Är det viktigt att ha gemensamma vänner?
Hur ser ni på detta med gemensamma vänner?
Har ni det?
Har era respektive vänner genast accepterat er/er partner?
Hur ser ni på detta med gemensamma vänner?
Har ni det?
Har era respektive vänner genast accepterat er/er partner?
ja gemensamma vänner blir det väl per automatik?
Förstår inte riktigt frågan...
Ja min make blev fort accepterad av mina tjejkompisar o killkompisar, o jag blev också fort omtyckt bland makens kollegor o vänner...
Vi umgås mest o helst med hans vänner så dom har ju blivit våra gemensamma vänner..
Nej, vi har inte det, direkt kan jag påstå. Jag skulle gärna velat ha det, men tyvärr "passar" vi inte ihop med våra respektive vänner. Jag har väldigt "tjejiga" väninnor som mest pratar barn, mode och så, medan mannen har oerhört grabbiga kompisar som pratar mkt whiskeysorter, fotboll och sådant som inte intresserar mig alls. Iofs accepterar de mig och respekterar mig, men jag överlåter deras vänskap åt dem själva och umgås med mina vänner själv Iofs VILL mannen gärna umgås med dem också, men dem är mer "lagda" åt intimt tjejsnack, relationer och så och blir mest störda av min mans små öron, så det är som det är. Tyvärr är mina kompisars respektive lite "udda" så de kan jag inte umgås med alls, jag kanske är för kräsen med mina val av relationer vem vet? Önskar iaf fler parmiddagar
Vi hade en del gemensamma vänner när vi blev ett par (alltså då menar jag vänner som vi båda lärt känna, var för sig, alltså inte genom varandra).
Idag umgås vi nästan bara med sådana vänner som var antigen hans eller mina innan vi blev ett par, de gemensamma bekanta vi hade har på något sätt trillat bort.
Jag tycker att man som god vän, och som partner, bör göra sitt bästa för att komma bra överens med vännens partner/partnerns vänner. Man behöver inte bli bästa vänner, eller vara överens om allt, men jag tycker absolut att man ska anstränga sig för att få en god relation.
På så sätt får man ju "gemensamma vänner" =)
Sen behöver man ju inte göra allt tillsammans, det är inte ett dugg fel att göra saker ensam, men sina vänner.
Jag tänker att om han har vänner så är dte ju för att det är trevliga persner, annars skulle inte han gilla dem, Och jag har bara vunnit nya vänner!
min nuvanrade man tyckte att vissa av miona kompisar var väldigt konstiga och det har jag oxå visserligen tyckt, men när man lärde känna hans vänner och tyckte bättre om dom så sa man mer eller mindre upp kontakten med de andra. de hör inte av sig till mig så jag är mer koms med hans kompisar och deras respektive. jag har även bråkat med hans kompisar, men man löser det. Det är de bästa vännerna som har de starkaste vänskapsbanden. men ajg tycker att det är viktigt att ha gemensamma vänner för då kan man ju göra saker ihop parvis. vet inte om det var nåt svar eller bara krångligt....
Jag undrar därför att jag inte alls är intressant för min sambos vänner. De vill inte träffa mig. Ikväll är min sambo bjuden på fest, ensam. Jag har inga egna vänner ännu, har flyttat ganska långt.
Så jag undrar hur andra har det, om detta är vanligt att man inte har vänner ihop.
mrn borde ni inte försöka att lära känna varandra du och hans vänner. man måste ju bjuda lite på sig själv speciellt om man har flyttat långt och inte känner några ännu. var bor du ???
Jovisst måste man bjuda på sig själv men hur ska man göra det om man inte är medbjuden och sambon inte säger ett knyst om att han vill att man ska följa med?
jag har flyttat 34 mil från min födelsestad o alla barndomsvänner...
Jag är totalt solo här där jag bor nu ur den synvinkeln. För att få vänner har jag fått anstränga mig..
Det har inte varit självklart att makens vänner har varit mina... men det blev så...
Tror mycket beror på en själv i det här läget... Du har flyttat, du har bollen...
det var ju inte så schysst av honom, du får kankse ge små hintar om att det hade faktiskt vara kul om man hade kunnat följa med att det inte är så kul att sitt hemma själv.
kan tillägga att jag har verkligen fått kämpa för att få bli accepterad o bli omtyckt här..
Makens ex-sambo var en riktig bitch o saboterade för många av makens vänner o kollegor så jag har fått jobba i motvind. Blev inte välkomnad med öppna armar här uppe...
Jag öppnade mitt hem, bjöd hem folk på middag, erbjöd mig att ställa upp som barnvakt osv...