Tänk om jag nångång e otrogen mot min älskade....

Jag tror att man tänker så för att man vet att äktenskapet ska vara för evigt.

Jag har blivit bedragen själv och likaså min pojkvän. Jag vet att jag aldrig kan göra så mot honom.

Jag tror att det är viktigt att ständigt jobba med en relation och aldrig luta sig tillbaka och tro att den sköter sig själv. Otrohet i mina ögon är bara ett symptom på att relationen inte är den bästa.

Det är vad jag hoppas på iaf.

Jag förstår inte... Sån koll har man väl på sig själv att man kan kontrollera sina lustar? Inte känslorna kanske, men sitt handlande... Eller är jag dum?

Hej anonym!

Vill också vara anonym i detta inlägg.
Det är klart att man kan tänka så! Att gifta sig är ju att lova varandra evig trohet och tanken på att aldrig mer få vara så nära någon annan kan ju verka orimlig. Visst kan man kotrollera sina lustar, men tänk om man senare inte vill! Om man verkligen blir hejdlöst förälskad, men ändå vill leva med sin man! Jag brukar tänka att den dagen den sorgen. Om jag någon gång skulle vara otrogen så skulle ingen få veta det. Det man inte vet har man inte ont av och jag vet att min man tänker likadant. Lev livet och ta vara på de tillfällen som ges på alla plan!
Jag har för stunden ett fantastiskt förhållande med min man och skulle inte vilja leva med någon annan! Men en sexuell förbindelse ser jag som något helt annat!
M

Jag håller med Ellte.

Om man inte vill kontrollera sina lustar så förstår jag inte varför man ska vara gift överhuvudtaget, men det är ju bara jag. Alla ser vi ju olika på liv och samliv.

Anonym nummer 2, dig och ditt förhållande till din man förstår jag mig inte alls på.

Har din man samma inställning? Och skulle du tycka att det var okej att han satte på andra kvinnor åt höger och vänster så länge du inget får veta?

Jag tror att det där med trohet kan förändras när man är äldre, även fast man nu som (snart) nygift givetvis tänker sig vara trogen resten av livet. Som någon sa i tv-serien ED i tisdags: har man varit gift i 30 år har man kanske upplevt fem dödsfall, några missfall, två konkurser, fyra uppsägningar, tre allvarliga sjukdomar etc etc. Att i det läget vilja nuppa med någon annan en eller några enstaka gånger är faktiskt kanske inte hela världen; man vet var man har varandra ändå, det väger liksom lätt jmf med allt annat som hänt en i livet... Jag tror fortfarande att jag kommer vara min man trogen tills vi dör, men jag tror samtidigt att efter 20-30 års äktenskap så är det nog inte så lätt och självklart som man tycker nu.

Hej Baronessan!

Detta är anonym 2. Jag begär inte att alla ska förstå mig eller tycka som jag! Men jag känner som jag skrev, även om detta många gånger är känsligt. Bland mina bekanta kan man inte yppa att man har sådana tankar, men jag tycker så även om inte andra gör det! Förstår precis Citronella och det är ju lite det jag menar! Jag tycker inte att det vore okej om han satte på folk till höger och vänster eller hur du nu uttryckte det för då skulle han ju inte ha tid till mig Men om det hände någon gång är det en annan sak! För mig handlar äktenskapet om så mycket mer än sexuell trohet! Min blivande är min bästa vän, min jämlike, mitt stöd och min största glädjekälla här i livet och det kommer han alltid att vara som det känns nu! (Vi har ett bra sexliv). Visst, en tillfällig sexuell relation med någon annan en egoistisk handling för mitt välbefinnande, men vi gör väl många egoistiska saker här i livet! Är det verkligen så hemskt?

Anonym nummer 2 - Jag tycker inte heller att alla måste tycka lika eller ens att alla måste förstå varann. :) Men TROTS det så blir jag helt ställd och skulle så gärna vilja försöka förstå...

För mig är det så FEL med otrohet! Och att man levt ihop i 150 år och har en miljon ungar och har upplevt flera dödsfall inom familjen, gått igenom sjukdomar och ett antal missfall anser jag inte gör otrohet mera förlåtligt... Jag tycker nog nästan att det blir ännu mera Oförlåtligt då.

Jag vet att många tar lätt på trohet och det får ju stå för dem, men för mig ÄR det verkligen hemskt och det största svek man kan göra mot varann.

Anonym nummer 2 ? Du säger ju fortfarande att du skulle tycka att det var acceptabelt att din man sätter på kvinnor bäst han vill? ? Men om det hände någon gång är det en annan sak!? ? och så länge du inte vet om det så tycker du att det är okej? Och så länge du inget vet... så innebär det ju även att han kan ha hur många som helst vid sidan om?

För mig handlar också äktenskapet om såååå mycket mer än sexuell trohet, MEN sexuell och emotionell trohet är viktigt ändå, precis lika viktigt som t.ex. respekt, ärlighet, vänskap, öppenhet etc...

Men, men... så länge vi alla är nöjda och lyckliga och har hittat en partner med samma livssyn så får vi väl leva som vi vill... Trots att det finns de som inte förstår oss! ;)

Emotionell trohet?? HA!

Ursäkta, men det tror jag inte ett ögonblick på. Alla kommer nångång att vara lite småbetuttad i nån annan än sin man/fru. Så är det bara, jag tror att den som säger nåt annat bara är naiv..

Kram från en som ibland fantiserar om andra med gott samvete! (jag har inte varit otrogen nångång)

Det beror väl på hur man definierar "emotionell trohet" eller hur?

Med "emotionell trohet" syftar jag på KÄRLEK... Att bli förtjust i nån annan eller tycka att nån annan är mysig eller trevlig att titta på är helt okej... eller t.o.m. att ha fantasier... Men att bli KÄR i nån tycker jag är en helt annan sak.

Bara för att man fantiserar eller är "betuttad" (som du uttryckte det) betyder inte för mig att man är förälskad i den personen eller kär i honom. Men som innan... Vi är alla olika.

Så... HA! på dig själv! ;)

Precis... vi är olika och visst tror jag att man kan bli kär i fler än en (sin man/fru) under hela äktenskapet!

Citronella sa det otroligt bra (högre upp i tråden) tycker jag och tror nog att så som det sades i ED stämmer.

Hej svejs!