Någon från Philadelphia?

Jag hoppar på den här tråden även fast jag inte är från Philadelphia! Eeventuellt får min blivande kontrakt i Cincinnati till sommaren! Dessutom jobbar företaget en hel del mot just folk i Philadelphia, så då kanske vi ses!

Vet du hur det funkar med arbetstillstånd för "helsvenska" par? Har en känsla av att jag inte kommer kunna arbeta där...

Philppa - jag bor i New York City, bodde NJ fram till feb i ar da jag flyttade till manhattan

har bara varit i philly en gang och jag var tyvarr inte sa impronerad av den staden, men det ar svart nar man bara besoker over en helg. men vi sag manga fina bostadsomrade och at pa flera super bra restauranger, och sa ar det ju nara bade till NY och Washington

fraga pa om du vill, jag har bott i USA sen -98

Min mamma bor i Philly, så jag har varit där flera gånger. Hon trivs väldigt bra där och jag tycker faktiskt också att det är en trevlig stad, på sitt sätt. För kanske 10 år sedan hade staden dock ganska dåligt rykte, mycket problem och så tror jag, men den har "skärpt till sig" på senare år Visst finns det områden somkanske inte är så trevliga, men samtidigt är ju Philly lite av USA:s vagga, och det finns otroligt mysiga gamla kvarter - både tex Old City och Society Hill är supercharmiga med riktig amerikans idyll, tegelhus med små trappor ut mot trottoaren, blankputsade mässinghandtag och gigantiska dörrkransar (brukar mest vara där kring jul och nyår ) Det åker häst och vagn kring på gatorna där också. Sen är Philly också en stad man kan promenera i, till skillnad från många amerikanska städer. Så man kan enkelt promenera "downtown" och shoppa i olika butiker - allt är inte centrerat kring stora malls (även om det finns en gigantisk, men fin, mall utanför Philly - King of Prussia). Det finns också saluhall/matmarknad i Reading Terminal och Italian Food Market, som säljer fantastisk mat. Det finns mycket trevliga restauranger också. Philly ligger ju mellan två floder - Delaware river och Schuylkill river, som man kan promenera vid. Vad mer, tjaa...är ju ingen expert eftersom jag inte bor där själv men om du undrar något särskilt ska jag se om jag kan svara!

Ängla,

Jag har ingen aning om hur det funkar med arbetstillstånd...
Tycker att man borde kunna få det om ens man ska jobba där i tre år, men vem vet.
Vet inte vad man ska göra i tre år utomlands, om man inte får jobba på dagarna.

Fiona,
Vet du något om detta med arbetstillstånd?

Inget i jämförelse med NY alltså...
Vad gär du i NY -arbetar eller pluggar, hur hamnade du där?

Lolabe,
Det där med dåligt rykte låter inte så kul.
Är det mycket kriminalitet där..mer än i NY som ju är större?

Alternativet är Austin i Texas, men Texas lockar mig inte så mycket. Jag tror mig gilla den norra östkusetn bättre, med NY, Boston, New England etc.

Som jag skrev i en annan trad, sa om man ar tex ett svenskt par som ar gifta, dar den ena far visum genom jobbet sa kan aven den medfoljande soka ett arbetsvisum som gor det mojligt att arbeta med vad som helst pa vilket foretag som helst. Man behover inget foretag som sponsrar en med visa ansokan. Jag kanner flera svenska par dar det fungerat sa har. Jag tror dock att den medfoljande inte kan soka sitt egna arbetsvisa forran man har kommit till usa.

Jag jobbade tidigare har i NY, men sa upp mig i varas och laser nu nagra enskilda kurser, reser, och njuter av new york.

Tyvarr tror jag att en nackdel med att bo i NY ar att vilken stad man an kommer till (varje fall i USA) sa kanns den staden liten i forhallande till NY.

Jag bodde i Oklahoma innan jag flyttade hit och foredrar absolut East-Coast framfor tex Oklahoma/Texas. Har finns sa manga fina stader ganska nara, bade Boston & Washington ar bara 4 timmar fran NY och bada de staderna gillar jag jattemycket. Jag tror nog att Philly oxa kan vara trevligt, det ar som sagt svart att fa bra grepp om en stad pa en helg.

Fiona,

Åh, vad bra (ang arb.visum)!

Ja, Boston, Washington och NY lockar mig mest helt klart... Jag skulle även kunna tänka mig Canada.

Var det kärleken som förde dig till Usa, eller studier? Är din blivande/man amerikan eller svensk? Hur länge planerar du att bo där? (många frågor)

Jag kom till USA pga bade pojkvan & studier. Min pojkvan fick idrottsstipendium pa en skola i USA och da tankte jag att jag kan ju oxa aka dit och pluggga. Efter studierna flyttade vi till NY. Sa min blivande man ar svensk. Vi har ingen aning hur lange vi stannar. An sa lange ar USA bast for oss men man vet aldrig. Vi har sagt att sa lange vi trivs och har kul har stannar vi, sen om det blir att vi flyttar till Sverige nasta ar (vilket jag inte tror) om 10 ar eller aldrig det vet jag inte.

