hur stödjer man en utbränd partner?

Therése 2006-07-01: Håller med dig till 100%. Ett eloge till dig som har hjälpt din man klara av detta. Samma stöd fick jag från min blivande. Fick diagnosen för 3 år sen pga av pressad arbete och konsultupdrag samtidigt som jag träffade min blivande. Det e en jätte jobbig situation för den drabbade men likaså för den anhörige. Utan hans stöd skulle jag inte vara här. Men inte heller utan min terapeft och medincinering som jag har slutat idag. Och klarar man av en sån jobbig situation klarar man av allt i en relation! Idag är jag frisk men måste hela tiden tänka på att inte köra i 180 då man aldrig blir samma person man var innan. Men däremot växer man som person.

Nickolina: Hoppas du har mod och styrka och din man vilja att klara av den jobbiga tiden! För mig låter detta som en utbrändhet. Håller tummarna!!!

Nickolina: Din man måste vila, sova och sova. Och kunna vara ifred. Man har ingen lust att prata eller träffa andra i en sån situation. Det värsta partnern kan göra är att säga att han måste rycka upp sig..det går inte..det e sjukdom mycket djupare än trötthet. Han måste få vara ifred utan att du ifrågasätter..och frågar hela tiden hur han mår. Jag tog långa promenader, läste bra böcker, tog sömntablett för att få ordning på sömnen. Och sedan också terapi och medicin som jag sa ovan. Snabbaste sättet är medicin och terapi annars kan det ta evigheter. Efter att jag gick på medicin och terapi var jag på fötter igen efter 2 månader inte helt frisk men fungerade som människa. Annars skulle detta ta mycket längre tid..

Håller med chili32, mycket bra inlägg! Känner igen mig, verkligen.

Rekommenderar också sidan www.depressionslinjen.com/

Min M2B hade en jätte jobbig vår. Han var alltid trött och ville aldrig göra något. Jag tvingade faktiskt ut honom på en promenad en gång per helg. Jag klagade jätte mycket innan vi gick ut men efteråt var han tacksam. Han blev piggare och sov bättre på kvällen. I övrigt så gällde det bara att ställa upp till 100 % och låta honom vara trött. Men som flera har sagt så är det viktigaste att tala med varandra. Du kan inte läsa hans tankar. Han kan inte förvänta sig att du ska förstå om han inte förklarar hur han känner sig. Håll ut......

Nickolina: Kom på en viktig sak..om din han väljer medicin är det viktigt att han får rätt medicin. Jag fick först efexor som vände ner upp och ner på tillvaron ännu mera. Men Zoloft blev min räddning med mindre biverkningar. Detta kanske är olika från person till person. Men Efexor är för tyngre depressioner och utbrändhet. Mig gjorde de en levande zombi. Däremot Zoloft har jag bara bra erfarenheter av likaså mina vänner och bekanta som har fått dem.

Jag blir lite orolig när så många börjar prata medicin!?!?! DET hjälper inte mot ett stressigt levende!
Man ska först och främst försöka åtgärda varför man har så mycket att göra och inte kan varva ned. Inte får du väl mindre att göra om du äter medicin????
Och stress är inte samma sak som deppression, som är en sjukdom, och vad jag förstår så är karln här "bara" stressad.
Höst brud 07 verkar vara realist, jag håller med henne, ut på promenad.

abnocto: Hallå har nån sagt att enbart medicin hjälper eller att det e det första man ska ta?? Det hjälper om man har provat ALLA medel och man OM och OM igen hamnar i samma fälla. Och man inte kommer till skott! Och åtgärda säger du. Vad ska man åtgärda ska man sluta gå till jobbet och tjäna pengar och sluta ta hand om sina barn osv...Ibland finns det inte lösning på alla problem även om man så önskar.

Jag säger inte att han ska ta det direkt. Självklart ska han prova den naturliga vägen FÖRST. Det gjorde jag också. Det e ett val man gör beroende på situation. Och detta är olika för alla. Det e kombination av OLIKA saker som hjälper som du skriver som vi skriver. Och har man provat den naturliga vägen och det inte hjälper så vet inte jag vad det e för fel med medicin? Och i dagens samhälle med barn och ett stressigt jobb och ont om tid så hjälper det! Och som framtida alternativ är det värt att tänka när man hamnar i en ond cirkel...Det var mer så jag menade..

abnocto

Och stress är inte samma sak som deppression???

Om du va insatt i det hela så borde du veta att stress kan leda till deperetion.

Och medicin kan ju vara allt möjligt. Min sambo tog natur medel som läkarna rekomenderar. Han fick även sömntabletter eftersom han inte sov nåt, och det gör saken värre.

Så läs på innan du kommer med sånna kommentarer.

chili32

Det är som du säger, det är ju jobbigt även för oss som lever med folk som är sjuka. Man kan ju inte bara vräka ur sig att man är less på situationen. Som tur va så har jag så bra kompisar som förstår och som jag kunde prata med när det va som värst.

Och till alla er som prioriterar jobb före hälsa och familj, tänk om. Tror ingen vill sitta som 80 åring och ångra sig eller i värsta fall vid 30 års åldern.

Therese: Det var det som var det jobbigaste för mig att ha hela tiden dåligt samvete för att jag inte kunde hjälpa att jag var i en sån situation och hade OTROLIGT dåligt samvete för att jag belastade honom. Han var alltid där och aldrig sa att det var jobbigt utan stöttade mig hela tiden till 100% och tyckte att jag skulle koncentrera mig på mig själv och tänka på mig själv och inte honom. Han sa att han finns där oavsett hur jag mår. Får tårar när jag tänker på denna jobbiga period. Då han har dragit ett stort lass..Det e A och O för den utbrända.

Och stress blir så småningom lika med depression om man inte gör nåt åt saken..och medicin tog jag för att jag inte ville belasta honom mer..och ville komma upp på ytan fortare..och jag är glad att jag gjorde det. Jag är glad idag att jag ska gifta mig med den här underbara mannen. Om han har sett de sidorna så han bara bra sidor att se framemot

Så tänk ni andra innan ni stressar er för mycket. Stress leder till depression och utbrändhet. Det senaste är ingen lek och inget som bara försvinner när man knäpper på fingrarna. Det e jätte viktigt med avkoppling, kunna skratta och tänka på sig själv och gå undan för att samla kraft. Det måste jag hela tiden tänka på. Tyvärr finns det större risk för den utbrända att det kommer tillbaks. Så släpp alla höga krav så gott det går. Man behöver inte vara duktig hela tiden och prestera i 180. Låt det vara lite dammigt i ett hörn. Det e inte hela världen. Men hälsan är allt! Jag önskar att jag tänkte på det innan jag hamnade där. Men ännu inte försent att göra nåt åt saken.

chili32

Jo jag vet att han också hade dåligt samvete, speciellt för att vi var i Grekland när det började. Och eftersom vi inte visste var felet låg så satt vi på sjukhus i 2 dagar innan vi avbröt semestern 1 veckan innan och fick boka nya biljetter hem :(

Och självklart så säger jag inget till honom, men det är jobbigt. Det är fortfarande jobbigt. Men jag är bara tacksam för varje dag jag får vara med honom och varje dag han mår bra är ett steg fram.