Kan man vara kär ändå?.....

Hej!

Jag tror inte det behöver betyda att man inte är kär,
Jag har mer behov av kel än vad m2b har men jag vet att även om vi inte visar det hela tiden så älskar vi varandra.
Kan nog bero på att vi varit ett par i 11 år så vi är inte direkt nykära, även fast vi (tackolov) kommer tillbaka till det stadiet ibland.
Det viktiga är inte vad man visar för andra utan hur det är när man är själva!
Mvh tess!

Jag tror att ett förhållande går i olika faser... efter det att man varit kär kommer älska-fasen...då förändras behoven och attityden utan att för den sakens skull förändra kärleken till sin partner!

Låter det svammligt...?

...men även i denna älska-fas så kan man åter igen bli kär i sin partner då behoven och attityden återgår till att bli mer intensiv med närhet och intimitet...det är det jag kallar för NYKÄR...
Förstår någon...?

Lady och Lufsen,

nejdå det låter inte svammligt.. Vi har nog passerat detdär nykära stadiet men man kan ju undra ibland och få för sig att det är DET som är kärleken.
Blir lite tvivlande då man umgås med tjejer/ killar som är till 100% kära i sin partner och det verkar som att allt är rosa fluff helatiden.
När vi är själva kramas vi och pussas mycket men just framför andra gör vi nog inte det så mycket, håller hand kanske eller en försiktig kram eller så..kanske jämför oss för mycket med andra par?

Kärlek i alla fall på det djupare stadiet (inte nykär/förälskad) innebär en djupare samhörighet som känns även fast man inte hånglar loss offentligt. Min m2b tycker det är oartigt att hångla öppet, men vad vi gör hemma det är en annan sak . Han har aldrig varit så mycket för att kramas och kyssas offentligt även fast vi var nykära, betyder det då att han inte var/är kär i mig.....

Jag tror att alla par visar sin kärlek till varandra på olika sätt och det viktigaste är ju att man själv känner kärleken till den andre och från den andre. Man gifter sig ju inte med någon man inte älskar djupt och innerligt.

Jag tror absolut att du är kär, men att du kanske har fått en släng av kalla fötter . Bekymra dig inte utan njut.

Bara för att man är puttinuttiga innebär det väl inte att man inte är kär heller?! För mig hänger det inte alls ihop. Det är ju så olika på hur man är som personer. En del är väldigt kramiga med allt och alla och mer eller mindre sitter och håller sin man i handen hela tiden, andra kramar nästan aldrig om folk och håller inte på och kramar och pussas på sin partner inför andra. Det betyder ju inte att man älskar mindre för det heller.

Jag och min man är förvisso sådana som fortfarande är väldigt "touchyfeely" efter 6 år tillsammans, men det säger ju inget om hur kära vi är. Hans kusion och hans tjej har varit ihop i 10 år eller så, jag ser dem aldrig kramas och hålla om varandra, men inte tror jag att de älskar varandra mindre än vi.

Vi har varit tillsammans i 14 ar och pussas och kramas hela tiden.. Naja, ofta iaf.. Däremot maste vi inte sitta och klänga pa varandra när vi är tillsammans med andra. Tungkyssar tycker jag heller inte att andra maste se. (Tycker heller inte det är sa mysigt med kompisar som maste slafsa runt matbordet..)

Och efter 14 ar kan jag LOVA attd et inte är puttenuttrosa hela tiden.. Förhallandet gar upp och ner, liksom kärleken. det betyder inte att kärleken försvinner, men ibland är den mera diskret och sen poff! kommer en san där aha-upplevelse.. och sa är man lite nykär igen.

Jag och maken har aldrig varit puttenuttiga Det går liksom stick i stäv med båda våra personligheter...

Det betyder inte att vi aldrig varit kära i varandra. Det betyder bara att vi uttrycker kärleken på andra sätt än att vara snuttiga och keliga (även om det också händer när vi är i enrum )

För några dagar sedan hade maken gjort kattlådan och städat i badrummet när jag kom hem från jobbet, trots att det egentligen var min tur att ta hand om kattlådan. Det är kärlek, det!

Vi är nog det här äckliga puttinuttiga, klängiga paret... efter 9år har jag slutat tro att det går bort och börjat acceptera faktum. Och nej, det är inte alls alltid puttinuttit. Men när man sitter där i soffan. Med vänner runt omkring... händer det utan att man tänker sig för att det hamnar en hand i sambons knä, han lägger armen om min axeln. Jag lutar mig lite mot honom. Sån där saker.

Vi håller handen när vi är ute och går. Rör gärna lite vid varandras armar osv.

Försöker faktiskt undvika riktiga hångel när vänner är närvarande. Snarare att det blir en liten puss när vi ses eller skiljs åt. Och då alltså inte hångel eller tungkyssar, utan bara en liten puss på munnen. Det tycker jag ändå att folk får tåla... eller? Är det respektlöst?

Jag tänker alltid speciellt på att dämpa det hela när vi har singelkompisar närvarande. Vill verkligen inte göra någon ledsen.

Missförstå mig inte, tycker att vi har mycket fysisk närhet när vi är bara vi två även om vi kan låta varandra vara också..inte så att vi är fast i varandra 24 timmar om dygnet.
det kanske inte hänger ihop med att vara puttenuttig (vilket ord! ) och kär men oftast så uppfattar man ju ett sånt par som att dom verkligen är såå kära.

Jag kan också tycka att det är oartigt när andra sitter och klänger och pussas stup i kvarten när man exempelvis sitter och äter middag tillsammans.. samtidigt kan tanken smyga sig på att "vad är för fel på mig/oss egentligen när vi inte är så?"