han vet inte om han vill ha barn..

Lady o Lufsen
nej det e klart jag inte vill pressa honom bara för min skull..men känner ju liksom att jag gick in i förhållandet i tron om att han kände lika starkt som jag om detta..

och nu plötsligt vet han inte alls...och varför det gör så ont är för att jag sååå gärna vill ha barn ¨så att det känns som om jag ska spricka.. =(

fru trul

precis...han har faktist sagt att om jag inte hade haft henne (dottern alltså) så hade vi flyttat ihop för länge sen osv.
känns inte så roligt att höra sånt..även om jag såklart till en viss del förstår..=(

Lady o Lufsen

Jag känner mig lite "lurad" då han i början sa till mig att han mer än gärna ville ha ett helt fotbollslag av små lintottar tappades omkring..och sen plötsligt inte vet om han vill längre...iom. att jag alltid vetat att jag vill ha barn hade jag nog aldrig involverat mig så mkt i ett förhållande om jag vetat att han inte vill...
Vi har pratt om det tillsammas...detta är urklipp ur ett mail jag fick av honom ibörjan när vi började lära känna varandra

"jag skall inte klaga, jag lever ett kanonliv med bra jobb som jag trivs med och en spännande och aktiv fritid. Men, för att vara personlig, så trivs jag nog allra bäst i en par-relation och skulle gärna vilja ha några små lintottar. Byter gärna krogen och champagne till mys i soffan med ett glas Amarone framför brasan ; ) .

Med den erfarenheten som jag har idag så skulle jag än mer uppskatta och värdesätta familjelivet och där ingår även barn. Samtidigt som det är det viktigt för mig att kunna ha en mycket bra lön (bra ekonomi är förutsättningen för så mycket) så skulle jag nog inte jobba så mycket som jag gör idag... det är lätt att missa massor... "

Nessan

tack..=(

tooticki

nej det förstår jag ju också att man kan bli påkörd osv.

men på ngt sätt känns det ju ändå snopet när han plötsligt säger att han inte vet...
och han har sagt så nu i ngr månader och det sliter på mig så mkt...
dessutom anser jag väl att han e så pass gammal och så att han borde veta..om han överhuvutaget vill det..
Förstår inte hur man bara plötsligt kan ändra sig i en sån stor sak...

KLart att jag e glad att han är ärlig nu och inte säger detta efter att man gift sig o levt ihop i 10år..men ändå..=(

Lady o Lufsen

gällande rival med dottern så har jag aldrig velat känna mig som en rival..men när han säger att hade jag inte haft henne så...
då är det ju lite han som skpar rivaliteten..anser jag..eller?
Han hade ju liksom inte behövt uttrycka sig så då han kanske borde förstå att det gör mig ledsen..
jag gillar ju hans dotter jätte mkt...osv. så jag anser ju det inte som ngt problem att han har henne dock använder han henne som ursäkt för mkt av sina egna beslut och det är inte ok..
då blir det ju tyvärr så att jag tillslut även om jag inte vill kommer att börja hysa agg mot henne..och det är verkligen det sista jag vill

Lady o lufsen

jo...antar det...
fasen också...rent logiskt vet jag att jag är 27år har många år på mig innan det kommer börja bli "panik" rent biologiskt att skaffa barn..och jag vet att det är en fördel att få tid tillsammans ordentligt och göra massa sakert innan man bildar familj osv.

men samtidigt har han redan ett barn vilket redan gör att vi inte knan göra allt sånt..

ooh jag vet inte..måste jag känna att jag vill ha barn så mkt att det gör ont i heeela kroppen..=(

fru trul

tack..känns skönt att höra att man inte är ensam...
precis så känner jag också...
Jag är avundsjuk på hans förra fru att hon fick göra allt det där med honom..skaffa barn...gifta sig osv...
Jag vill ju också det...
Älskar verkligen honom..och vill ju inte göra slut...vill ju "stå ut" och avvakta ngt år...som han säger att man vet ju aldrig..
men eftersom jag själv vill det så mkt så kan jag inte sluta tänka på det..=(

