träffa svärisar

För min del var det aldrig några konstigheter eftersom vi båda var 18 år och bodde hemma hos föräldrarna. Träffade hans pappa och mamma redan några dagar efter att vi träffats och sa typ hej och så. Blev ju aldrig några formella middagar eller nåt, utan man växte in i varandras familjer på nåt vis iom att man sov över, åt mat hos varandra osv. Det tycker jag var rätt skönt eftersom jag är väldans nervös av mig och rätt blyg också. Men nu när det gått 4 år (vi flyttade hemifrån för lite mer än 3 år sen) har man lärt känna hans familj helt okej, så det känns skönt. (det tog sin lilla tid)