här gamla patriarkala sedan svårt för mig att ta min killes namn, jag vill inte ingå i en sån tradition. Sen underlättas ifs beslutet av att jag har ett ganska ovanligt efternamn, som jag identifierar mig mycket med.
Tror att vi kommer att behålla våra respektive namn, för mig har det ingen betydelse ,vi är ju gifta ändå!

aprilsolen

tack så mycket!

Ja det verkar som att vi kommer behålla våra egna namn här oxå, det ska mer till för att jag ska byta bort mitt släktnamn än pga en "fin" gammal tradition.

din sons pappa måste nog ge samtycke till bytet, i vart fall om ni har gemensam vårdnad (men öven annars tror jag)

Våra barn har mitt efternamn pga att min sambo har haft svårt att få jobb med sitt namn. Det är hemskt att man tänker så men det är tyvärr verkligheten. Så han tar mitt namn när vi gifter oss. Men jag har inte så vanligt svenskt namn så vi blir ju lite unika iallafall.

Usch, det där är ett jätteproblem för mig och sambon! Mitt namn är väl inte direkt ovanligt, men ganska fint, medan sambon har ett vanligt -son namn. Jag gillar inte hans efternamn och om jag tar det så heter jag samma som en gammal skolkamrat som jag inte alls gillade, så namnet ger mig lite taskiga vibbar... Jag vill att vi ska ha samma namn och kan tänka mig att byta, men inte till hans efternamn! Han däremot vägrar byta...

Jag kommer nog att byta till hans efternamn. Mitt är lite ovanligare och jag tycker nog lite finare.

Men jag har ett lite ovanligt förnamn medan han har ett vanligt så han har i många sammanhang i uppväxten använt sitt efternam på ett annat sätt. och flera vänner kallar honnom fortfarande med efternamn. Jag däremot har knappt behövt nämna det annat än när man skriver under saker så han har mer identitet förknippat med sitt efternam och har därför jobbigare att byta medan det inte spelar mig nån större roll.