Vill men kan inte...

Har jag inte redan motiverat det? Läs mina tidigare inlägg

Nja, tycker det känns konstigt att de skulle förlora förtroende för personen som blir gravid. Man behöver ju inte undanhålla det, kanske det aldrig kommer på tal helt enkelt?

Jag frågade precis vad min man tyckte och han höll med om att det finns ett etiskt dilemma. Mycket som styr detta tror jag handlar om vad det är för typer av jobb man söker. Skulle jag gå på anställningsintervju och söka en tjänst som...hmm...exempelvids IT-konsult. Då vore det uteslutet att dölja någonting om mitt liv. Och varför skulle JAG vilja göra det? Litar inte jag på min framtida arbetsgivare? Vill inte jag visa vart jag är på väg i livet? MEN, handlar det om ett jobb där det inte krävs en akademisk högskoleutbildning (kanske stå i kassan i butik), ja då är situationen lite annorlunda. Det håller jag helt med om!

Fru Studstjej, men varför vill du blanda in privatlivet i arbetslivet? Räcker det inte med att man sköter sitt arbete och ev. visar vart man är på väg inom sitt yrke, oavsett om man har fem eller inga barn hemma, eller en mormor som är sjuk, eller barn på gång, eller husförsäljning, eller...

Jo men åter igen, det handlar om vad du söker för typ av jobb. Nu utgår jag helt från de typer av jobb som JAG söker. Skulle jag undanhålla min graviditet, då vågar jag nog inte ens tänka på hur min framtid skulle se ut. Att undanhålla att man väntar tillskott i familjen - vad säger det om din egen moral, vad säger det om dig själv som person och dina värderingar. Detta är ju precis det din framtida arbetgivare vill få svar på. Hur är denna arbetssökande som person? Har hon värderingar som går i linje med oss etc. Så det handlar om så mycket mer än att bara bara kvalificerad för ett jobb.

Jaså, där håller jag inte med dig. Jag tycker att privatlivet och arbetslivet är två skilda saker, och det har inte med förtroende, värderingar eller moral att göra om man väljer att inte blanda ihop dessa. Jag tycker att det man gör på jobbet är en sak och det man gör hemma en helt annan och de behöver inte förenas. Arbetsgivare vill inte alltid veta hur privatlivet ser ut, de ser ofta till hur man sköter sitt jobb istället. De har inte med att göra vad deras anställda gör på fritiden, tycker jag. Helt irrelevant.

Fru Studstjej

"MEN, handlar det om ett jobb där det inte krävs en akademisk högskoleutbildning (kanske stå i kassan i butik), ja då är situationen lite annorlunda."

på vilket sätt?

Ok =) Hur tråkig skulle inte världen vara om alla tyckte på samma sätt? Det går ju inte att se detta som antingen eller, svart eller vitt. Allt har ju sin kontext att verka i.

Har håller faktiskt med dig rocketqueen, och samtidigt inte. Det beror på vad du ska jobba med och vem din arbetsgivare är. Har jag en åsikt som du så skulle jag ha väldigt svårt att få jobb inom min bransch, tyvärr. Men sen finns det så mycket mer än just den världen

Ja Misery, bra fråga. Ibland så blir man så ställd när man får en fråga som man inte hunnit fundera igenom ordentligt. Man bara tycker så =) Har det så mycket med arbetsuppgiften att göra över huvud taget? Har det kanske med arbetsgivarens värdeord att göra? Det gäller nog att läsa på sig om arbetsgivaren och få en insyn i deras idévärld. Eftersträvar de en god teamanda, uppriktighet etc., då kanske man inte passar in i verksamheten om man inte vill vara uppriktig om sin graviditet. Hur kan jag göra skillnad på mig själv som person, och som arbetstagare? Vart drar man gränsen? Att vara nybliven mamma innebär kanske att jag inte kan gå tillbaka till mitt jobb till 100 %. Jag kanske kommer behöva prioritera annat framför jobbet. Det är ju mitt privatliv som inverkar på mitt yrkesliv. Vart drar jag gränsen kring vad som är lämpligt att nämna på intervjun? Ja det är väl bara omständigheten som styr.

Nä du, nu behöver jag kaffe!

oj vad mycket du skrev utan att svara på frågan ^_^