vad ska jag göra?

Hej! Låter som en supersvår situation. Men, det finns inga sådana MÅSTEN i livet, att det är värt att må så där illa för.
När kroppen och själen säger ifrån, då ska man lyssna. Du ska vara glad som har ett psyke som faktiskt reagerar åt dig att något är fel. Det är bara positivt att du kan gråta och bryta ihop!!

Varför?

Jo, för människor som inte lyssnar på sina "må-dåligt-signaler" förlägger tillslut den psykiska ohälsan i kroppen i stället. Oh då tar det mycket längre tid att upptäcka det, kroppen kan gå väldigt länge med ont i magen, ryggen, nacken, huvudet eller vad det nu är. Och när kroppen blivit tillräckligt misshandlad med sådan stress (som faktiskt rent fysiologiskt skapar obalans i kroppen och sänker immunförsvaret, kan leda till övervikt, och såklart muskelspänningar) så "går man in i väggen" eller blir "utbränd".
Väldigt genraliserat och kort uttryckt alltså...

Men i alla fall. Lyssna på vad ditt inre säger til dig redan nu, och byt jobb om det är det som krävs. Eller gör något annat rent konkret för att göra din situation mer behaglig.

Du kan inte leva med sådan psykisk press länge, det vinner du ingenting på! Och det är bättre att sluta på ett jobbet i preventivt syfte, än att bli sjukskriven från samma jobb om några år!!

Uppmuntrande kramar!

Vad skönt att du hittade en sådan fin sköterska

Vet precis vad du går igenom, tyvärr. Själv tog jag tjänstledigt och har börjat plugga istället. Kommer aldrig att gå tillbaka till mitt nuvarande arbete!

Jag håller med Mooogn, jätteskönt att du fick träffa en så bra sköterska! Att du tar tag i problemet är ett jättesteg i rätt riktning. Tycker du är jätteduktig!

Men hallå där, kalla mig okänslig men ska du försöka bli sjukskriven pga det där?! Då tycker jag att det är bra att socialstyrelsen ändrar reglerna för sjukpenning!
Sök nya jobb, säg upp dig och ta tag i problemet istället för att tycka synd om dig själv och gräva ner dig.
Om man inte trivs och mår dåligt så ska man byta miljö. Om miljöombyte innebär att du får skura kontorslandskap ett tag eller jobba som VD-assistent även fast det inte är det du vill så är det bra mycket bättre än att snylta på systemet och försämra villkoren från dom som verkligen behöver sjukpenningen.

Jag vet att det är skitjobbigt och jag tycker jättesynd om dig men att bli sjukskriven är fel lösning.

Antar att vi kommer bli masspåhoppade med bra inlägg c t! Håller med till fullo! Jag har själv varit i exakt samma situation, jag sa upp mig och tog ett extrajobb medan jag letade nytt jobb.
Lycka till! Det ordnar sig alltid, förr eller senare. :)

Har varit i samma situation som du TS. Efter ett tag (2 år) så orkade jag inte mer utan sa rätt och slätt upp mig från tjänsten. Diskuterade länge och väl med min man innan jag tog det steget men vi var båda två på det klara med att det inte skulle fungera i den situationen jag var i så jag sa som sagt upp mig. Det var ett av dom bästa beslut jag tagit i hela mitt liv! Nu har jag ett jobb som jag älskar. Hoppas det löser sig för dig och lycka till i framtiden.

c t - jag måste säga att det beror verkligen på... Vill bara ge dig min syn på det hela, ta det inte som kritik direkt mot dig, utan snarare mot socialstyrelsen.
hade inte min skolsköterska sjukskrivit mig från gymnasiet en period hade jag inte suttit här idag.
Självklart är det väldigt olika från person till person, men jag tycker det är helt sjukt att Socialstyrelsen kan generalisera som de gjort... visst är det många som bara tycker synd om sig själva, men det innebär inte att man kan blunda för de människor som faktiskt mår väldigt dåligt pga sin arbetssituation.
Du har helt rätt i att det viktigt att byta arbetsmiljö, men i en del fall måste man kanske få en "andningspaus" för att inte kollapsa på en gång igen.

Jag läser till sjukgymnast, och jag ser på detta såhär: Sjuksriven ska man bara vara om man är i behov av rehabilitering av något slag. Sjukskrivningen är en möjlighet för patienten att få tid att tillgodagöra sig rehab och behandlingar av olika slag, oavsett om det är psykiska eller fysiska symtom denna lider av.

På ett sätt tycker jag att socialstyrelsens och försäkringskassans nya linje är helt rätt - många människor är sjukskrivna av fel andledningar. Jag tror inte att det finns många diagnoser och pationtgrupper som blir hjälpta av att bara vara hemma och vila.
Om man har behov av konkret rehabilitering av något slag, och om man är beredd att satsa på den, så bör man få kunna bli sjukskriven, i alla fall delvis. Jag anser att det bästa egentligen är att man, så långt det är möjligt, jobbar kvar 25%, så att man har känslan av att ändå finnas kvar på arbetsmarknaden.
Men det är många som inte kan det, i alla fall i akutstadiet.

Problemet är i stort att det satsas för lite pengar på konkret rahbilitering - arbetsterapi, sjukgymnastik, kognitiv beteendeterapi och annat.

Min personliga åsikt är att TS inte bör bli sjukskriven nu - för det kanske är lite för tidigt för att kunna tillgodogöra sig rehabilitering.

Tycker också det verkar konstigt att sjukskriva sig för att man misstrivs på jobbet, en sak vore väl om man utsatts för trakasserier eller mobbning men det verkar inte vara så i TS fall.

Förstår att det är jättejobbigt att gå omkring och må såhär men det är ju relaterat till att du inte trivs på din arbetsplats så det bästa är nog att söka ett nytt jobb eftersom detta verkar vara roten till det onda.

Jag vill bara förtydliga till dig TS att jag verkligen lider med dig över att du har det jobbigt men tycker att sjukskrivningarna ska gå till dom som verkligen behöver det, inte till en som inte trivs på jobbet