Svenska invandrartjejer. Behöver råd.

Det är ett stort steg för tjejen att gå tex till en jourmotagning för gör hon det vet föräldrarna om att hon vänder sig mot dem.

Antingen måste hon acceptera föräldrarnas krav eller bryta och då vet hon inte vad soom händer. De kan förfölja henne, hennes tillvaro blir väldigt osäker.

Jag tycker det sjuka är att föäldrarna har bott i Sverige i över 25 år utan att acceptera hur vi lever.

Utan att låta främlingsfientlig undrar jag ibland varför de flyr från sitt hemland om de tvunget vill leva efter de regler som finns där.

Hon får helt enkelt inte flytta hemifrån även om hon är myndig enligt svenska lag.
Föräldrarna tror att hon kommer att träffa killen i fråga då.

Som jag skrev tidigare är det ett stort steg att ta och trotsa sina föräldrar för det kan resultera i en livslång brytning.
Hon kanske rent av måste få skyddad identitet om hon bryter för vi vet inte vad de kan ta sig till.

I egenskap av Tjejjours-tjej så klingar oros-klockorna DIREKT!

Detta är INGET varken du eller din vännina kan komma till rätt med, utan hjälp!

Tag kontakt med en kvinno/tjejjour och be om råd! De vet vart hon kan vända sig, vad hon skall göra och INTE göra. De vet mer än du anar att de vet om detta! De kan ge dig och din vännina de kontakter ni behöver!

Tyvärr är ju detta dagens samhällsproblem alltså (som vi måste BRYTA nu, innan det gått för långt!!) och det är viktigt att vi håller ihop och kämpar för varandra! Arab, svensk eller afrikan!

Mediana; Fadime och Pela är inte extremfall, det är en början av nått HEMSKT, det är tyvärr sanningen av detta. Låter vi, samhället, detta fortgå så kommer det att bli många, många fler!

Håll ihop, hjälp varandra och KRAMAS!

Jag håller med Maria i mycket av det hon säger. Det är inte okej på något sätt att hota någon till livet, men vad jag undrar lite över är varför de inte vill att de ska träffa killen ifråga.

Själv har jag inte arabisk bakgrund, men medelhavbakgrund och har vuxit upp med en extremt sträng far. Den kille jag nu ska gifta mig med är den första jag tagit hem till mina föräldrar.

Min far var jättemisstänksam mot mig när jag växte upp, just vad gäller killar. Det hela bottnade i att han var rädd att jag skulle bli kär och strunta i att studera vidare. Han gick själv inte mer än 6 år i skola och har alltid drömt om att hans barn ska skaffa sig "riktig" utbildning.

Som sagt, det är ALDRIG okej att hota någon, men jag tycker man ska försöka ta reda på varför, om man inte redan vet det förstås....

Killen är också musilim men från ett annat land. Det är hans nationalitet som föräldrarna inte accepterar.
Han är ingen värsting utan universitetsutbildad och på väg att doktorera. Jag vill inte avslöja för mycket för någon kanske läser som vet vem jag pratar om.

Tjejen umgås mycket med en svensk tjej, de har gott i samma klass sedan grundskolan och är väldigt bra kompisar. Nu har mamman till invandrartjejen varit i kontakt med mamman till den svenska tjejen och vill att den svenska familjen ska påverka hennes dotter så hon inte träffar killen mer. Under detta mötet hemma hos "svenskarna" sade mamman att om dottern inte slutade träffa killen kunde hon döda henne. Svenska mamman blev väldigt upprörd och bad henne lämna deras hus för så pratar man inte om sina barn.

Usch! Då är det ju absolut inga logiska förklaringar, som de Maria pratade om! Det är ju svårt att bemöta mammans åsikter, jag menar, han kan ju inte byta nationalitet.

Hon får nog fundera på hur mycket den här killen betyder för henne och välja mellan honom och familjen. Om hon väljer honom tar familjen förhoppningsvis sitt förnuft till fånga, när de märker att han är bra för henne. Men hon måste också vara beredd på att de inte gör det....

