Tänk om jag nångång e otrogen mot min älskade....

Jag trodde att mitt ex var mannen i mitt liv, men icke. Jag brottades med otroligt dåligt samvete och var helt förtvivlad över känslorna som växte fram för min nuvarande man. Man ska inte göra så, det är bara dumma och elaka människor som gör sånt, inte såna som jag, som dessutom hade ganska bestämda åsikter om sånt. Nu vet jag att livet inte är så enkelt. Jag har aldrig varit otrogen och gått tillbaka, så jag kan inte uttala mig om det. Men att bli kär i en annan, fast man är upptagen, och agera på känslorna, det kan uppenbarligen hända mig. Man ska aldrig säga aldrig...

Jag får också sådana tankar ibland som Anonym har som startade tråden.
Samtidigt känner jag att min fästman är mannen i mitt liv så långt fram jag kan tänka mig och jag älskar honom djupt.

Men jag har också en mycket realistisk syn på äktenskap. Många skiljer sig. Det kan hända även mig, jag är inte vare sig sierska eller allsmäktig. Jag tror det kan vara dumt att säga att det aldrig kommer att hända mig, mycket kan förändras med tiden som jag idag inte kan förutspå. Även om många med säkerhet kan säga att de aldrig kommer att vara otrogna, kan de svära på sitt liv att det även gäller deras tillkommande? Då kommer man ner till den filosofiska frågan huruvida man egentligen kan lära känna en människa lika väl som sig själv...

Jag kan även se en fördel med dessa tankar om otrohet, för om jag har dessa tankar och försöker klargöra mina åsikter i frågan för mig själv är det också ett steg i processen att komma fram till vad äktenskapet betyder för mig. Jag brukar prata om sådana frågor med min fästman, och på så sätt synka med honom om var vi står i dessa frågor.

Jag har aldrig varit otrogen. Vi har ett monogamt förhållande och tror på trohet båda två.

Men ibland undrar jag vad det är som är så farligt. Vari består brottet exakt? Det är ju inte våld och elakheter, utan nåt annat.
Är det inte vad otrohet leder till som är det farliga?
Det att distansera sig emotionellt från sin partner, att ljuga och skada tilliten, att bädda för svartsjuka, utsätta sin partner för förödmjukelse och att sätta relationen på spel.

Hej anonym..
Men snälla, du kan inte gå runt och tro eller vara rädd för att du skall vara otrogen mot din kille. Det funkar inte. Ditt förhållande går åt skogen om man är rädd hela tiden. Är du otrogen okey ta den biten då, inte nu. Men se bara positivt istället. Jag menar ni skall väl gifta er så se framåt för det istället. Sluta oroa dig.. Lycka till.. *Kram*

Problemet är att man ju aldrig har några garantier över hur varesig man själv eller ens respektive reagerar vid ev. otrohet. Man måste vara beredd på att det KAN innebär att förhållandet tar slut, och om man verkligen älskar någon är man kanske inte beredd att ta risken helt enkelt. Och garantier för att det inte kommer fram finns inte heller....

Sedan finns det ju fler saker i otroheten som kan skada ens respektive än själva händelsen.....risken att det blir fler barn, risken att ens respektive smittas av div. sjukdomar (nej, kondom räcker inte alltid), så även om man bortser från de "vanliga" moraliska aspekterna så är det respektlöst och förenat med vissa risker.

Jag förstår inte heller behovet om jag ska vara riktigt ärlig. MÅSTE jag leva ut alla mina tankar och alla mina känslor? Kanske får det mig mer att leva upp att behålla dessa fantasier för mig själv....Jag tror att liksom det mesta i dagens samhälle handlar om kickar och sensationslystnad/äventyrslystnad, så varför inte tillse den längtan på ett annat sätt, där det gör mindre skada?

E

Nej. Alla är så över ens om hur fel det det är med otrohet. Ändå fortsätter folk vara otrogna. Konstigt.

