Sköta magen!!

soffan80,
Jag kan också ha sådana problem. Måste få fråga - jag blir närmast deprimerad under en sådan period. Har noll ork, lust eller glädje över något. Är det bara jag som blir letargisk eller är det vanligt? :)

Buslinna
Jag har haft problem med min mage i många år men det började bli värre för 2.5 år sen, magkramper, förstoppning,mollnande värk, gaser, ont i magen efter har ätit M.M, listan är lång.
har gått till läkare 3 gånger men sen fick jag en annan läkare som lyssnade, fick diagnosen IBS.
Många gånger när jag få det bli jag vädligt deprimerad och tänker hur man ska orka leva med det. Har du varit hos en läkare?

Jag börjar ge upp hoppet om att någonsin få hjälp från sjukvården, såvida det inte är en operation eller gipsning man behöver, typ. Redan som barn hade jag stora magproblem och åkte under perioder skytteltrafik till sjukhuset. De provade allt möjligt men inget hjälpte och till slut gav de upp utan någon diagnos eller åtgärd. I dag tycker jag att jag upplever precis samma sak oavsett vilka problem jag söker vård för. Standardsvaret är "det där får du leva med".

Jag har tagit upp saken med flera läkare men får ingen respons. Så nu försöker jag sköta magen själv i stället efter bästa förmåga. Precis som med alla andra problem. Var senast i dag till läkare med anledning av ett återkommande och stort problem med öronen, men det resulterade bara i en halvtimmes smärtfull tortyr, mer smärta nu än före, tveksamma råd (spola med vatten trots att det är stört förbjudet att jag får vatten i öronen... hm) och inga som helst tankar på några långsiktiga lösningar. Med andra ord kan jag i framtiden räkna med ytterligare ett antal rundor med kortisonbehandlingar, smärta och precis samma problem som de senaste tio åren.

Efter semesterperioden ska jag vända mig till en läkare som även sysslar med naturmedicin och hoppas få hjälp där. Det var den lösning som till slut gjorde att min mage i dag fungerar drägligt - bara jag sköter mig riktigt bra.

Nu ska jag ta en värktablett och ännu mer kortison. *suckar*

Buslinna, mmmm ofta måste man bråka, bråka, bråka, tjata, tjata och tjata för att få hjälp men man får inte ge upp om man vill ha hjälp.. Har du fått träffa olika specialister??? Har du försökt söka info på nätet och bollat denna info med läkarna... Du kanske har gjort allt detta men jag ville bara säga det ifall du inte har gjort det.

Min mamma och min syster har flera gånger fått kämpa i många år för att få rätt hjälp men till slut har de fått det.

Min mormor och morfar dog pga att de inte fick hjälp i tid... :(

Buslinna :
jag vet precis hur det är. Man bli inte betrodd av läkare och man ringer och ringer.
Känner du igen dina symtomer i nått av dom olika diagnoserna? , jag satt själv och fick läsa på internet , tyckte att IBS ( colon irritabel) stämde in rätt bra, men tog över 1 år innan en läkare kunde säga att det var det. Gå in på denna sidan på internet www.magotarm.se/attleva.html och se om du känner igen nått av dina besvär, fundera på att bli medlem. Ibland har man så ont så man tror att man ska bli el är galen.

Sen finns det tuvärr ingen medicin heller, jag fick åka in till sjukhuset på fredagen när jag skulle få semester, hade sånna problem med magen, då visade det sig fick gå till en som kan det där med magen att jag äter fel "medicin" så jag fick byta till nått fiberikt. Byt läkare sen få man överdriva smärtan. Usch det är skittufft för läkare idag bryr sig ej, man känner sig som en tjatmoster.. :-/

Det känns lite som att dagens läkarvård har ungefär samma metodik som dagens arbetsmarknadspolitik: vi siktar in oss på att med alla medel trolla bort symptomen på problem, så behöver vi inte bry oss om de verkliga problemen.

Samtidigt måste det ju vara enormt frustrerande för de läkare som vill bry sig också. De sätts på att utföra sådana mängder pappersjobb att de inte hinner träffa patienterna. Merparten av arbetstiden läggs på att utföra sånt, inte att träffa patienterna. Så det kanske inte är så konstigt att man om och om igen får svaret att de inte hinner ta upp fler problem än de som är absolut akuta.

Har suttit och ringt runt som en galning nu på morgonen för att få en tid med en specialist. Karolinska tyckte att jag skulle skaffa mig en privatläkare. "Vi har 800 patienter i kö..." Så efter många, många, många telefonsamtal fick jag äntligen en tid om några veckor på Sergel City specialistläkarmottagning. Ingen aning vad det är för mottagning, men en vän som är sjuksköterska skrev ut en lång lista på specialister och där fanns den med. Det är då för öronens skull.

Magen, ja, det känns sekundärt just nu. Som du säger så finns det ju ingen direkt hjälp att få heller, möjligen en diagnos. Och jag kan redan nu säga att min mage är lättirriterad. :D Jag har lärt mig att undvika allt från lök till starka kryddor och jag är laktosintolerant så det skriker om det. Utöver det får man ta några smällar här och där, verkar det som.

