P-piller vs graviditet vs bidrag

De som blir gravida och inte har hunnit jobba blir väl inte tvingade till abort!? Oftast så förlitar de väl sig på sin kille (eller tjej) eller så får de ju lägsta möjliga bidrag. Man har ju rätt till minimumbidrag även om man aldrig har arbetat.
Det är ju dock inte så mycket och det är inget jag skulle rekommendera.

Jag vet inte vilken skola du pratar om, om det är universitet eller gymnasium?

Jag tycker att du ska avvakta. För att ge din bebis den bästa möjliga starten i livet så är det bra om du lyckas höja din föräldrapenning genom att ha arbetat innan. Då har du ju även chans att gå tillbaka till ditt jobb efter föräldraledigheten.
Se även till att din kille (eller vem du vill ha barn med) plockar ut lika mycket tid hemma med barnet för den bästa möjliga jämna könsfördelningen.

justintime - här hittar du alla svar: www.forsakringskassan.se/privatpers/foralder/

kort svar: De som inte jobbat innan de får barn får bara garantinivån av föräldrarpenningen - vilket är en ganska låg summa.

tråkig åsikt: Gå färdigt skolan (om det syftar på gymnasiet först) och passa på att leva ditt eget liv först en stund. Den totala friheten man upplever efter studenten kommer inte tillbaka.

Man kan aldrig tvingas till abort. Man kan välja det om man tycker graviditeten kommer olämpligt i livet.

Men oroar man sig så mycket för nivåerna i föräldraförsäkringen att det avgör ens val av tidpuntk för barnafödande så är det kanske smart att vänta tills dess man hunnit skaffa sig oen utbildning och/eller en stabil plats på arbetsmarknaden innan man får barn.

hejsan alla.
tack så jättemkt för era svar, även om dom inte gjorde mig så glad,dock hade jag inte väntat mig annat såatt..

lilltass: det är gymnasiet jag pratar om.(hotell o restaurangprogrammet)

anne på grönkulla:egentligen oroar jag mig inte så mycket för pengar, så länge det räcker till mat och annat absolut viktigt för att kunna leva. Min vilja är så otroliga otroligt stor att jag psykiskt sett inte kommer klara av att fortsätta äta ppiller efter sommaren,kanske låter helt knäppt och svårbegripligt, men så är det i mitt fall.

viktualia:jag förstår vad du menar med frihet. du har säkert rätt att det i mga fall är det bästa, att leva livet först, innan barn. men för mig skulle frihet vara att få bebis. det är det som är min största önskan i livet och det är det jag går och tänker på varenda varenda dag.

En fråga såhär efter era svar..Om man hinner jobba en sommar, gör det då någon förbättring just för föräldrapenningen?

Tycker den där sidan på försäkringskassan är lite halvklurig :/

Bara för att du slutar med p-piller innebär ju inte det att du automatiskt blir gravid, även om det såklart ÄR möjligt. Du kanske hinner arbeta längre?

Hur gammal är din kille? Tjänar han bra? Klarar ert förhållande att du "lever på honom"?

Mitt råd är VÄNTA! Jag har sett många förhållande krasha pga dålig ekonomi i kombination med småbarn...

Hej justintime.

Förstår din längtan och ditt dilemma med pengar. Du är ju VÄLDIGT ung och jag kan inte ge dig något annat råd än de andra här. Jag hade samma längtan i din ålder men sansade mig och satsade på mig själv i stället. Skaffade mig vidareutbildning och har nu ett toppenjobb. Jag kan inte svara på om mitt beslut är mer rätt eftersom jag ännu inte är mamma (jag är 28 år) men mitt dåvarande förhållande tog slut ( vilket jag aldrig kunnat tro). För snart ett år sedan hittade jag den rätte som jag är lycklig med och vill skaffa familj med så småningom. Mitt råd är att stressa inte- allt har sin tid. Nu när jag träffat honom vill jag inte skaffa barn för att det är mysigt med bebis (som jag kände i din ålder) utan för att det är något underbart som vi skapar tillsammans och för att utveckla oss och vår relation. För mig har det varit viktigt att först satsa på mig själv sen få en underbar tid tillsammans med min älskade- det är ju så härligt att bara vara vi två- innan vi försöker skaffa barn. Vill helst gifta mig innan dess också
Du har rätt att man inte bara kan tänka på pengar och att det mesta ordnar sig på något sätt men det underlättar en hel del. Jag anser inte att man bara kan se till vad ens partner tjänar- tänk om något händer eller det tar slut. Man bör ordna det för sig så att man kan klara sig ekonomiskt och känslomässigt om något skulle hända. Jag låter trist, jag vet. Kände bara att jag ville säga min åsikt eftersom jag har känt som du.

Lycka till med vad du än väljer

Sluta med p-piller och byt till något annat preventivmedel medan du skaffar dig en försörjning. Vad tycker förresten din pojkvän om saken?

Jag vet inte hur det är med resten av tjejerna här, men när jag var 18-19 var jag också GRYMT sugen på att skaffa barn, hade stadigt förhållande med mannen jag trodde jag skulle leva hela livet med.... jag tänker inte säga att du INTE ska skaffa barn såhär tidigt..men att du kanske ska fundera ett steg längre? även om du i dagsläget tycker att du är "vuxen" och redo att skaffa barn så har du väldigt mycket erfarenhet att införskaffa framför dig...
Jag säger inte att du ska passa på att leva först, sånt där är bara skitsnack, det är inget som säger att en bebis förstör hela ens liv, MEN jag tycker att ska man skaffa barn så ska man faktiskt ha möjligheten att försörja barnet också! Du sa i nåt inlägg att det räcker för dig att ha pengar till mat och sånt livsviktigt....vet du egentligen hur mycket det kostar att ha barn?? det är ju inte bara mat som ska införskaffas precis..
Nä, även om suget är väldigt stort, så tror jag precis som många andra här att du kanske borde vänta något år.. men det är bara MIN åsikt de

Gå klart gymnasiet och känn efter hur du känner då. När du har grundutbildningen klar så har du alla möjligheter att välja om du vill arbeta, studera vidare eller kanske försöka få barn.

Tack igen för alla svar!

Min tanke var väl att försöka hålla mig till att äta p-piller i höst också. Klarar jag inte det kommer jag självklart tala om det för min pojkvän så att han vet om ifall ja ev slutat med preventivmedel helt. det är inte så att jag håller honom utanför det här. han vet om min vilja, jag har kännt såhär i över ett år och då menar jag verkligen hela tiden under minst ett år. så jag vet att det jag känner är det jag känner, om man säger så. jag vet vad jag vill.han vill ha barn, men har kankse inte samma känsla som jag riktigt.

det bästa vore väl iaf att jag hinner jobba en sommar,och kanske förmodligen få stanna där så jag har ett jobb även efter mammaledigheten.

jag vet vad det rör sig om för pengar eftersom jag vid min tidigare graviditet(som sedan tyvärr ledde till abort)var och kollade upp vad jag skulle få för bidrag, hur mkt det rör sig om o vad man behöver. så det är verkligen inte så att jag tror att det inte kostar att ha barn.

Hmmmm..det är inte lätt det här :(

Jag har dock inget behov över att leva mitt liv mera innan jag får barn och tror inte jag kommer ändra mig heller eftersom jag har känns såhär i ett och ett halv år nu.