Kan man vara kär ändå?.....

Vi har aldrig varit så puttenuttiga! Det är inte vår stil helt enkelt...
När några som är lite äldre håller på så, å tar på varann o hånglar i affärn,, då tänker jag att det ser så konstlat ut, de är ju inte 14 direkt, och kanske borde välja sina tillfällen...
menmen alla är ju olika

ah men nu såg jag ngn ovanför som pratade om puttinuttigt, om att man håller om varann o kanske har handen i hans knä o sånt, såååånt gör vi ju. det e just det där att pussas i tid och otid eller hångla loss i bankomat kön vi inte gör... Definitionerna på puttenutt e lite olika

Skogsstjärna01,

nej det du beskriver låter ju inte respektlöst utan bara fint:) Vad jag menade med puttiga par är nog mera åt det "extrema" hållet, typ puss-kram-hångel-kläng helatiden. Har många såna par/ bekanta i min närhet just nu därför man blir lite fundersam.

Tror det är få par som fortsätter så, vi höll väl på så de första fem åren, men sen har vi "vaknat till" lite och blivit lite mer hänsynsfulla...

Sen känner jag å andra sidan många par som är precis som ni! Aldrig tar i varandra, håller aldrig handen. Jag har sett dem röra vid varandra en gång på 6 år och då höll hon honom i armen en halv minut innan hon skulle åka iväg o göra ett ärende, och jag uppfattade det inte som speciellt kärleksfullt. Och jag har aldrig sett någon hud mot hud kontakt från det paret.

Det andra paret håller nog varandra i hand. Och man kan på blickar förstå att de är djupt förälskade. Men aldrig kramar, lägga armen om eller pussar. Lite synd kan jag tycka. När man ändå förstår att de tycker mycket om varandra.

Jag äcklas över par som slätar av varandra offentligt! Var kommer bekräftelsebehovet ifrån? Exhibitionister?

Hålla handen och ge varandra en puss anser inte jag vara speciellt pussinuttigt utam hyfsat vanligt
Min m2b gillar inte att hålla hand, så jag håller alltid i hans lillfinger eller så håller han mig om nacken. Kyssa varandra offentligt skulle vi aldrig göra!

Men som svar på din fråga TS

Kärlek mellan två personer behöver absolut inte te sig i fysisk form och man behöver verkligen inte älska varandra mindre bara för att man inte hånglar och gullar med varandra stup i kvarten.

Såg just det lustiga med min presentationsbild
En av få ggr då vi pussats offentligt och då faktiskt fångats på bild

Förhållanden är olika, personer är olika.

I mina få tidigare förhållanden var jag den som behövde mycket närhet och killarna var sånna som tyckte att man inte behövde hålla varandra i handen efter 3 månader tillsammans.

Sen träffade jag min blivande. Han är väldigt fysisk :P
Han tycker om att hålal om mig, krama mig, pussa mig....hans ögon tindrar när vi är i andras sällskap för att han rä så stolt (och det säger han gärna oxå!)
Vi har varit tillsammans 7 år snart och han tar fortfarande min hand när vi går ut...även om vi bara ska gå till bilen.

Jag behöver inte känna det där att jag MÅSTE ha närhet, för det får jag automatiskt och det blir inte för mkt för någon av oss.
Men vi har inte tungorna nere i haslen på varann framför andra för det. Det känns lite väl osmakligt.

Fast en lätt puss på kinden eller huvudet mot den andres axel kan ju förekomma även om vi är bland andra även om det inte är varenda sekund.

Det där är så annorlunda beroende på människor. Jag har haft förhållanden där man nästan låtsats att man är vänner och inte ett kärlekspar när man varit med andra. Aldrig ens tagit på varan! Alltid suttit långt ifrån varan och umgåtts med kompisarna ist. I mitt fall tror jag det var en kulturell grej, i hans land visar man inte mkt känslor.

Med min m2b nu är det raka motsatsen. Vi kelar och pussas hela tiden, tror kanske folk blir trötta på det tom... Han pussade mig framför sina nya kollegor när vi gick på teater... Det kändes lite "malplacerat" på nåt sätt, de tittade liksom lite konstigt.

Hemma är vi extreeeeeeemt fysiska. Vi kramas och pussas och hånglar hela tiden. Vi har varit ihop i 3 år nu och alltid gjort det. Jag tror det kommer mkt från m2b som är en mkt "närhets-sökande" person. Och så bor vi båda utomlands (ingens hemland) och känner ingen annan som man kramar. Kanske har med det att göra också.

Men klart att man kan vara kär utan att vara puttinuttig jämt! Jag tror det är mer en personlighetsgrej.

