Tjejkompis?

Känner du på dig att hon är förtjust i din sambo, vilket du redan vet verkar det som. Vi skriver ju inte sådana sms till någon om vi inte är intresserade eller hur? Jag skulle absolut inte vilja att de var vänner. Det går bara om det är helt platoniskt från bådas sida. Jag tykcer om att träffa min killes kvinnliga bekanta för att "känna" av vibbarna. Har du träffat henne? Annars tycker jag ni kan umgås alla tre och så kan du ju känna av läget lite. Jag hade frågat henne dessutom om hon var intresserad rakt ut, fast på ett trevligt sätt. Tricky med vänner av motsatta könet, ofta är det någon som blir intresserad av den andre och då är ju allt förstört..fast det är ju inte alltid så. Jag är svartsjuk så jag har extra problem med det..

Spännade att det finns så otroligt olika perspektiv på frågan! Själv har jag, som inte är svartsjuk av mig, svårt att sätta mig in i hur det är - medans ni som är svartsjuka verkar ha lika svårt att förstå det andra perspektivet.

Mycket av detta handlar också om på vilken nivå vänskapen är och hur intensivt man umgås utanför sin partnerrelation. Mina killkompisar som, som sagt, är rätt många träffar jag mestadels i sammanhang där maken inte är med. Det beror på att jag har intressen som maken inte delar. Förvisso har maken träffat de närmaste killkompisarna, men inte alla.

Inser när jag läser era funderingar kring detta att jag kan skatta mig lycklig som har en make med samma inställning till detta. Annars hade jag fått ändra på mycket i mitt liv och mycket hade blivit krångligare. Ex har jag vid flera tillfällen delat tält med en eller flera killkompisar på läger/helger när mitt föreningsliv gjort att jag campat. Antar att ni som är svartsjuka hade haft svårt för sånt. Och får väl då vara tacksam över att just MIN make råkar förstå och acceptera mitt sätt att vara vän med personer av motsatt kön.

Jag tror att sånt här kan skivas upp i miljoner gradskillnader. Trots allt ser nog de flesta av oss vissa situationer som mer intima än andra. Sen är nog alla olika i vilka sådana "grader" vi tolererar. Som du skriver, nivån på vänskapen... det finns ju en skillnad mellan att träffas på gymmet, innebandyn, aikidoträningen eller vad det nu kan vara och att åka ut och dansa tillsammans en lördagkväll.

För att illustrera: jag skulle inte vara särskilt brydd över att en presumativ flickvän delade tält med ett antal killkompisar, däremot skulle jag nog kunna bli ordentligt tjurig om hon ville iväg på lyxkryssning med en av dom.

Så gör vi det igen - drar sluttsatsen att hon är förtjust i mannen. Kanske är det så att hon inte vet hur hustrun står i frågan. Kanske har hon hört kvinnors svartsjuka innan. Kanske vill hon ärligt bara ha honom som vän. Och om fallet skulle vara att hon var kär i honom är det väl ingen katastrof, det är ju mannens sak att lösa. I bland gör vi (läs: även jag) sakerna värre när vi försöker lösa alla deras problem.

Jag vet inte hur mycket du ska oroa dig egentligen. Din pojkvän/man har ju tydligen inte några såna känslor för henne för annars hade han nog inte varit så öppen med det för dig. Dessutom är ju han också lite misstänksam mot henne efter hennes sms och samtal. Det bästa är väl att han frågar henne vad hon håller på med och löser det. Tror inte att det hjälper att du tar kontakt med henne och försöker ordna det. Tycker det är synd att dom inte kan vara kompisar för det är bra att ha kompisar av båda kön.

Uppdatera gärna vad som händer

Jag har killkompisar som jag har tillbringat hela nätter med, med ngt gott och dricka och diskuterat livet...
jag har festat med dem, sovit över och kramar dem när vi ses... precis som med mina tjejkompisar :)

min kille har tjejkompisar och det tänker jag inte väldigt mycket på...
hans allra bästa vän är tjej och visst var jag misstänksam i början för hon blir ibland så till sig och kramar honom och ylar att han är världens underbaraste och att det är synd att han är för snäll för henne...
men hon vet att vi ska gifta oss, vi umgås alla tre och hon tar ofta min sida om det blir ngt tjafs samt håller ett öga på honom och tjatar om att han måste se till att visa sin uppskattning för mig och inte ta mig för givet :)

först och främst så är jag svartsjuk av mig men jag litar helt på m2b och jag vet att tjejkompisen respekterar att vi ska gifta oss även _om_ det nu hade varit så att hon var intresserad... plus att m2b var singel i 4 år innan vi blev tillsammans (ville inte vara tillsammans med ngn efter katastrof-förhållande) så om något nu skulle ha hänt så var det väl då...

Är jag värst som har varit ute och rest 4 veckor med en killkompis? Sambon var hemma och pluggade. Vi ska alltså gifta oss i augusti (jag och sambon). Efter fyra veckor fortsatte jag och kompisen vår resa åt olika håll, han träffade en tjej senare under sin resa, de gifte sig i somras...

Så varken jag eller min sambo är särskilt svartsjuka av oss.

Och jag ser inget problem med tjejkompisen. Om du tycker det är okej, och litar på din kille så tycker jag att du ska låta honom försöka få det att utvecklas till den kompisrelation han vill ha. Om inte tjejen accepterar det så kommer hon antagligen att försvinna ur hans liv av sig själv, eller genom att din kille kommer tycka att hon är jobbig och ignorera henne...

