Problem med distansförhållande

Ni kan ju inte hänga upp er över vad er kompis har sagt! Alla är olika. Jag o min blivande flyttade ihop redan efter första dejten. Han åkte aldrig hem igen helt enkelt eftersom vi ville vara tillsammans och sket i alla dom som kommer med "goda råd" om vad man "borde göra".

Ibland måste man få lägga hjärnan på hyllan och bara följa sitt hjärta. Saker blir inte alltid bättre för att man analyserar, och funderar igenom mycket. Ibland är det just spontanitet i livet som gör att man känner att man lever :)

Susanne, Lund: Jo,precis så känner jag, hade vi bott i samma stad är jag säker på att vi i princip hade bott ihop.. Jag tycker kompisen pratade strunt, men det är en nära kompis till honom som jag aldrig har träffat, därför vill jag inte säga vad jag tycker, vill inte hamna mellan han och hans kompis..

Men att ni bestämmer takten i ert förhållande och inte hans kompis borde ni kanske göra klart...

Anne på Grönkulla: Har du kanske rätt i, ska kanske ta upp det med honom då..

Kan inte förstå hur avståndet skulle kunna göra vårt förhållande bättre. Är rädd för att bli tjatig, frågade honom om han tyckte jag var det då sa han att bara tyckte det var gulligt, men då betyder det ju att han faktiskt tycker att jag är tjatig

Förlåt, men jag tycker absolut att du ska diskutera saken med din pojkvän o säga bara att du inte håller med. Säg helt enkelt hur du känner och vad du anser om situationen. Kan ni inte prata ärligt med varann så måste jag tyvärr säga att det är ett stort hinder till ett bra förhållande. Du behöver ju inte dissa kompisen bara lägga fram en annan åsikt.

Prata Prata Prata om det. Det är det bästa tipset jag kan ge.

Lycka till. Hoppas verkligen att det löser sig :)

Sen får ni ju se till att vara synkade, ni måste ju båda vilja flytta ihop (eller flytta närmre varann) och särskilt om det är han som ska flytta så måste du ju vara lyhörd för om han vill eller inte. MEn det är definitivt ett beslut som inte ska fattas av någon annan än er utan av er!

Susanne, Lund: Jo, vi kan verkligen prata om ALLT annars så ska prata med honom och försöka att inte dissa kompisen, lite av ett minfält med den kompisen dock eftersom det råkar vara ett ex till honom och jag vill inte att det ska låta som jag är svartsjuk eller så, har inga problem med att han umgås med henne,litar som sagt helt på honom och hans omdöme.. Det löser sig säkert.. :) Det är ju bara mina hjärnspöken, men jobbigt ändå.

Bra sagt Anne :)

vena cava

Med risk för att upprepa vad andra redan sagt, så gör jag ett inlägg ändå

Håller med till 110% att det är absolut nödvändigt att du och han pratar om detta.

Alla förhållanden kommer till "vägskäl" när man måste besluta om man ska ta steget vidare och låta förhållandet utvecklas till nästa "nivå" - eller lämna varandra därför att man vill alltför olika saker. Ni står vid ert första vägskäl. Enda sättet att veta vad den andra vill, är att prata om det med varandra.

Sedan detta med att han är rädd att ni ska "slita på varandra" om ni flyttar ihop och ses varje dag... det tycker jag låter skumt. Jag och min man lever ihop och vi träffas varje morgon och kväll och på helger, och vi åker på semestrar ihop, sådant som par gör, och att kalla det för att "slita på varandra" ....?!?!????? Fråga din kille om det, vad han menar egentligen.
Ni behöver prata helt enkelt. Massor. Om vilka mål ni har med ert förhållande, och vilken tids-linje era mål har. På det viset kan ni reda ut ett sätt att gå vidare, eller komma fram till att ni har alltför olika åsikter/mål att det inte fungerar.

Ett stort lycka till!!!!

Tack för alla svar :) Mycket goda råd.. Jo, har insett att jag nog måste prata med honom om detta ändå, har varit osäker på om jag ska ta upp det eller om jag bara saknar honom så mycket så att det är det som är jobbigt..

Han har sagt,angående att slita på varandra att han är rädd för att jag ska tröttna på HONOM och att det absolut inte får hända. Vi är båda överens om att det vi har är något alldeles speciellt och vi har ju planer på att gifta oss även om inget är officiellt ännu. Jag tror att jag känner mig osäker för att jag är rädd för att förlora honom. Jag är väldigt impulsiv som person och har aldrig förstått det där med att vänta och se hur saker utvecklar sig.. Jag är kär och jag vill ha honom nära så enkelt är det för min del. Jag tror att han känner samma sak, men det är svårare för honom som måste flytta osv.

Lite förvirrat kanske men jag hoppas att ni förstår hur jag menar..?