Problem med distansförhållande

Tack för svaren..

Anne på grönkulla: Nej, jag vill verkligen inte göra slut, är säker på att detta är den stora kärleken, det är som sagt min hjärna som spökar, när vi pratar i telefon känns det bättre..Skulle han inte betyda så mycket förmig skulle jag inte stå ut, men jag vill ge detta en chans. Vi träffas runt en gång i månaden, då några dagar i taget, annars pratar vi på skype eller telefon.

Vikualia: Saken är den också att det måste nli han som flyttar från sitt liv och sina kompisar eftersom jag precis har börjat en lång utbildning och kommer vara fast där jag är i många år..

Saken som fick mig att skriva inlägget från början är att han började att prata om att nöta på varandra efter att han hade pratat med en kompis som hade rekommenderat(!) distansförhållande..

När vi ses är det ju underbart tycker jag.. Han hävdar att han är rädd för att jag ska tröttna på honom,men det är inget risk, älskar att vara med honom, det är när vi inte ses som tankarna kommer och det är det enda som inte funkar i vårt förhållande.. Nu har jag bestämt mig för att helt sluta prata om flytten för att inte stressa honom, men då blir jag ledsen själv istället för att jag vet att det troligen kommer att dra ut på tiden då.. Tror inte att vi kommer att ha tid att nöta på varandra om vi bor ihop, jag pluggar jämt och har en massa andra saker på gång hela tiden.

Fea: han bor i skåne och jag i stockholm. Jag borde säkert tänka som du coh ge det ett år eller så, men jag står verkligen inte ut.. han mår också dåligt av att vara ifrån varandra, men så har vi den kompisen då som tyckte att distansförhållande var mycket bättre och att det är dödsdömt att flytta ihop efter en ganska kort tid..

Vill klargöra också att det inte handlar om svartsjuka från min sida, litar helt på honom och vill honom väl på alla sätt och att han ska må bra.

Anne på grönkulla: Förhoppningsvis löser det sig, det är jobbigt just nu bara.. Det är så stressande också att kunna ses så ofta, svårt med pengar och för mig även med tid (han vägrar dessutom att ta emot bidrag till biljetter av mig)

Susanne, Lund: Jo,precis så känner jag, hade vi bott i samma stad är jag säker på att vi i princip hade bott ihop.. Jag tycker kompisen pratade strunt, men det är en nära kompis till honom som jag aldrig har träffat, därför vill jag inte säga vad jag tycker, vill inte hamna mellan han och hans kompis..

Anne på Grönkulla: Har du kanske rätt i, ska kanske ta upp det med honom då..

Kan inte förstå hur avståndet skulle kunna göra vårt förhållande bättre. Är rädd för att bli tjatig, frågade honom om han tyckte jag var det då sa han att bara tyckte det var gulligt, men då betyder det ju att han faktiskt tycker att jag är tjatig

Susanne, Lund: Jo, vi kan verkligen prata om ALLT annars så ska prata med honom och försöka att inte dissa kompisen, lite av ett minfält med den kompisen dock eftersom det råkar vara ett ex till honom och jag vill inte att det ska låta som jag är svartsjuk eller så, har inga problem med att han umgås med henne,litar som sagt helt på honom och hans omdöme.. Det löser sig säkert.. :) Det är ju bara mina hjärnspöken, men jobbigt ändå.

Tack för alla svar :) Mycket goda råd.. Jo, har insett att jag nog måste prata med honom om detta ändå, har varit osäker på om jag ska ta upp det eller om jag bara saknar honom så mycket så att det är det som är jobbigt..

Han har sagt,angående att slita på varandra att han är rädd för att jag ska tröttna på HONOM och att det absolut inte får hända. Vi är båda överens om att det vi har är något alldeles speciellt och vi har ju planer på att gifta oss även om inget är officiellt ännu. Jag tror att jag känner mig osäker för att jag är rädd för att förlora honom. Jag är väldigt impulsiv som person och har aldrig förstått det där med att vänta och se hur saker utvecklar sig.. Jag är kär och jag vill ha honom nära så enkelt är det för min del. Jag tror att han känner samma sak, men det är svårare för honom som måste flytta osv.

Lite förvirrat kanske men jag hoppas att ni förstår hur jag menar..?