Stackars tjej!

Deras länder har aldrig varit i krig med varandra.

Just nu ligger vi lågt i väntan på hur vi ska göra. Det är ingen idé att vi som svenskar ska försöka prata föräldrarna tillrätta. Det gör mer ont än gott.

Hon träffar inte killen så ofta för tillfället, de träffas i smyg.

Vi stöttar henne och det är hennes beslut hur hon vill fortsätta.

jag har varit i kontakt med en man som kommer från samma land som föräldrarna och som har bott i Sverige i 30 år. Han tycker som vi att det är en hemsk situation och han förstår inte hur föräldrarna tänker.

Han råd vara att hon ska ta kontakt med en islams präst som har samma tankar som hon, för som tur är har alla inte samma idéer som hennes föräldrar trots att de har samma bakgrund. Förhoppningsvis kan en präst prata med föräldrarna och få de att inse dotterns situation. Tror inte de vänder sig mot honom på samma sätt som mot oss svenskar. De kan nog ta till sig hans synpunkter på ett bättre sätt.

Vi får se hur det går på jakt efter en präst som anser att det är ok att träffa en muslimsk man från ett annat muslimskt land.

Sydsvenskan hade i förra veckan en reportageserie som handlar om detta. Artiklarna finns samlade på:w1.sydsvenskan.se//nyckelord.jsp
Om länken inte fungerar går det bra att gå till sydsvenskan.se, en bit ner, i mitten finns rubriken "Special" och därunder "Dubbelliv".

Oj Oj Oj Oj Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag måste ju säga något.
Jag kan tala om att jag hade det likadant. Är också arab och mina föräldrar förskjöt mig när jag var 21 år gammal och jag hade ingen kontakt med dem på åtta år. Nu gifter jag mig äntligen med min svenska kille och jag har nu kontakt med dem igen. De älskar min blivande man men det har varit helvete innan jag nådde hit. Det går inte att återge allt här såklart. Jag tänkte många gånger att om jag gifter mig med en som de tycker att jag ska gifta mig med så kommer varje samlag att kännas som en våldtäkt och en vacker dag dör mina föräldrar och då har jag levt deras liv-inte mitt. Jag skulle leva olycklig och de ville jag inte. Visst-det var jättesmärtsamt att mina föräldrar inte ville ha mig bara för att jag inte tänkte som de gjorde. Det var smärtsamt att leva utan dem. Men jag var fast övertygad om att det skulle vara smärtsammare att leva med en man som jag kanske till och med äcklades av. Dessutom skulle mina föräldrar ändå som sagt dö en vacker dag (om inte jag dog först) och då skulle jag ändå leva utan dem.
Det blir för långt om jag ska berätta allt. Kan bara dela med mig av hur jag resonerade. Jag vill hjälpa men vet inte hur...

Till första anonym: Det som föräldrarna utsätter din kompis för är olagligt. Det måste lösas och det f i n n s faktiskt lösningar! Kontakta en kvinnojour, de har tystnadsplikt och kan tillsammans med tjejen ifråga komma fram till hur detta ska hanteras.

Det är förmodligen så problemet måste lösas att vi tar kontakt med en kvinnojour.

Det läskiga är att jag har alltid trott att det inte var så vanligt att föräldrar som varit i Sverige så länge fortfarnade inte kan anpassa sig till det svenska samhället.

Jag har i min enfalld trott att det var ovanligt med hedersmord osv. Enda tills jag upptäcker att det finns precis i min närhet.

I detta fallet är det formodligen mamman i familjen som manipulerar pappan. Det har alltid varit pappan som varit snällast och låtit dottern göra saker som alla hennes kompisar gör. Pappan har t.o.m. varit gift med en svensk kvinna tidigare. Jag menar vad säger det?

Vi får se vad min kompis bestämmer sig för att göra.