Ålder är inte det viktiga i frågan o kärlek och bröllop.
Men vissa grundförutsättningar bör man väl ha innan man på allvar planerar bröllop.
Att ha flyttat hemifrån, ha egen inkomst och klara att oberoende stå på egna ben är enligt mig en grundförutsättning för att planera för ett så stort steg som ett äktenskap.
Om man däremot bor hemma, är beroende av sina föräldrar, inte har egen inkomst, inte har eget hem, måste leva på bidrag för att kunan flytta hemifrån etc. då är man inte mogen att ta sånna stora beslut.
Det är ju så att innan man är 18 år får man inte ingå avtal, ens föräldrar är ansvariga, och det är bra att man inte kastas in i vuxenvärlden tidigare tycker jag. även som 19 och 20 åring är det många som ännu inte hittat hem i vuxenvärldens djungel av byrokrati och regler. Ja för att inte tala om 25 och 26, det tar tid att bli vuxen och klara vuxna beslut, och det måste få ta tid. Äktenskap är just ett sådant beslut som man inte skall ingå för lättvindligt utan att känna av att det är rätt.
kärleken har inga åldersgränser, om ni älskar varandra och känner att ni verkligen vill så förlova er.
Men ibland när jag läser här så undrar jag smått.
Är det fult att inte vara förlovad???
Jag läser allt för ofta där folk skriver att
-jo vi vill förlova oss för att visa andra att vi menar allvar.
eller
-är det inte dags att förlova sig snart.
eller
-vi tycker det är dags att förlova oss nu.
eller
-våra familjer har börjat hinta och fråga om inte klockr klämtar snart.
ja ni hajjar....
många verkar förlova sig för att det är något som förväntas, för att bevisa att dom älskar varandra.
Måste man verkligen ha en ring på fingret för det? Duger det inte med att bara älska varandra ändå?
Äktenskap hinns med det med, man behöver inte förlova sig och gifta sig för någon annan anledning än att man älskar varandra, men ta inte för lätt på det för det.
Se bara till att ni känner att ni vet vad ni gör och av rätt anledningar så kan det inte bli fel.