Titta vilket UNDERBART mail jag just fick:

Hello Investor

We are pleased to invite you to an excellent investment opportunity.
Make your money work today and tomorrow you will start to receive profits.
In connection with a mortgage crisis in the real estate of the USA market,
bank deposits became risky; investments in investment funds do not provide the desired return.
Stock markets fall. Stop depend on the dollar rate and invest your money in a high profit financial instruments.
Since the beginning of the year the American currency has lost about 15%, and it continues to fall.
For The United States stock market is not the best time. Europe is also facing an economic crisis.
In the difficult times of economic chaos you have to look for other investment instruments.
Our investment company offers high profit investments with maximum impact.
We are working on the market since 2005 and during the work we confirmed our impeccable reputation with regular payments
and the performance of our profitability.
Our clients receive 350% annual returns.
We accept any amount of investments, and you can invest a small amount so as to see the quality of our work.
We make our profit by day-trading on the American stock and bonds market.
So, we are ready to provide individual Trading Platform for our clients.
And you have an excellent opportunity to try your forces in the day-trading.
Our best specialists will be pleased to provide you with investment advice and help you to choose an investment portfolio,
which will be fully compatible with the chosen level of risk and return.

Hjälp.. sorry! Helt fel trad!!!!! 'Säkta!

hahahahaha

Jag och min m2b har heller aldrig varit typen som hånglar bland folk. Fast vi rör ju varandras händer, och ger ibland små korta smekningar ute bland folk. Gränsen går väl vid pussar för oss. En liten puss på stan händer, men bara om vi inte går tillsammans med någon vi känner.

Och vi älskar varandra, när vi är själva så är det en heeelt annan sak.... :D

Jag har med funderat en hel del på det där med nyförälskelse-kärlek och vardags-kärlek...
Hittade en sida i nån tidning när jag var hos Frissan sist, där man frågade kända män om kärlek; hur dom känner för sina fruar/flickvänner och hur dom visste att dom hittat "rätt". Bland svaren fanns nästan enbart klyschiga uttalanden om att tiden tillsammans med deras kvinna var som en enda lång kärlekssemester, och att man inte ville somna på kvällen - för då var man ju tvungen att vänta ända till nästa morgon innan man fick se sin älskling i ögonen igen. Eh...va?

Jag älskar min m2b jättemycket och är såå glad att vi ska gifta oss. Trots det somnar jag gott om kvällarna, även fast jag måste vänta till nästa morgon att se honom igen.

Är det jag som har en sne uppfattning, eller känner ni som jag?
Kärlek måste väl inte alltid vara rosenröd?

Jag var nykär i ett halvår, då var jag så där som i filmerna. Jag är inte fysisk av mig och har inget direkt behov av närhet, min sambo är mer så men han har vant sig vid mig efter alla fyra och ett halvt år. Jag försöker ibland vara lite gosig, men jag glömmer det hela tiden och eftersom sambon inte tar illa vid sig känns det ändå ok. Jag tycker det är riktigt äckligt med smackljud när folk hånglar och pussas, och inga par vi ungås med håller på med sånt när vi ses. Det har inget med kärlek att göra, kär vet jag att jag är eftersom det känns "rätt", även när det inte är särkilt bra.

Jag tror inte att man behöver hålla på så alls offentligt även om man är kär. Som sagt visar man respekt om man inte hånglar och kysses överallt.
Men när man är själva med varandra är det viktigt att visa närhet och ömhet. FAst även där är det säkert olika för olika par vad och hur mycket man gör. Om du är osäker vad du känner, kanske du ska fudnera på hur du/ni har det hemma, om du har förändrats där på något sätt.
Sedan när man kommit ner från bergstoppen förädnras kärlekens passion till att bli mer djup och innerlig. Detta besrkiver Gary Chapman i boken "Kärlekens fem språk". Har själv läst den 4-5 gånger , så jag kan rekomendera den starkt.

Jag tycker nog oxå lite så, lagom är bäst...visst kan man vara kära även om man inte är på varandra konstant.
Huvudsaken är väl att man visar varann sina känslor när man e själva.
Min blivande make och jag är inte såna att vi går o pussas hela tiden bland folk, vi är ju inte avståndsagande heller men bland andra ser vi ingen andlednig att stå å hångla, det betyder inte att vi älskar varandra mindre för det.
I en viss tid känner man förälskelse hela tiden sen svalnar det lite och går över i riktig kärlek, att älska alla sidor hos varandra.

jag kan ibland bli så att när jag tittar på m2b så blir jag bara så glad i honom att jag vill hoppa på och krama / pussa honom och det är det jag alltid trott att kärleksbetygelser "på stan" har haft grunden i, kära par som inte kan hålla tassarna borta så att säga men m2b stoppar för det mesta eller så blir det en snabb puss.
Här om dagen ville jag pussa på honom i en hiss och han totalvägrade med tanke på den främmande personen som oxå fanns i hissen (som std med hörlurar med ryggen nästan emot oss) eftersom vi kunde göra honom generad.

vi är väldigt kärleksfulla men för m2b är det en fråga om respekt att inte hålla på offentligt.
han skulle aldrig ex pussas inför mina föräldrar (eller kladda på deras dotter mitt framför ögonen på dem som han uttrycker det) eller så.
för min del så tycker jag det är fint med ömhetsbetygelser oavsett och är van med dem från hemmet och vänkretsen men jag respekterar att han tycker det är fel.