Sedan ska jag som sagt försöka få tid hos åtminstone en duktig naturmedicinare, om inte fler. Eftersom de oftare är intresserade av orsaken bakom problemen och inte bara att temporärt få bort symptomen så kan nog magen komma upp i de sammanhangen också. Saker och ting brukar ju hänga ihop.

Pratade också med min bror som bor utomlands och jämförde lite vilken hjälp han fått för sina grava allergiproblem. Vilket skämt den svenska vården är i jämförelse.

Har suttit och läst tråden eftersom jag också har en känslig magen. Min är riktigt konstig, den varierar sig med vad den tål och inte tål. Men den tål inte tentastress iaf. Det har tagit halva sommarlovet för den att bli lugn efter vårens stress.
Jag blir så besviken på den svenska vården ibland. Mamma har rematisk värk i händerna och sökte till läkare. Han tittade på händerna och sa att hon kunde inte ha ont för det SYNTES inte... Men han skrev ut med. iaf och när hon frågade varför om hon nu inte hade ont, men det kunde han inte svara på. Och detta med vårdgaranti verkar ju mest vara ett skämt...

Det är skittufft, som sagt det tog 2 år innan jag hittade en läkare som lyssnade, sen är det ju bra med en diagnos med eftersom magen kan ju reagera på vissa medciner som ex pencilin. Nä jag håller med jag få ta mod varje gång man ska ringar men nu dom senaste 2 gångerna har jag träffat på kanonläkare som verkligen lyssna.

Jag fick en lite diffus diagnos för mer än 10 år sen att jag hade "känslig tarm" och att det inte fanns så mycket att göra åt det. Mina symptom stämmer precis med IBS. Jag har märkt att jag mår bättre av rutiner. Mådde t.ex. mycket bättre sedan jag började jobba (från att ha varit student) och åt på regelbunda tider. Mår ofta sämre på helger el om jag är bortrest då rutinerna rubbas. Funderar även på om jag kan vara laktosintolerant...ska nog testa det.

Hur testar man laktosintolerans? Jag verkar överkänslig ibland och ibland inte...

Läkarna kan testa på två olika, men enkla sätt. Gå till läkare så får du snabbt svar. :)

Aii :
Jo den svenska vården få man jaga och tjata men ändå så lyssna ingen, jag tycker du ska orka in när värken är som värst och ber om en undersökning, och man få tom överdriva lite så att dom fattar (men det gör dom ändå inte). Det är så påfrestande när mangen strula både fysiskt och psykiskt, tycker synd om min sambo att han står ut

åka in inte orka in stava som en kråka gör jag

Aii,
Ett tillägg: Jag är ordentligt laktosintolerant, men tål olika mycket olika dagar. Har jag exempelvis ätit väldigt lite mat med laktos i under några dagar så kan jag under en dag äta lite mer laktos än vanligt. Men, om jag äter så pass mycket laktos så att magen reagerar milt varje dag i några dagar, ja, då är min tröskel betydligt lägre. Då behöver jag bara äta lite, lite till så blir jag jättedålig. Och laktos finns ju i fler livsmedel än vad man kan tro, så det kan mycket väl vara samma sak som du märker.

Läkarna testar snabbt. Ett sätt är att mäta ditt blodsocker före och efter intag av laktos.

Jag ska får nog försöka ta mig iväg och testa någon dag. Och det där med hur mycket laktos jag äter, och hur det påverkar kan nog stämma. Tack både Buslinna o Soffan80 för svaren :)

Jag har Ulcerös Colit. har varit diagnostiserad i 8 år nu. Men vägen dit var lång..det började så smått i högstadiet.. min mage var orolig av sig, hade ofta diareé ( hur fan stavas det ;) ) sen emellanåt var det okej, sen började det ordentliga helvetet i början av gymnasiet..jag hade ont, gick ner massa i vikt, tappade matlusten, gick på toa i snitt 10-15 ggr per dag..kunde inte gå i skolan mer än typ tre dagar i veckan för jag var såå trött...de dagar jag gick var jag beroende av Dimor-tabletter för att stoppa upp "flödet" jag blev deprimerad pga av att jag var så sjuk, diare i tonåren kan man ju inte prata om, skämdes nått oerhört. vi var till läkaren typ varannan månad, de sa bland annat att jag var en väldigt "ambitiös" tjej och att det är vanligt att man blir dålig i magen!! hallå!! fy fan säger jag bara....det var skit jobbigt... jag trodde till slut att jag skulle dö! kommer ihåg att jag frågade mamma om hon trodde jag skulle dö. (stackars mamma, det var verkligen såå hemskt)

sen..efter många om och men blev jag skickad på en rejälare undersökning, fiberoptik genom hela tarmen och specialisten sa - nej men det här vet jag vad det är, det fixar vi lätt!!

jsg fick börja på medicin och en rätt hög dos kortison och efter ett tag läkte tarmen ut. och nu kan jag praktiskt taget leva normalt, äter fortfarande diverse tabletter men det håller magen i schack....

jävla sjukvård! att det ska ta sån tid.. jag begriper det inte...