Jag fria ?

ååå vad jag känner mig bitter idag............

nej, bitter tycker jag inte du ska känna. kanske otålig var ett mer lämpat ord

ni kanske ska sluta tänka bröllop för någon månad eller två. kanske inte ens ta upp det med honom, han kanske vill göra det på hans egna intiativ. om han nu inte skulle fria under dem månader du bestämmer får du väl ta upp saken i egna händer. men när en kille känner lite press på att lägga fram värsta frieriet så hamnar dem mer i trots, och blir inte lika motiverad.

kan det ligga något i det? hmm..

Nja för ett tag sedan hade jag hållt med dig. Då pratade jag ganska mycket om bröllop men nu har jag inte nämt något som har med bröllop å göra sen kanske 3 månader tillbaka. Har gett upp hoppet..... lite så faktiskt..... när han inte äns kan boka ett år.....

ja jag förstår dig, det kan inte vara lätt.

men om vi nu förmodar att han inte kommer att fria, kan du tänka dig att göra trots din önskan att bli friad till?

ja de e just de jag sitter å funderar på ?

måste känna på det.. är väldigt tveksam just nu.......men inte omöjlig

har inte fått nån julklapp heller.......... han sa innan jul att han visste precis vad han skulle ge mig, det var prefekt för mig och lät glad....

när julafton kom hade han glömt bort det...... och han vet än idag inte vad han hade tänkt......

De flesta drömmer väl om ett romantiskt frieri. Men faktum är att bara en i min närmsta bekantskapskrets fått ett riktigt waow-frieri: det är dock undantag att bli överraskad med en resa till Paris och bli friad till med en picnic vid Seine. Övriga vänner har kommit överens eller fått frågan (utan att det kom som en stor överraskning).

Om jag varit du hade jag inte friat. Jag hade klargjort att vi är förlovade och det är ett löfte om giftermål och det tar jag seriöst. Nu vill jag att vi bestämmer datum, budget och lägger upp en plan för hur VI ska spara ihop till bröllopet. Tala om för honom att det handlar inte om DU ska få ett bröllop - det handlar om ER och era LÖFTEN till varandra. Även om han inte har samma syn på äktenskapet som du så bör han ju respektera dina åsikter. Likväl måste du respektera hans åsikter, tex om han inte vill gifta sig i kyrkan för att han inte tror på gud så får ni titta på alternativ (borgerligt, präst men ej i kyrkan, borgerligt hemma men på en strand utomlands, osv).

Fundera igenom varför giftermål är viktigt för dig - ge honom argument så att han kan förstå dig. Och som jag sa tidigare, glöm inte att ni är två - det handlar alltid om att ge och ta i en relation.

När ni har kommit överens om ovanstående så kan du tala om för honom att du skulle uppskatta om han officiellt friade också.

Har du tänkt på att han kanske blåser av, inte på grund av ekonomin utan för att han inte alls känner sig redo att gifta sig? För gifta sig kan man faktiskt göra utan att det kostar mer än en utskrift för hindersprövningen.

Jag vill inte vara elak, men du kanske borde släppa lite på dina föreställningar om det perfekta bröllopet och det perfekta frieriet? Det är många som blir skräckslagna bara vid tanken att gifta sig. Och det blir väl inte bättre om fästmön därtill har i princip hela bröllopet planerat. Min fästman har fått bestämma mycket (jag har ju redan gift mig en gång och har inte särskilt höga förväntningar eller planer) och det gör honom både glad och förväntansfull. Jag tror inte att man ska ställa så många krav!

Troll-P

Ja det är ju ganska uppenbart att det inte är lika viktigt för honom som för mig.
Gillade det du skrev om att jag inte skulle fria utan sätta mig ner och förklara för honom hur och varför det är viktigt för mig. Jag kommer hellre gemensamt överens om bröllop och äktenskap än att jag friar.

Även om ett frieri vore fint så ser jag hellre att han sätter bollen i rullning och förstår mig. Vi har pratat lite om bröllopet och där kommer det bli lätt att komma överens. Litet förmiddags bröllop, utomhus om möjligt för att sedan sticka iväg på en loversweekend.

Tack för ditt inlägg

konichiwa girl

Ingen fara, du är inte elak
Han vill leva resten av sitt liv med mig. Han vill gifta sig med mig, idag om han fick. Hade jag sagt att vi skulle till rådhuset imorgon så hade han sprungit dit före mig. Han gillar inte uppståndelsen. Vilket jag respekterar och det bröllop jag alltid haft i tankarna med mycket folk är inte alls viktigt. Bara han och jag duger gott men jag vill ha det lite mer speciellt för jag vill att det ska kännas som en betydelsefull dag. En dag mitt i veckan till rådhuset kommer inte bita sig kvar. Vill att vi ska fira kärleken oss emllan, vilket inte är så konstigt.