• Freesia

    Någon annan som blivit särbo?

    Vet inte hur jag ska göra. Min man och jag har blivit särbos. Vi är alltså fortfarande gifta och umgås, men han har flyttat ur huset. Kvar bor barnen och jag. Visst har vi det fint tillsammans nu, men jag tycker inte det känns riktigt bra. Skulle egentligen vilja skiljas för att på sikt kunna träffa någon som jag kan leva ihop med, men samtidigt vill jag inte förlora min man.
    Som det är nu ligger han ute och jobbar. Tjänar bra med pengar, men jag får inte ens underhåll till barnen.
    Är det någon annan som har erfarenhet av att bli särbos.
    Hoppas på goda råd.

  • Svar på tråden Någon annan som blivit särbo?
  • *picoliiina*

    nej fy jag blir med upprörd! vilken s*atans mansgris!! !ursäkta språket! att du själv kan gå med på detta? jag menar du ska inte bara betala för allt, men sköta hem o barn ensam.. och sen på helgen när han behagar att komma hem ska du vara den perfekta kvinnan. som allitd e pigg, glad och vacker.. nää jag fattar ingenting.

  • Freesia

    jag vet.....ni har så rätt. Jag vet att det här är så fel, men.....
    Men det spelar ju ingen roll att både ni och jag vet att det är uppåt väggarna. Hade jag läst min egen insändare skulle jag ge samma råd som er så tro inte att jag tar illa upp. Hur får jag honom att vakna?
    Kram och tack till er alla.

  • Elin1

    Hej igen,

    då förstår jag. Bra att du är en självförsörjande kvinna! Jag blev, precis som övriga, arg när jag läste om hur din man resonerar. Är era barn helt ditt ansvar??

    Och du ska klara alla utgifter på barnbidraget? Ursäkta, men en man som resonerar så klarar du dig bättre utan. Ska han lära era barn att bete sig på samma sätt??

    Självklart blir du trött av att ta hand om barn, jobb, hus, osv, medan han är på jobbet 8-5! Att du dessutom ska "ta hand om" honom när han kommer hem är ju helt absurt.

    Usch, han måste ändra sig och du måste vara helt säker annars tycker jag att du ska gå vidare själv.

  • l i s a

    Freesia, vakna och vakna Du måste vägra. Det känns som att det lite är dej det hänger på nu. Du har redan gått med på för mycket.

    Han ska ha barnen varannan vecka. Punkt. Han ska betala hälften. Punkt. Fattar han inte så får du visa alla kvitton, redovisa all tid och sätta en timpenning på det (löjligt kanske men då ser han ju). Går han inte med på detta är det bara att ansöka om skilsmässa och så får ni ta delad vårdnad. Det låter ju som att din "man" har hittat den peeerfekta lösningen. Skilsmässa utan ansvar för de barn han varit med och satt till världen. Jamen bra jobbat killen

    Hur var det innan han flyttade? Hade du allt ansvar då också eller?

  • Gerda

    BRA lisa!!!!

    Freesia

    Hur har Du tänkt göra OM ni skulle skilja er? Att han ska ha det lika lyxigt som nu, spara alla sina pengar så att han kan träffa en ny kvinna, skämma bort henne - medan du sitter hemma och betalar för barnen, blir utbränd och ansvara för det som han ska sköta!

    Jag tror att det snarare är du som ska vakna och inse hur BRA Du skulle kunna ha det!

    Förlåt att jag hackar (igen...) men jag har en vännina som höll på som du... och det väcker argakänslor om igen.

  • ahl

    Har ni pratat om det här så att han vet vad du känner? Förklara för honom hur ditt liv ser ut nu och hur du känner inför det. Berätta även för honom hur du vill att ditt liv ska se ut. Det är viktigt att han förstår det och att ni har en gemensam förståelse för hur saker och ting ska se ut och fungera så att ni kan arbeta åt samma håll. Om han vill behålla ert förhållande så är det ju lika mycket upp till honom att jobba för att det ska fungera. Parterapi kanske vore något för er, där kan man ju få hjälp med att reda ut sådant som mna inte klarar av på egen hand. Vad gäller att du ska ta hand om allt själv och dessutom finnas där för honom, så fungerar det inte. Du kommer att slita ut dig till slut, särskilt om du har ett krävande heltidsjobb. Din man måste förstå att han ska ställa upp lika mycket som du, en familj är något man har ihop, det är inte ditt ansvar. Lycka till!

  • *picoliiina*

    ja bra ahl! parterapi!! det tycker jag är en jätte bra ide. får man någon utomstående som kan hjälpa er/DIG med de här frågorna.

    lycka till!! och stå på dig!! ingen ska behöva ha det som du..

  • Kirsto

    Jag tycker alla här har sagt bra saker. Håller med om att det är helt orimligt att du Freesia ska behöva ta så mycket ansvar medan han slipper. Förstår också att du/ni skulle vilja få det att fungera bättre eftersom ni fortfarande har kärlek kvar för varann.

    Jag tror att en knutpunkt är att han ska förstå VAD och HUR MYCKET du gör, och framför allt att han måste hjälpa dig för att det ska fungera. Är det en möjlighet att byta liv för någon/några veckor? (Förstår att sånt ofta beror på jobb och var man bor och sånt, men är det inte för långt kan det gå!) Tänker mig att barnen stannar på ett och samma ställe medan ni byter bostad med varandra.

    Tjat och gnäll är så lätt att stänga av och sluta lyssna på, men uppriktiga lugna samtal där du försöker få honom att förstå din situation tror jag är bra. Han måste lyssna på dig OCH försöka förändra sitt beteende om det ska finnas någon chans att nå tillbaka till varann.

  • Freesia

    Tack igen för alla råd.
    Ni har ihop många frågor och frågetecken. Ja..vi hade det såhär innan han flyttade. Jag har haft hand om allt från dagistider till vinterdäck på bilarna. Därför blev jag så trött. Är helt utsliten och har totalt tappat självförtroendet. Har varit flygvärdinna i 15 år. Kanske i motsats till vad många tror så är piloter bland de mest omtänksamma jag vet. Kanske inte alla men "mina" har varit underbara. Bär väska, öppnar dörrar mm. Nu är säkert inte alla piloter lika gulliga hemma, alla bär väl en mask på jobbet. Varför jag tar upp detta...jo för att det blev en så tydlig kontrast mot det jag hade hemma. Men som sagt....jag skulle så gärna vilja rädda äktenskapet. Ska jag sätta hårt mot hårt och se hur mycket det betyder för honom?

  • Kirsto

    Jag tycker inte att du behöver hota än, men du måste verkligen försöka få honom att förstå vad som är problemet. Du orkar ju inte ha det så här (och vem skulle orka det?).

Svar på tråden Någon annan som blivit särbo?