Kärlek utan sex?

Är lite likadan själv. Tycker inte sex är så viktigt. Kanske har sex en gång i månaden eller så.

Samma anonym som ovan, kan börja kalla mig lingon om jag skriver fler inlägg! :D

Håller med Gun i att passionen ändå är viktig, och det är väl det som skiljer ett vänskapsförhållande från ett parförhållande. Vi kramas och pussas och smeks ofta, men som Gun säger, "får inte till det" så ofta... :)

Ja, vad är egentligen passion? Om man ser till kramar, pussar och närhet och kärleksfulla smekningar på kind så visst, då är vi passionerade! Men när det kommer till sex så är det ökentorrt...Jag kan inte säga vad jag vill då jag inte har så mycket att jämföra med. Men det vet jag att något mycket mer underbart än vårt förhållande kan jag aldrig få. Varför chansa och kasta bort allt det dyrbara bara för att se om sex kan vara så underbart man drömt om, för att konstatera att den mannen bara var het i sängen men inte funkade att dela vardagen med...Det känns vårt förhållande alltför dyrbart för att göra.

Nej han är inte homosexuell. Tyvärr råder det en sådan föreställning i samhället att killar och män ständigt har lust och jämnt tänker på sex, vilket inte alls är sant. Säkert finns det de som passar in på den beskrivningen men vissa har faktiskt inte så stor lust, gäller såväl killar som tjejer.

Jag har inte funderat på om han älskar mig eller inte, det vet jag att han gör och jag älskar honom. Självklart har våra känslor för varandra inget att göra med penetrering! Jag söker mera än så i ett sexliv.

Jag har själv varit den som, i ett tidigare förhållande, saknade lusten. Eller visst hade jag lust..men inte för min sambo. Vi levde såhär i många år..och det dröjde länge innan jag vågade ta steget och lämna honom. Vi var oxå de bästa vänner, men jag ville inte leva i ett förhållande med någon som jag inte älskade på "rätt" sätt...Är du säker på att fallet inte är så för er? Att ni faktiskt bara är vänner...För jag saknar också en del av mina vänner när vi är ifrån varandra. Och mycket av saknaden ligger i att man alltid har varanadra..Det är en vanesak..och det är gärna DET man saknar..det är min erfarenhet...

Jag tror som någon skrev här ovanför..Tiden kommer då någon av er inte klarar att leva utan sex och kanske är det bäst att vara förutseende..!?

//Bubblan

Bubblan och Gun,

ni tror alltså att sex är ett måste i ett förhållande? Då är mitt dödsdömt från början då, och jag kommer aldrig att få ett som fungerar?

Jag kan av diverse orsaker (psykiska och fysiska skador efter övergrepp) aldrig ha sex, och det accepterar min man. Vi kan gosa, men aldrig gå över den sexuella gränsen. Naturligtvis tar han hand om sig själv när jag inte är med, men att han skulle söka sig till andra för den sakens skull, det vägrar jag tro.

Det finns mycket annan ömhet i ett förhållande än sex, och vi har ett fint, fungerande förhållande. Kärlek kan ta sig så många uttryck, sex är bara ett av dem.

Hoppas att ni förstår varför jag är anonym nu, kan kalla mig KIWI så vet ni skillnad.

Jag har gått i terapi i många år, blivit lite bättre men kan inte direkt räkna med att nånsin bli helt "normal" och klara av sex. Fysiskt skulle det att krävas operationer för att det skulle funka.

Jag tycker att det är jobbigt att vara med när han pillar på sig själv oxå.

Min poäng är att vi lever i ett fullständigt sexlöst förhållande, som fungerar jättebra ändå. Jag hoppas och tror att han menar det när han säger att han kan leva livet utan sex, eftersom vår kärlek är stark på så många andra plan.

Han känner lust till mig, men vet att han inte kan leva ut den tillsammans med mig, medan jag känner ingen lust alls. Men vi har det bra ändå.

Dock måste man som i alla förhållanden kunna kommunicera och vara ärlig och säga vad man känner, men det gäller ju vare sig man har sex eller inte...

/ KIWI

KIVVI...måste hålla med Gun..syftade egentligen oxå på lusten. Den måste ju finnas..Är du den anonym som skrev första inlägget??? För isåfall hänger jag dåligt med i svängarna här...Första anonym skriver att killen saknar lust..och nu att han känner lust men inte kan leva ut den tillsammans med dig? Är det bara jag som är vimsig? *S*

Är ledsen för din skull...och hoppas att du ngn gång kommer att må bättre igen..
//Bubblan

Jag är den som skrev första anonyma inlägget, som startade tråden, och jag är inte samma person som KIVI. I vårt förhållande är det mannen som inte klarar av ett sexliv. Jag hoppas och tror på att det kommer att lösa sig med ytterligare tålamod och kärlek. Jag tyckte också det var intressant att läsa KIVI:s inlägg om att det finns andra par som av olika anledningar inte klarar av att ha ett sexliv men ändå älskar varandra och som väljer att stanna hos den de älskar. För alla är värda kärlek. Men det är svåra val att ta.