Visst ar det jattebra med arbets visat, men glom inte att det kan vara valdigt harligt for dig att inte jobba oxa. Jag vet ju ej hur din situation nu ser ut, men det kan vara harligt att vara "hemmafru". Det finns massa roliga saker du kan gora och jobba kan du ju alltid gora nar ni flyttar tillbaka till Sverige, for det ar val bara nagra ar ni kommer till USA i sa fall.

Fiona,

Ok, jag förstår.
Din man jobbar alltså nu? Och du är numera hemmafru som pluggar, shoppar och njuter av NY alltsÅ, eller pluggar du heltid?
Är det inte väldigt dyrt i NY som gör att båda måste jobba, för att ens kunna bo i en 1:a? Ni bodde på manhattan, där är det väl svindyrt?

Jag vet inte vad min blivande skulle få för lön, eller hur arrangemangen ser ut. T ex med boende etc..

Men jag tror att jag skulle ha väldigt svårt för att vara hemmafru. Jag skulle tappa tre år av min karriär, och det känns lite trist. Däremot hade det kanske varit skönt att jobba lite mindre, 80 % eller så.
Frågan är väl hur lätt det är att få jobb.
I annat fall vill jag plugga, så att jag gör något vettigt av tiden där.

Sedan tappar man ju en massa pengar som hemmafru, och det är ju då man har tid att shoppa och behöver pengarna mest, det går inte riktigt ihop. Har man tid har man inga pengar, har man pengar jobbar man så mycket så då har man inte tid... :)

Har ni många amerikanska vänner där?
Några svenska?

Jag smaskattar lite for mig sjalv nar jag laser ditt inlagg, for jag trodde nastan att du skulle svara sa. Alltsa pa det med att vara hemmafru... det ar svart att forklara i skrivna ord det dar med att inte jobba...jag var lika dan sjalv och har hort det av sa manga andra svenskar... att man kan ju inte bara vara och njuta, utan man maste gora nagot ordentligt. Jag forstar precis hur du tanker, men jobba kommer du ju gora kanske 30 ar till nar du kommer tillbaka (vet ju inte hur gammal du ar) sa jag tror nog inte att du skulle tappa sa mycket om du skulle vara hemma i nagra ar medans ni ar i USA.

Jag vet ju inte heller pa vilka vilkor din blivande och du skulle aka till USA, men de jag kanner som har blivit utskickade fran Sverige sa --raknar-- de ofta med att den medfoljande inte ska jobba sa lonen ar oftast anpassad till att man ska kunna leva bra for 2 st. Pa det foretaget jag jobbade (ett svenskt) sa fick de utsanda nastan hela boende kostnaden betald.

Det stammer att det ar dyrt att bo pa Manhattan. Men man kan ocksa tjana betydligt mer har an i Sverige. Just nu sa aven fast jag inte jobbar sa skulle aldrig jag och min sambo ha det sa bra i Sverige som vi har det har.

Ja, det kanske är typiskt svenskt. :)
Vad man ser på TV så verkar en hel del vara hemmafruar i USA (när man råkat se Supernanny på TV tex så är ju alla kvinnor hemma med sina barn, fast de typ går i skolan) Är det så i verkligheten också att många är hemma?

Jag är 30. Så man ska ju jobba minst 35 år till.

Ja, kanske blir det ett bra arrangemang med
en bra lön och boende. Jag är inte så insatt i det där.

Min mamma var hemmafru, hon var hemma i över 10 år...först med mig i drygt tre år, sedan började hon jobba. Sedan föddes min syster och då var hon hemma med oss tills hon började skolan. Hon vill inte jobba alls längre, men gör det bara för att kunna resa med pappa. Fast de har en stor gård på landet som tar mycket tid och hon har många intressen, trädgård, kreativa intressen etc. Så hon kan lätt fylla sina dagar med för henne något meningsfullt.

Jag tror att det är risken, som jag hört bland de som jag känner som skaffat barn och varit hemma i 1-2 år, de vill inte börja jobba för det har blivit arbetsskygga. Flera har sagt att de inte villbörja jobba igen, och att de har ångest, tom att de funderar på att skaffa barn snabbt igen för att slippa jobba (bra anledning..hhmm) En tjej, hon ska fortsätta vara hemma i något år till. (Hon är iofs den enda som jag hört talas om som ska vara hemmafru i Sverige i dessa dagar.)

Jag vill inte att det ska bli så att jag är hemma i tre år utomlands och sedan blir arbetskygg när man är tillbaka i Sverige och måste jobba för att klara sig ekonomiskt.

Sedan kan jag känna att vad är det för mening att vara ledig när min man inte är det. Då kanman ju lika gärna jobba. Det är ju roligare att vara lediga tillsammans för att resa ihop. Vad gör man hela dagarna? Tvättar och städra nej fy. Jag tror att ens förhållande blir mycket mindre jämställt om inte båda arbetar..
Hur upplever du det?