Hammerman1>> Mina killkompisar (flera stycken) kan mycket väl se en film med mig, ta en öl och debattera att kvinnor är krångliga att förstå. Av mig kan de dessutom få veta vad vi egentligen menar, mer värdefull info för dem alltså...

En liten uppdatering..
Tjejkompisen har slutat ringa stup i kvarten och det känns som att hon tappat intresset litegrann. Min pojkvän tror själv att hon kommer att sluta höra av sig helt eftersom hon märkt av att han endast är intresserad av vänskap. Lite synd är det ju att han går miste om en ny kompis..
Vi får se vad som händer

Har inte last hela traden.

Vad generos du verkar vara rosesarered. Och ert forhallande verkar valdigt starkt vilket ju ar jattebra.

Jag ser mitt forhallande med min m2b som valdigt starkt och jag litar pa honom till 100% (mer om det hade varit matematiskt ratt att saga sa ) MEN jag hade nog kant mig illa till mods om han hade gatt o "skaffat" en tjejkompis nu. En sak ar ju om han redan var kompis med en tjej, men att skaffa kompisar av motsatta konet i vuxen alder brukar aldrig sluta val. Det ar alltid nagon som blir mer intresserad. Hade matt daligt av att veta att min m2b satt o snackade "djupa samtal" med en ny tjejkompis.

Jag skulle rada dig att foresla att om den har tjejen ska umgas med din pojkvan kan ni umgas alla tre, annars far det vara. Ar de bara kompisar borde ju det inte vara nagra problem.

Varningsflagga ocksa for att tjejen just blivit dumpad. Samt att hon bara ringer honom pa jobbet o i princip latsas om att han inte har en flickvan. Om hon inte ar ute efter mer an vanskap heter jag Arnold (och det heter jag inte).

Jag hade dragit öronen åt mig.
Han får nog ställa "tjejkompisen" mot väggen, låter som han fått en beundrarinna...

Vet inte vad andra skrivit:

Ställ lite krav på gubben. Säg att du vill att han pratar med tjejkompisen eftersom att det gör dig orolig/fundersam, speciellt om han också tvekar kring det.

Vill han fortsätta vara hennes vän så kan ni ju kanske försöka umgås med henne tillsammans, och kanske med några andra för att inte göra stämningen konstig. Så förstår hon kanske att hennes manlige vän har ett förhållande som han vill leva i... Ingen aning om hur detta skulle fungera men... ett tips.

Har av princip inga problem med att maken har tjejkompisar eller jag killkompisar. Jag har flera manliga vänner som jag tillbringat ensamma nätter med att snacka och dricka gott rödvin eller vad det kan vara. Mina vänner som jag har sedan innan vill inte nödvändigtvis snacka om sitt innersta när maken är där, även om de uppskattar honom.

Det har hänt mig att en killkompis blivit intresserad men da är det bara att ta tjuren vid hornen och reda ut det hela. Annars förstör man lätt en trevlig vänskap och ev tom ett förhallande om det blir fel.

Att maken skulle ha ngt att säga till om vilka vänner jag skulle träffa eller vice versa..? Nejmen halla? Min make är underbar med alla sina goda och daliga sidor, men det betyder inte att han ersätter ALLA mina vänner.

Dags för en liten uppdatering

Tjejkompisen höll på och ringde ganska mycket ett tag, flera gånger om dagen och skickade sms osv. Min pojkvän tröttnade lite på att hon ringde så ofta och lät bli att svara nångång när hon ringde för att han inte orkade. Efter det klagade hon på att han aldrig hörde av sig och han inte svarade när hon ringde..

dom träffades innan jul och gick och tog en vänskaplig fika. uppenbarligen så var hon inte så nöjd med denna fika då hon tyckte att han inte var sig lik dvs. som han var när dom träffades.
På det svarade pojkvännen att han är sig själv men lite besvärad då han hade känt att hon är intresserad av mera än att bara vara vänner och att han vill vara tillsammans med mig.
Efter det har hon skickat "gott nytt år"-sms och inget annat. Så det verkar vara slutet på den vänskapen. Även om jag var positivt inställd från början så tyckte jag att det blev lite jobbigt på slutet med hennes "krävande" attityd.

Ja, vas ska man egentligen tor det där med polare över könen. Jag har många killkompisar och min sambo många tjejkompisar, men här en historia som gjorde att han numera inte skaffar så många nya tjejvänner.

Min m2b var på krogen, nu typ 11 år sedan ( men även då var han tillsamman med mig ) och träffade en tjej som han pratade med och umgicks med där under kvällen. Så sätter de sig ner till bords och babblar om allt möjligt och eftersom jag var en del av hans liv pratade han på och helt plötsligt säger hon "Har du flickvän, och här sitter jsg och är trevlig". Hon blev skitförbannad, så han bjöd henne på en drink och presenterade henne för sina singelpolare istället så det slutade bra för henne ändå . Jösses.

Nej men snälla nan...? Skulle man inte kunna vara trevlig utan att det var för att ragga? Undrar hur den tjejen är nagra manader in i ett förhallande, när hon inte "maste" vara trevlig längre.. Hu!

Nä, man kan ju undra. Min m2b blev rätt paff när hon blev förbannad helt plötsligt.

Jag förstar det! Jag hade lite samma reaktion fran en kille pa universitetet en gang. Jag var redan tillsammans med min make pa den tiden, men vi bodde i olika länder. Vi var ett gäng studenter som umgicks och den här killen kläckte ur sig - "jamen dig tjänar det ju inte nagot till att festa med, det blir ju aldrig nagot" (underförstatt att jag hade pojkvän) Gaaah!