Min m2B förklarade idag för mig att han önskar sig att jag piercar naveln, som morgongåva...! Nån som har koll på hur "farligt" det är att pierca naveln? Måste väl lägga till att det är något jag själv tänkt på länge men aldrig kommit till skott med,så idén känns helt rätt, men jag vill ju inte få massa läskiga infektioner eller så
Det är ganska stor skillnad att pierca naveln jämfört med öronen - naveln är faktiskt ett ganska "lortigt" ställe rent naturligt - bakterier och smuts samlas lätt där. Visst finns de de som aldrig får minsta problem, men ofta får man en infektion i början, och det kan verkligen göra jätteont. Så om det är en så smart morgongåva vet jag inte, när man just gift sig är man väl troligen lite mer het på gröten under en period och då är det stor risk att naveln blir infekterad eller inflammerad pga av att den ständigt irriteras på ett eller annat sätt, dessutom kanske man tappar lusten om det gör ont i naveln varje gång man skall till. Skall ni dessutom på bröllopsresa så kanske ni reser till en varm och fuktig miljö där normalfloran inte alls liknar den du är van vid.Det gynnar också infektioner.
I övrigt säger jag som de andra, gå till en etablerad piercingstudion och låt ALDRIG någon använda en piercingpistol på dig, inte heller för öronen... Kanyl är absolut det skonsammaste och mest hygieniska verktyget.
Likväl som du inte ska byta till ett smycke eller en kortare stav för tidigt så ska du inte göra det försent heller! I början får du ha en lång stav för att såret ska läka ihop ordentligt, sedan ska du byta till en kortare stav eftersom man lätt kommer åt staven annars när man tar på sig kläder osv. Jag hade inte råd att byta till en kortare så jag gick med lång stav i ca 9 månader. Det gjorde att jag hela tiden kom åt staven med armen när jag skulle dra på mig tröjan. Då töjdes hålet ut lite varje gång, staven hängde alltid längst ut och hålet började växa ihop från insidan. En dag var hudsträngen mellan öppningarna så tunn att den var genomskinlig. När jag då skulle skruva bort staven så brast huden. 
Inte så dramatiskt som det låter - det kändes inte och det fanns inga blodkärl där så huden bara brast. Men ändå... Nu har jag ett ärr där, som jag i och för sig gillar. 
Naveln är ofta svårläkt på grund av att den är väldigt utsatt, den migrerar ofta också. Även om den ser läkt ut på ytan är den ofta inte läkt hela vägen och kan lätt orsaka problem. Läkningstider upp till 12 månader är inte ovanligt. Som med alla piercingar föreligger risk för keloider, ärrvävnadsbildning, migration och infektioner.
Använd absolut INTE alsolsprit, det torkar ut alldeles för mycket och skapar en grogrund för bakterier. Alsolsprit ökar också risken för ärrvävnadsbildning.
Det är stor skillnad på att pierca öronsnibbarna och naveln.
mitt tiops är att pierca den om DU vill, inte bara för att din M2B vill
det var det moralsika tipse *ler*
ananrs som alal nadra, gå till ett proffs, ha sköna byxor, använd klorhexidin
*suck* vilke stavning jag har... är inte full!! *ler* sitter på jobbte och döljer mitt eviga BT:ande... *ler*
En liten undran bara, är det någon som vet hur det är att pierca sig i naveln en andra gång? Har haft piercing men ångrade mig och lät det växa igen. Nu har jag ångrat mig igen och vill göra om det. Gör det mer ont nu när det är ett ärr?
Någon som vet?
ina3, det är inga problem att göra om det.
Vad bra! Tack!
Min ville inte vara kvar. den växte ut. Var inte infekterat på något sätt men kroppen putta ut den. Har nu ett avlångt fult ärr på ca 1 cm där den suttit.