Lady o Lufsen

Men han har själv sagt "att om jag inte haft henne (dottern så hade vi kunnat flytta ihop för länge sen..om jag inte haft henne (dottern) så hade saken varit annorlunda i barnfrågan..om jag inte haft henne (dottern) så hade vi kunnat...osv"

det är ju han som uttrycker sig så ordagrannt..inte jag som tolkar det så..

fru trul

men vad gör du om han aldrig ändrar sig?

hur får du vardagen att gå på...utan gräl i denna frågan...? =(

fru Trul

ja hos oss är hans dotter där varannan vecka...men det gör mig inget..bara att det påminner mig om att jag också vill ha ett barn...och det gör mig lite ledsen..

usch jag vet inte vad jag skall göra...
förstår inte varför han bara ändrat sig så plötsligt och tvärt...=(
har försökt prata med honom om det så att jag kanske kan förstå...att det kanske blir lättare då tänker jag om jag förstår varför..
Men han vill inte prata om det och då slutar det bara i gräl...

när jag då säger som jag känner att jag inte vet om det finns ngn framtid för oss då..då säger han bara lite nonchalant att "ja det e ju ditt val" och då känns det ännu tristare..=(
Som att han inte bryr sig tillräckligt för att ens prata om det..och att han knappt verkar bry sig om att jag anser att detta r en viktig punkt att prata om..

fru trul

tack va gullig du e..=))
Jag vet att jag verkligen vill ha barn..det vet jag och jag vet att jag aldrig skulle kunna leva med att aldrig få barn.
För det känns som min största dröm....som jag inte vill vara utan.

Varför jag känner så starkt för detta nu plötsligt vet jag inte..antar att det blivit så iom. att jag älskar hoonom och känner nu att jag har rätt ålder...han har det också,...vi har bra ekonomi och allt annat som är bra förutsättningar som väl gör att det kommit som en så otroligt stark önskan från min sida.

är ju bara rädd att vi går ngt år till och så inser han att "nä jag ville aldrig ha barn" och om jag då blir ledsen eller så så kan han ju bara säga "nä men du visste ju att jag inte ville"...eller ngt istil med det..

fasen mig och mina känslor =(

Det gör ont i magen när folk på jobbet kommer och berättar att de e gravida..jag e sååå avundsjuk..

fru trul

ja det är väl så...blir bara så ledsen då detta är första gången jag verkligen känt att han "is the one" som jag vill va med "forever and ever"

därför blir jag väl så ledsen också..då för mig att skafaf barn ihop är det ultimata kärleksbeviset att svetsa ihop oss..att jag känner att jag verkligen vill göra detta med honom..och att han inte vet om han vill det med mig...ja då känner jag mig sårad..han gjorde ju det med sitt x...

jag vet att det inte är logiskt tänkande men kan liksom inte låta bli =(

fru trul

ooh du e så snusförnuftig ;) varför kan jag inte tänka som du? =(
Kanske jag borde ge det ngt halvår/år till och inte ta upp frågan bara...göra klart för honom vad jag känner och sedan låta det bero med hoppet om att han inte känner sig pressad då och kanske känner själv att han vill..
men jag vet inte om jag klarar det...heller vill jag ju inte göra slut bara pga. att han KANKSE inte vill ha barn...tänk om han kommer på att han vill det då och så har jag dragit? =(

Canta

jag håler med dig..det e väl lite det som fått mig att fundera...det kalla konstiga svaret...som 38åring borde man kanske va lite vuxnare än så

Zozo

ja nej alltså ..förlåt..inser att det lät lite dumt..det jag menar som gör mig sårad är att jag älskar ju honom så mkt och känner att jag vill ha barn med honom..
Han känner inte likadant och på ngt sätt får det mig att känna att han inte älskar mig lika mkt...

Jag vet också att det inte är för min skull..men att han inte känner att han vill dela den glädjen med mig..ooh vet inte hur jag skall förklara utan at det låter fel...

skall fundera lite på hur jag skall formulera mig så att ni förstår och inte missförstår =)

Gällande hans ex så känns det ju lite som att vad fick honom att vilja ha barn med henne och inte mig..? ooh jag vet att jag e fånig men ändå =(

zozo

jo jag vet...säger ju att jag e ologisk ;)