Om man som någon längre upp skrev tycker att det är OK att ha någon annan vid sidan av, så länge den andre inte vet det, och man är överens om det i förhållandet då tycker jag inte det är otrohet på det sättet. Då bryter man ju inget trohetslöfte så att säga..... Då kan det vara "försvarbart" att ha någon annan vid sidan av, även om det för mig är totalt obegripligt *ler* Otrohet är för mig när man gör något man inte kan stå för inför sin partner, och när man gör något man vet pertnern inte tycker är godtarbart, med en annan person. Det handlar om vad man har för syn på förhållandet, på kärleken, på sex i förhållande till kärlek osv.

Eftersom ingen av oss skulle acceptera att den andre har sex med eller kysser eller är kär i någon annan utan att stå för det inför den andre, så vore detta otrohet och helt oacceptabelt. Oavsett hur dåligt förhållandet är, hur full man är, hur länge sedan det var man hade sex osv.

dea, inte så konstigt egentligen. Det finns nog få människor som aldrig gör något de tycker är fel. Många av de otrogna tycker nog att de gjorde fel också.

Sedan är det ju möjligt att en stor del av de otrogna som tyckr att otrohet är rät och helt OK inte skriver här på detta forum.... det är inte alltid deltagarna på forum på nätet är representativa för hela befolkningen.

Tro mig, jag har diskuterat det med fler människor än på BT (Jag har riktiga vänner OCKSÅ ) och jag blir förvånad över att alla har så starka åsikter, fastän de är över ens. Varför?

För två år sen skulle jag också ha varit rädd att lova livslång trohet. Det verkade naivt. Nu, är jag däremot säker. Jag vill ha ett riktigt långt, nära förhållande, en livspartner. Jag har valt färdigt och nu har jag bestämt mig.
Att göra något förbjudet lockar mig inte.

Har du aldrig gjort nåt du tycker är fel, dea? Det har vi nog alla lite till mans. Så att de flesta tycker otrohet är fel motsäger ju som sagt inte att många ändå ÄR det. Det är det jag menar.

dea, du skrev: "Men ibland undrar jag vad det är som är så farligt. Vari består brottet exakt? Det är ju inte våld och elakheter, utan nåt annat."
Mitt svar till dig är att det är visst mycket elakt att vara otrogen (även om det inte är medveten elakhet). Du våldför dig inte fysiskt på någon men du gör våld på själen. Det är så otroligt sårande och smärtsamt att bli utsatt för otrohet. Skulle inte det vara elakt? Eller våldsamt? Har man varit utsatt för det så vet man hur ont det gör.I alla fall om ens partner betyder något. Såren läker kanske aldrig-till skillnad från fysiska sår.

Okej, folk gör saker de tycker är fel. Alla har inte samma moraliska resning som jag. Nej, jag skämtar. Faktiskt. Ärligt talat var jag inte riktigt allvarlig med att det var konstigt heller. Ironi går inte riktigt fram i skrift, jag måste komma ihåg det.

Jag har varit utsatt för otrohet. Jag tycker fortfarande inte att det var en våldshandling mot mig att han hade sex med nån annan.

Litar du inte på dig själv och har självkontroll tycker jag inte att du ska gifta dig...känner du detta någon gång så gör slut innan!!! behandla honom som du själv vill bli behandlad!

Baronessan, jag tycker att du skriver coolt

For ovrigt haller jag med "trohetslaget" av ovanstaende skribenter. For min del hade jag nog _kunnat_ vara otrogen om jag inte var sa kar i min man och det liv vi har tillsammans. Om jag hade haft ett vanligt ospannande Svenssonforhallande, tja, det ar val ingen varldskatastrof. Men med min parla till man, att riskera ALLT vi har tillsammans, att svika min basta van pa jorden - no way! Jag vet att han har exakt samma installning som jag.

Men som sagt, hade jag varit tillsammans med en person som inte hade kunnat erbjuda tillracklig mental o kroppslig stimulans och visste att han hade en fri installning till otrohet, sa hade kanske ocksa jag... eller sa hade jag kant mig fruktansvart sviken och gjort slut direkt, det lutar faktiskt at det nar jag funderar pa det.

Huvudsaken ar i alla fall att bagge parter i forhallandet har samma installning nar det kommer till otrohet. Tjingeling!