Någon mer än jag som funderat på att ge upp??

puff?

Jag å min m2b rymmer å gifter oss på alla hjärtans dag på en sandstrand i Indien. MEN på våran ettårsdag så kommer vi förnya löftena här hemma inför släkt å vännerå ha en stor fest. Då gör det inget om det blir pannkaka för vi har ju redan haft våran dag. Bästa av allt; Jag får använda min fina klänning 2 gånger!

Jag vet att de allra flesta här inne är sprudlande lyckliga och kanske inte vill prata om tråkiga saker. Jag är ju också så lycklig att jag håller på att spricka över att vi är förlovade och ska gifta oss.

Men jag saknar lyckan över att få planera också... Det som skulle bli så roligt. Därför skulle jag verkligen behöva några kloka tankar från er där ute. Hjälp mig att tänka rätt...

fru trul: Vad härligt det låter! Det värsta är att alla redan vet att vi ska gifta oss. Så om vi kör den varianten blir det verkligen att rymma

Kan inte förstå att din mamma lägger sej i: Det är ju ER stora dag och då måste ni väl få välja och göra som ni vill?

Ja det kan man verklien tycka. Nej, jag begriper mig inte alls på henne när det kommer till det här.

Hur stor skandal tror ni att det skulle vara att ställa in och snuva släkten på bröllopet?? Hehe... Fest för vännerna kan man ju ha ändå senare...

hon kanske vill göra det bröllop som hon aldrig fick? Men det är ju DITT (och din blivande man) bröllop, och du får väl hota henne med att ni sticker utomlands och gör det om hon inte ger sig. Och berättar för alla som är bjudna vem det beror på. (det kanske får henne på andra tankar) *elakt skratt*

vi berättade ingenting för våra föräldrar, och engagerade ingen i det heller, för jag vet vad som skulle hänt då. Det var ju vi som betalade allt också så de hade inte särskilt mycket att lägga sig i för. Ingen visste så mycket (vi ville att det skulle bli överraskningar för alla som var där) så jag babblade ur mig alla planer här istället, vilket jag är mYCKET tacksam för idag.

En liten fråga, det går inte att ignorera din mamma? Alltså göra er egen planering för ER egen dag och inte involvera henne alls. Eller bidrar hon med pengar så att du känner att hon har rätt till en åsikt? För annars kanske det kan vara värt att försöka planera utan henne och låta henne bli arg/sur över det, för förhoppningsvis går det över när hon ser att det blir bra ändå.

...bara lite funderingar från en som har haft turen med en mamma som låter mig göra vad jag vill med mitt bröllop.

Hursomhelst, hoppas verkligen att det löser sig på något sätt. Det ska ju bara vara underbart att planera för sin stora dag.

Lycka till!